• Anonym (Tror)

    Olika tro gör sprickor i vårt äktenskap.

    När min man och jag träffades för 15 år sedan hade vi båda ungefär samma bild av livet. Allt eftersom och under några för mig personligt turbulenta år har jag hittat en tro som stärker mig. Men vi har jättesvårt att hitta en mellanväg kring detta.

    Jag upplever att min man trycker ner mig. Han påpekar att jag inte har ?bevis? och allt för ofta att han inte tror på det som jag tror på. Det gör att jag har slutit mig mer och mer och inte känner lika stark tillhörighet mellan oss. Vi har gemensamt ändå kommit fram till att jag måste få ha min tro, och jag har försökt vila i det och öppna upp mig och pratar lite då och då bara om mina tankar om min tro. Jag vill ju trots allt dela med mig av mitt innersta, för om jag inte ?får? det så känns det som inte kan dela livet.

    Min man har sånt otroligt motstånd fortfarande och han kan ändå inte låta bli att påpeka hela tiden att han inte tror på det jag pratar om. Det gör mig ledsen, känner mig nedtryckt och jag känner mig ensam. Han tycker att han ska ha rätt att uttrycka sin åsikt. Men när det är något man är ?emot? så blir det så hårt. Det hade kanske varit lite lättare om han hade haft en öppensinnad inställning och mer reagerat ?jaha, ok. Ja så kanske det kan vara, jag är inte så insatt och känner inte så stort behov av att vara det just nu.? Men istället får jag detta motstånd, så det blir som en kamp. Han säger att han inte är emot mig, men något i hans innersta lyser igenom och jag kan inte låta bli att se hans starka motstånd och negativa åsikt kring min tro.

    Finns det förhållanden där detta fungerar och vad krävs i så fall för att göra det möjligt att ha ett mer avslappnat och behagligt liv tillsammans? Någon med erfarenheter så tar jag tacksamt emot!

  • Svar på tråden Olika tro gör sprickor i vårt äktenskap.
  • Anonym (Anna)
    Anonym (Tror) skrev 2021-01-27 09:55:54 följande:

    Jag vill helst inte ge specifika exempel för att undvika sakfrågor. Men det kan vara att jag vill dela med mig av mina tankar och upplevelser. T.ex. att jag upptäckt hur mycket bättre jag mår när jag gör och tänker på det här och det här sättet, att det måste hänga ihop med det jag läst om min tro på det här och det här sättet. Eller att jag i förbifarten kommenterar om något som dyker upp ?just det, om det där läste jag också, jag eller min tro tänker på det här viset om detta?.

    Ofta blir han helt tyst. Men vid senare tillfälle när allt bubblar över kan han påstå ganska aggressivt: ?Du förmedlar det här som sanning, men du har inga bevis!, JAG tror inte på det här, du pratar för mycket om det här. Och tänk om barnen påverkas av det här negativt?


    Nått kan du väl säga om vad du tror på? Är det astrologi eller kristendom eller vad är det för något?
  • Anonym (deux)
    sextiotalist skrev 2021-01-27 09:56:46 följande:
    Varför måste man förklara?
    Det ska räcka med ett nej
    Ja, varför skulle man tala med varandra om problem i förhållandet ...

    Obestämd
  • Anonym (Förstår inte)

    Förstår mig inte på människor som gifter sig eller skaffar seriösa förhållanden med någon som inte har samma tro?

    Och när man tycker detta så kallas man för inskränkt, att man ska kunna ha olika tro i ett förhållande - men kolla här bara.

    Detta är ett utmärkt exempel på varför det inte funkar, speciellt om man har barn och vill uppfostra dem på ett speciellt sätt.

  • Anonym (Anna)
    Anonym (Förstår inte) skrev 2021-01-27 10:03:33 följande:

    Förstår mig inte på människor som gifter sig eller skaffar seriösa förhållanden med någon som inte har samma tro?

    Och när man tycker detta så kallas man för inskränkt, att man ska kunna ha olika tro i ett förhållande - men kolla här bara.

    Detta är ett utmärkt exempel på varför det inte funkar, speciellt om man har barn och vill uppfostra dem på ett speciellt sätt.


    I detta fallet är det ju så att TS fått sin tro efter 15år tillsammans.

    Förstår att hennes gubbe tycker det är konstigt och obekvämt.
  • Anonym (känner igen)
    Anonym (Anna) skrev 2021-01-27 09:56:08 följande:
    Vad är det som vi människor inte vet än?
    Som exempel så sa nån forskare i programmet att forskarna tror att vi vet mindre än 5% om universum. Självklart kan inte jag eller någon annan redogöra för VAD vi människor inte vet än? 
  • Anonym (deux)
    Anonym (Tror) skrev 2021-01-27 09:55:54 följande:
     Men vid senare tillfälle när allt bubblar över kan han påstå ganska aggressivt: Du förmedlar det här som sanning, men du har inga bevis!, JAG tror inte på det här, du pratar för mycket om det här. Och tänk om barnen påverkas av det här negativt
    Som du beskriver det låter han rädd och osäker.

    Om han beskriver för dig varför han brusar upp så där så kanske du kan lugna honom med förklaringar och förtydliganden om vad det handlar om för din del?
  • Anonym (Anna)
    Anonym (känner igen) skrev 2021-01-27 10:07:54 följande:

    Som exempel så sa nån forskare i programmet att forskarna tror att vi vet mindre än 5% om universum. Självklart kan inte jag eller någon annan redogöra för VAD vi människor inte vet än? 


    Det stämmer säkert. Tänkte att det var någon specifik fråga som du kände att det inte finns vettiga svar på. Finns nog många hör som är duktiga på att förklara i så fall.
  • sextiotalist
    Anonym (deux) skrev 2021-01-27 10:00:47 följande:
    Ja, varför skulle man tala med varandra om problem i förhållandet ...

    Obestämd
    Tja, det är faktiskt ts som "skapat" problemet, är det någon som ska förklara sig så är det hon, för hon har ju skapat detta "problem", som i min värld inte behöver vara ett problem, så länge man inte pådyvla sin frälsning på den andra och respekterar att man har olika uppfattningar.
    Problemet är faktiskt inte att han inte tror, efter läst ts andra inlägg, så är nog problemet att hon beter sig precis som andra nyfrälsta, man vill ha de andra med sig på tåget, oavsett om personen är intresserad eller inte. DET är problemet, inte att ts man inte tror på samma sak.
  • sextiotalist
    Anonym (Tror) skrev 2021-01-27 09:55:54 följande:
    Jag vill helst inte ge specifika exempel för att undvika sakfrågor. Men det kan vara att jag vill dela med mig av mina tankar och upplevelser. T.ex. att jag upptäckt hur mycket bättre jag mår när jag gör och tänker på det här och det här sättet, att det måste hänga ihop med det jag läst om min tro på det här och det här sättet. Eller att jag i förbifarten kommenterar om något som dyker upp ?just det, om det där läste jag också, jag eller min tro tänker på det här viset om detta?.

    Ofta blir han helt tyst. Men vid senare tillfälle när allt bubblar över kan han påstå ganska aggressivt: ?Du förmedlar det här som sanning, men du har inga bevis!, JAG tror inte på det här, du pratar för mycket om det här. Och tänk om barnen påverkas av det här negativt?
    Du försöker alltså frälsa honom (ja, det är vad du gör, även om du inte inser det själv) och såklart han slår backut.
  • Anonym (deux)
    sextiotalist skrev 2021-01-27 10:17:03 följande:
    Tja, det är faktiskt ts som "skapat" problemet, är det någon som ska förklara sig så är det hon, för hon har ju skapat detta "problem", som i min värld inte behöver vara ett problem, så länge man inte pådyvla sin frälsning på den andra och respekterar att man har olika uppfattningar.
    Problemet är faktiskt inte att han inte tror, efter läst ts andra inlägg, så är nog problemet att hon beter sig precis som andra nyfrälsta, man vill ha de andra med sig på tåget, oavsett om personen är intresserad eller inte. DET är problemet, inte att ts man inte tror på samma sak.a
    Det snälla man kan svara på detta är att du läser in väldigt mycket till TS nackdel i det hon skriver.
Svar på tråden Olika tro gör sprickor i vårt äktenskap.