• Anonym (Tror)
    Wed 27 Jan 2021 08:51
    4572 visningar
    197 svar
    -3 +2
    197
    4572

    Olika tro gör sprickor i vårt äktenskap.

    När min man och jag träffades för 15 år sedan hade vi båda ungefär samma bild av livet. Allt eftersom och under några för mig personligt turbulenta år har jag hittat en tro som stärker mig. Men vi har jättesvårt att hitta en mellanväg kring detta.

    Jag upplever att min man trycker ner mig. Han påpekar att jag inte har ?bevis? och allt för ofta att han inte tror på det som jag tror på. Det gör att jag har slutit mig mer och mer och inte känner lika stark tillhörighet mellan oss. Vi har gemensamt ändå kommit fram till att jag måste få ha min tro, och jag har försökt vila i det och öppna upp mig och pratar lite då och då bara om mina tankar om min tro. Jag vill ju trots allt dela med mig av mitt innersta, för om jag inte ?får? det så känns det som inte kan dela livet.

    Min man har sånt otroligt motstånd fortfarande och han kan ändå inte låta bli att påpeka hela tiden att han inte tror på det jag pratar om. Det gör mig ledsen, känner mig nedtryckt och jag känner mig ensam. Han tycker att han ska ha rätt att uttrycka sin åsikt. Men när det är något man är ?emot? så blir det så hårt. Det hade kanske varit lite lättare om han hade haft en öppensinnad inställning och mer reagerat ?jaha, ok. Ja så kanske det kan vara, jag är inte så insatt och känner inte så stort behov av att vara det just nu.? Men istället får jag detta motstånd, så det blir som en kamp. Han säger att han inte är emot mig, men något i hans innersta lyser igenom och jag kan inte låta bli att se hans starka motstånd och negativa åsikt kring min tro.

    Finns det förhållanden där detta fungerar och vad krävs i så fall för att göra det möjligt att ha ett mer avslappnat och behagligt liv tillsammans? Någon med erfarenheter så tar jag tacksamt emot!

  • Svar på tråden Olika tro gör sprickor i vårt äktenskap.
  • Anonym (Anna)
    Wed 27 Jan 2021 12:44
    #41
    Anonym (***) skrev 2021-01-27 11:03:30 följande:

    Förstår du verkligen inte? Du frågar efter något som ingen vet något om, hur fanken ska då någon veta vad det är?


    Tänkte mig snarare så här: jag vet inte hur just detta och detta fungerar.

    Självklart finns det mycket som man inte känner till men till det mesta finns det teorier och idéer om hur det fungerar ändå.
  • Anonym (Tror) Trådstartaren
    Wed 27 Jan 2021 12:45
    #42
    Anonym (deux) skrev 2021-01-27 09:53:41 följande:

    Är han negativ till just DIN tro eller till ALL tro?

    Har han förklarat VARFÖR han är negativ till "tro"?

    Ja, förhållanden mellan en troende och en ateist KAN fungera men det kräver att båda parter anpassar sig till situationen.


    Jag skulle säga att han är negativ till all tro som inte går att mäta i forskning. Nej han kan eller vill inte ge djupare förklaring, vet inte om det skrämmer honom eller vad det är som gör att han inte kan förklara.

    Ja vi försöker verkligen nu, att båda ska acceptera varandras ståndpunkt. Det jag förstått idag är att han tror att jag vill sätta igång en diskussion när jag tar upp något som rör min tro. Det vill jag inte, jag vill bara dela med mig av MIG och mitt inre för att komma nära varandra. Förhoppningsvis har han förstått det nu men kan nog ändå vara svårt för honom att lyssna på.

    Är dock väldigt rädd för hur relationen utvecklar sig om jag inte FÅR nämna och prata om det som är jag.
  • Anonym (Tror) Trådstartaren
    Wed 27 Jan 2021 12:47
    #43
    Anonym (känner igen) skrev 2021-01-27 09:48:31 följande:

    Ja, så var det när min pappa blev frälst för längesen. Han grät om att vi andra i familjen skulle hamna i helvetet och sånt. Inte alls kul (jag var ca 25 år då). Det tog lång tid innan han lugnade ner sig, men trots att jag numera är kristen så kan han och jag inte prata om sånt. Vi har så olika syn på tro och religion. Jag är medlem i svenska kyrkan och det räknar han knappt som en kristen organisation.


    Oj så olyckligt. Där vill man ju absolut inte hamna. Då är det verkligen kamp på riktigt.
  • Anonym (Lotta­)
    Wed 27 Jan 2021 12:50
    #44
    Anonym (Tror) skrev 2021-01-27 12:45:49 följande:

    Jag skulle säga att han är negativ till all tro som inte går att mäta i forskning. Nej han kan eller vill inte ge djupare förklaring, vet inte om det skrämmer honom eller vad det är som gör att han inte kan förklara.

    Ja vi försöker verkligen nu, att båda ska acceptera varandras ståndpunkt. Det jag förstått idag är att han tror att jag vill sätta igång en diskussion när jag tar upp något som rör min tro. Det vill jag inte, jag vill bara dela med mig av MIG och mitt inre för att komma nära varandra. Förhoppningsvis har han förstått det nu men kan nog ändå vara svårt för honom att lyssna på.

    Är dock väldigt rädd för hur relationen utvecklar sig om jag inte FÅR nämna och prata om det som är jag.


    Jag och min man har olika politiska övertygelser, lutsångare diskuterar vi detta övergripande ibland men bra diskuterar vi det med vänner som vi delar detta med. Bara för att man är ett par så behöver man inte prat om allt. Jag VILL INTE höra hans argument för det gör mig arg, viktigare att vi delar annat och mår bra.
  • Anonym (Tror) Trådstartaren
    Wed 27 Jan 2021 12:50
    #45
    Anonym (deux) skrev 2021-01-27 10:08:17 följande:

    Som du beskriver det låter han rädd och osäker.

    Om han beskriver för dig varför han brusar upp så där så kanske du kan lugna honom med förklaringar och förtydliganden om vad det handlar om för din del?


    Jo det har du rätt i. Han är nog både rädd och orolig. I de lägena (eller i alla andra för den delen) kan han inte förhålla sig neutralt till min tro, så när jag förklarar så svarar han bara med mer rädsla och oro.
  • Anonym (***)
    Wed 27 Jan 2021 12:50
    #46
    Anonym (Anna) skrev 2021-01-27 12:44:10 följande:
    Tänkte mig snarare så här: jag vet inte hur just detta och detta fungerar.

    Självklart finns det mycket som man inte känner till men till det mesta finns det teorier och idéer om hur det fungerar ändå.
    Finns massor med saker som vi inte vet något om,  som kommer att upptäckas i framtiden...
  • Wed 27 Jan 2021 12:51
    #47
    +3
    Anonym (Tror) skrev 2021-01-27 12:28:10 följande:

    Tack, intressant att höra hur ni levde med olikheten. Jag gissar att vi alla har olika behov av att dela med oss av vårt inre. För mig har det varit väldigt viktigt har jag förstått då jag annars känner mig väldigt ensam och instängd, så visst blir utmaningen extra svår när det inte tas emot villkorslöst eller öppensinnnat.

    Jag förstår att det inte är min uppgift att övertyga honom om just min tro. Men jag tror han skulle behöva öva sig på att acceptera den med en lite mer avslappnad inställning. Svårt att be om det utan att det blir konflikt dock.


    Att acceptera din tro har han ju redan gjort. Dvs du kan leva öppet med den, du kan utöva den och du är fri att göra vad du vill med den tron och han väljer att leva med dig och nån form av tro i sin vardag.

    Mer än så vill han inte. Det måste DU acceptera. Han måste inte alls lyssna på din predikan och goda råd. Han är inte skyldig dig det.

    Behövde jag lufta min tro, mina tvivel, känna samhörighet etc så vände jag mig till min präst, min diakon eller andra troende. Jag respekterade att min man inte ville höra. Jag fyllde mitt hjärta med det jag behövde på annat håll och kunde leva i frid hemma utan att känna behovet att pracka på min man saker han inte ville ha. Han var nöjd med att jag mådde bra och att det gjorde gott för äktenskapet. Sen satte han punkt.

    Jämför din nya frälsning med alla dessa ivriga personer som hejdar dig på stan med Mobilabonnemang, elbolag, Jehovas vittnen, osv. Du tycker det är ointressant och obehagligt men alla är övertygad om att just dom har svaret på dina problem bara du lyssnar tillräckligt öppensinnat...
  • sextio­talist
    Wed 27 Jan 2021 12:53
    #48
    +1
    Anonym (Tror) skrev 2021-01-27 12:45:49 följande:
    Jag skulle säga att han är negativ till all tro som inte går att mäta i forskning. Nej han kan eller vill inte ge djupare förklaring, vet inte om det skrämmer honom eller vad det är som gör att han inte kan förklara.

    Ja vi försöker verkligen nu, att båda ska acceptera varandras ståndpunkt. Det jag förstått idag är att han tror att jag vill sätta igång en diskussion när jag tar upp något som rör min tro. Det vill jag inte, jag vill bara dela med mig av MIG och mitt inre för att komma nära varandra. Förhoppningsvis har han förstått det nu men kan nog ändå vara svårt för honom att lyssna på.

    Är dock väldigt rädd för hur relationen utvecklar sig om jag inte FÅR nämna och prata om det som är jag.
    Det du ska börja med är att acceptera hans ståndpunkt. Som jag skrivit innan, man behöver inte förklara. Det är ingen vetenskaplig tes han ska bevisa, han har sin uppfattning, och den ska han få ha, utan att behöva analysera varför. För acceptera du hans ståndpunkt, så blir det nog lättare för honom att acceptera din förändring. För det är faktiskt du som genomgått en radikal förändring. 
    Sedan tipsar jag om att du bör samtala om din tro och hur den påverkar dig med dina gelikar, för även om det inte är ditt syfte, så kan det mycket väl uppfattas det du säger som du vill frälsa honom.
    Men du är nog som de flesta nyfrälsta (oavsett om det är religion, politik eller dieter), du är inne i bubblan och vill gärna att andra ska känna som du gör och delar med dig. 
  • Anonym (Tror) Trådstartaren
    Wed 27 Jan 2021 12:55
    #49
    Anonym (***) skrev 2021-01-27 12:39:32 följande:

    Kan du inte backa lite, inte prata om din tro så mycket? 


    Jo absolut, det har jag verkligen gjort då jag från början märkte att den inte togs emot väl. Så jag bromsar mig själv i 95 % av fallen. Kanske pratar om min tro en gång varannan vecka. Men jag kommer till en punkt där det känns som jag inte får existera för att man har en tro. Om det innebär att jag inte får nämna den utan att min man blir obekväm så tror jag förhållandet tar för mycket skada.
  • Wed 27 Jan 2021 12:56
    #50
    -2
    Fjäril kär skrev 2021-01-27 12:51:10 följande:
    Att acceptera din tro har han ju redan gjort. Dvs du kan leva öppet med den, du kan utöva den och du är fri att göra vad du vill med den tron och han väljer att leva med dig och nån form av tro i sin vardag.

    Mer än så vill han inte. Det måste DU acceptera. Han måste inte alls lyssna på din predikan och goda råd. Han är inte skyldig dig det.

    Behövde jag lufta min tro, mina tvivel, känna samhörighet etc så vände jag mig till min präst, min diakon eller andra troende. Jag respekterade att min man inte ville höra. Jag fyllde mitt hjärta med det jag behövde på annat håll och kunde leva i frid hemma utan att känna behovet att pracka på min man saker han inte ville ha. Han var nöjd med att jag mådde bra och att det gjorde gott för äktenskapet. Sen satte han punkt.

    Jämför din nya frälsning med alla dessa ivriga personer som hejdar dig på stan med Mobilabonnemang, elbolag, Jehovas vittnen, osv. Du tycker det är ointressant och obehagligt men alla är övertygad om att just dom har svaret på dina problem bara du lyssnar tillräckligt öppensinnat...
    Det var väl inte det enda du vände dig till din präst för?

    Jag håller med dig om det du skriver men jag blir väldigt förvånad varje gång du dyker upp i trådar om sådana här ämnen efter att du väldigt utförligt och under flera år berättat om saker som knappast gjorde gott för äktenskapet. Tycker du inte själv att du visar prov på en förbluffande dubbelmoral?
Svar på tråden Olika tro gör sprickor i vårt äktenskap.