Olika tro gör sprickor i vårt äktenskap.

Jaha, ok. Vad är sant för dig?

Tråkigt höra din man trycker ned dig och inte accepterar dig för den du är.

För mig skulle det inte funka om min partner inte accepterade min tro och hur jag lever i mina övertygelser. Han behöver inte dela den, men det skulle inte funka om han var irriterad eller svartsjuk på det jag tror på.

Vissa som blir arga över andras tro kanske känner att sånt de inte kan kontrollera eller se med blotta ögat känns skrämmande eller som nonsens. De reagerar med ilska. 

Kanske också skrämmande för din man att du hittat något som ger dig styrka och tillit i livet? Du utvecklas på ditt sätt och han är inte på samma våglängd längre?

Han förstår inte detta, blir arg och gör dig ledsen.

Tyvärr låter ni för olika här och som ni vuxit isär.

Om han inte kan acceptera din tro och den du är och växer till, kommer ni nog gå skilda vägar. 

<3<3<3

Min man är kristen (ber dagligen till Gud, går regelbundet till kyrkan etc.) och jag är ateist. Vi har inga av de problem som du beskriver, kanske för att vi tillåter varandra att faktiskt tro eller inte tro. Tvärtom har vi massor med intressanta diskussioner om religion.  Ibland kan jag säga: "Nej, det här förstår jag bara inte att du kan tro på!" och min man kan lika ofta ge gliringar för att jag inte har förmågan att tro på det han tror på, men vi gör det med en blinkning och vi har aldrig bråkat om vad den andra tror eller inte tror. Vi skojar ofta om varandras tro/icketro och skrattar mycket kring just det här och våra olikheter i våra olika livsåskådningar. Jag tror att just det är nyckeln till att det hela ska fungera om man ska leva ett liv ihop med olika livsåskådningar.

Min man är också tydlig med att respektera att jag inte vill se/delta vid vissa tillfällen (jag har exempelvis aldrig varit med på en mässa i kyrkan och om han vill gå ner på knä när han ber, så stänger han in sig i ett rum, eftersom jag helt enkelt inte vill delta. Jag har faktiskt aldrig sett honom gå ner på knä och be, trots att han säger att han ofta gör det en gång om dagen.) Att han kan knäppa händerna mer informellt och säga något kort, ifall han är stressad eller bara behöver snabbt "stöd" har jag däremot ingenting emot, eftersom det går på några sekunder. Vi ger och tar, respekterar varandra och pådyvlar ingen någonting.

Redan innan vi fick barn så bestämde vi att vi inte ska påverka vårt barn i endera riktningen och vi är alltid noga med att säga vad vi själva tror/inte tror och att ställa det i relation till vad partnern tror/icke tror ifall våra barn ställer frågor där svaren från oss båda kan vara olika. Vi har idag ett barn som tror på Gud och ett barn som inte gör det, och vi låter det vara så.

Ni måste chilla ner lite och inte ta det så allvarligt. Ni tror olika och så kommer det alltid att vara. Ni kommer aldrig att kunna övertyga den andra att tro eller inte tro.

Jag tror TS, att din man upplever det som att det blir "tjat" även om du inte menar det så, att han känner att du vill övertyga honom till något han helt enkelt inte vill.

Det enda du kan göra om du vill behålla er relation är att respektera det, liksom han får respektera att du tycker det du gör. Ni ska däremot inte hålla på och diskutera detta - det är liksom ingen ide. Det är som när två med helt olika politisk hållning blir kära och inser att de har så olika syn på samhället och hur detta ska styras - då kan det vara bäst att inte diskutera det som man ändå vet inte kommer förändras. Vill man då inte fortsätta relationen för att man inte kommer åt att prata "på djupet " så kanske det är det bästa? 
Kan man prata "på djupet" om allt annat utom just tron så kanske det ändå är en bra relation? Du kanske får acceptera att du får diskutera dina tankar kring detta med andra som du mött genom din tro? 

Någon skrev om ett vetenskapsprogram som tolkades som att det kanske kan finnas en gud. Då vill jag bidra med en artikel som visar att man forskat på hur våra hjärnor fungerar rent kemiskt, och att det verkar som om olika hjärnor är mer benägna att "tro" än andra. Religon, myter, Trump - you name it. 

fof.se/tidning/2008/3/artikel/gud-pa-hjarnan