• Anonym (Tror)
    Wed 27 Jan 2021 08:51
    4577 visningar
    197 svar
    -3 +2
    197
    4577

    Olika tro gör sprickor i vårt äktenskap.

    När min man och jag träffades för 15 år sedan hade vi båda ungefär samma bild av livet. Allt eftersom och under några för mig personligt turbulenta år har jag hittat en tro som stärker mig. Men vi har jättesvårt att hitta en mellanväg kring detta.

    Jag upplever att min man trycker ner mig. Han påpekar att jag inte har ?bevis? och allt för ofta att han inte tror på det som jag tror på. Det gör att jag har slutit mig mer och mer och inte känner lika stark tillhörighet mellan oss. Vi har gemensamt ändå kommit fram till att jag måste få ha min tro, och jag har försökt vila i det och öppna upp mig och pratar lite då och då bara om mina tankar om min tro. Jag vill ju trots allt dela med mig av mitt innersta, för om jag inte ?får? det så känns det som inte kan dela livet.

    Min man har sånt otroligt motstånd fortfarande och han kan ändå inte låta bli att påpeka hela tiden att han inte tror på det jag pratar om. Det gör mig ledsen, känner mig nedtryckt och jag känner mig ensam. Han tycker att han ska ha rätt att uttrycka sin åsikt. Men när det är något man är ?emot? så blir det så hårt. Det hade kanske varit lite lättare om han hade haft en öppensinnad inställning och mer reagerat ?jaha, ok. Ja så kanske det kan vara, jag är inte så insatt och känner inte så stort behov av att vara det just nu.? Men istället får jag detta motstånd, så det blir som en kamp. Han säger att han inte är emot mig, men något i hans innersta lyser igenom och jag kan inte låta bli att se hans starka motstånd och negativa åsikt kring min tro.

    Finns det förhållanden där detta fungerar och vad krävs i så fall för att göra det möjligt att ha ett mer avslappnat och behagligt liv tillsammans? Någon med erfarenheter så tar jag tacksamt emot!

  • Svar på tråden Olika tro gör sprickor i vårt äktenskap.
  • Thu 28 Jan 2021 10:55
    #82
    KostasSonawj skrev 2021-01-28 10:30:30 följande:

    Du håller på att tala om saker som du inte förstår, det vore klädsamt om du faktiskt ägnade åtminstone två minuter åt att reflektera över vad det kan tänkas betyda innan du uttalar dig tvärsäkert. Tror man att Gud är en gubbe som sitter i molnen så är man förståndshandikappad och om du tror att miljarder människor följer kristendomen på den premissen så är du mer än lovligt arrogant. Utgå ifrån en mer filosofisk infallsvinkel, det finns liksom hur många maxim som vittnar om hur bildlig och metaforisk kristendomen är, börja med att ingen ärlig och genuin präst någonsin har sagt att man kan förvänta sig att Gud ska lösa ens problem åt en. Vad tror du det kan tänkas betyda? Att om du ber till Gud om 200 kr så får du det? Jävla idiot.


    Istället för att snacka en massa irrelevant skit kan du väl visa på vilket sätt mitt resonemang är fel istället.
  • Thu 28 Jan 2021 11:31
    #83
    KostasSonawj skrev 2021-01-28 10:30:30 följande:

    Du håller på att tala om saker som du inte förstår, det vore klädsamt om du faktiskt ägnade åtminstone två minuter åt att reflektera över vad det kan tänkas betyda innan du uttalar dig tvärsäkert. Tror man att Gud är en gubbe som sitter i molnen så är man förståndshandikappad och om du tror att miljarder människor följer kristendomen på den premissen så är du mer än lovligt arrogant. Utgå ifrån en mer filosofisk infallsvinkel, det finns liksom hur många maxim som vittnar om hur bildlig och metaforisk kristendomen är, börja med att ingen ärlig och genuin präst någonsin har sagt att man kan förvänta sig att Gud ska lösa ens problem åt en. Vad tror du det kan tänkas betyda? Att om du ber till Gud om 200 kr så får du det? Jävla idiot.


    Och bara för att det vore kul. Visa hur du vet att ingen ärlig och genuin präst någonsin har sagt att man kan förvänta sig att gud ska lösa ens problem åt en.

    Jag inser precis som du att det i sig är har noll bäring på guds eventuella existens men som sagt så vore det kul med belägg. För du sitter väl inte och påstår saker utan bevis? Du är väl ingen jävla idiot?
  • Thu 28 Jan 2021 11:34
    #84
    KostasSonawj skrev 2021-01-28 10:24:56 följande:

    Nja, det är inte typiskt troende men absolut finns det många som är på det viset. Det finns olika varianter av religiösa människor, men många har bara fått höra talas om den mindre begåvade varianten. En person som är filosofiskt självsäker i sin religion, på det viset jag ser mig själv, har inte behov av att gå i diskussion med diverse barnsliga ateistiska argument. Jag känner inte behov av att få min tro bekräftad av andra och använder aldrig den som argument i diskussioner. Däremot delar jag gärna insikter som jag har fått via den utan att nödvändigtvis härleda dessa till min livsåskådning.

    När du talar om tolerans så bör du vara lite mer ödmjuk, du är ju inte direkt en lysande ledstjärna för toleransen som rörelse. För övrigt så är tolerans våldsamt överskattat och många som är helt insiktslösa om kristendomens budskap pikar gärna kristna om att deras tro kräver oändlig tolerans. Det är en förfulning av Jesus budskap, ingen vill längre minnas att han välte ockrarnas bord och piskade dem, utan vill hellre minnas och acceptera Snälla Jesus som en ryggradslös mes.


    Ateism är avsaknaden av en gudstro. Vilka ateistiska argument pratar du om?
  • Anonym (Man 48)
    Thu 28 Jan 2021 11:35
    #85
    Anonym (Tror) skrev 2021-01-27 08:51:30 följande:

    När min man och jag träffades för 15 år sedan hade vi båda ungefär samma bild av livet. Allt eftersom och under några för mig personligt turbulenta år har jag hittat en tro som stärker mig. Men vi har jättesvårt att hitta en mellanväg kring detta.

    Jag upplever att min man trycker ner mig. Han påpekar att jag inte har ?bevis? och allt för ofta att han inte tror på det som jag tror på. Det gör att jag har slutit mig mer och mer och inte känner lika stark tillhörighet mellan oss. Vi har gemensamt ändå kommit fram till att jag måste få ha min tro, och jag har försökt vila i det och öppna upp mig och pratar lite då och då bara om mina tankar om min tro. Jag vill ju trots allt dela med mig av mitt innersta, för om jag inte ?får? det så känns det som inte kan dela livet.

    Min man har sånt otroligt motstånd fortfarande och han kan ändå inte låta bli att påpeka hela tiden att han inte tror på det jag pratar om. Det gör mig ledsen, känner mig nedtryckt och jag känner mig ensam. Han tycker att han ska ha rätt att uttrycka sin åsikt. Men när det är något man är ?emot? så blir det så hårt. Det hade kanske varit lite lättare om han hade haft en öppensinnad inställning och mer reagerat ?jaha, ok. Ja så kanske det kan vara, jag är inte så insatt och känner inte så stort behov av att vara det just nu.? Men istället får jag detta motstånd, så det blir som en kamp. Han säger att han inte är emot mig, men något i hans innersta lyser igenom och jag kan inte låta bli att se hans starka motstånd och negativa åsikt kring min tro.

    Finns det förhållanden där detta fungerar och vad krävs i så fall för att göra det möjligt att ha ett mer avslappnat och behagligt liv tillsammans? Någon med erfarenheter så tar jag tacksamt emot!


    Är det inte viktigt att ha något sånär gemensamma värderingar? Jag har själv varit troende efter en mycket svår livskris. Tron gav en slags styrka och tröst en tid för att jag skulle orka ta mig igenom alla konsekvenser av den kris jag haft. Det fanns inga människor eller vänner som riktigt kunde möta mig och ge bekräftelse och styrka i detta.


    Jag var väldigt fanatisk först över den glädjen och delade ofta mina tankar. Det slog tillbaka HÅRT. 


    Åren gick och jag började mer och mer lita på min egen förmåga att hantera livet. Började känna mig mer nöjd med mig själv i vardagen även om jag trampar snett ibland. Är förlåtande istället för kravfylld både mot mig själv och andra. Jag har svackor och motgångar ibland men dom är betydligt lättare att bära.


    Jag har inte helt övergett min tro men försöker att ta emot och acceptera den reella mätbara verkligheten som den är. Människor som inte tro kan hitta hopp de med och det behöver man ju även som troende. Ska man bygga allt på sin tro så svänger känslorna mycket. Man tenderar att glömma bort att acceptera livet på livets villkor. Jag har kommit fram till att den TRO jag har och den/det bakom denna accepterar ju livet på livets villkor. Då kan det ju inte vara otro att jag försöker hitta en vila i den veklighet jag lever. Jag är ju ingen gud men jag måste ju kunna lita på mina mänskliga förmågor och den materiella verkligheten:


    Att du vill ha medhåll i dina tankar kring tron kan vara för att du är för hård mot dig själv. Ställer för höga krav och känner dig dålig. Då får du akut behov av att andra ska bekräfta ditt sätt att hantera livet.


    Jag vet inte om jag är på rätt spår men försök vara mer accepterande, kärleksfull och förlåtande mot dig själv. Beröm dig själv och försök vara belåten med alla små ting du uträttar utan att öka kraven. Detta är ju utifrån mig eftersom jag inte vet hur det är för dig. Hoppa i alla fall att du får det bra! :)

  • Thu 28 Jan 2021 11:44
    #86
    Trent skrev 2021-01-28 10:55:17 följande:
    Istället för att snacka en massa irrelevant skit kan du väl visa på vilket sätt mitt resonemang är fel istället.
    "Om min fru på riktigt utvecklades och fick mer styrka och tillit i livet skulle jag bli jätteglad. Om det skedde p.g.a. att hon började tro på något utan bevis skulle jag bli orolig.
     
    Hennes man söker fortfarande sanningen och vill ha bevis innan han "tror". Ts har lämnat den vägen. Kallar du det att växa?"

    Ditt resonemang är direkt ignorant eftersom att du utgår ifrån att det handlar om att tro på spöken eller ej, eller att tro att jorden är platt eller rund, eller att tro att vatten fryser vid 0 grader vid havsytan eller 2500. Den här frågan handlar inte om vetenskapliga bevis eller fakta. Det är en fråga om livsåskådning. Det är direkt barnsligt, arrogant och framförallt fegt att sitta och tycka att kristna är dumma i huvudet eftersom att ingen har bevisat att det sitter en gubbe i ett moln. Den enda som säger emot det är som sagt förståndshandikappad.

    Det tar emot rejält men jag kan väl ge dig en minsta lilla början på din reflektion, vet du vad Hawking Radiation är? Om du sätter dig ner och funderar på hur det fenomenet går ihop med att Gud enligt kristendomen är allsvetande så har du en bra startpunkt. Vet du vad nihilism är? Förstår du varför den är förödande? Det här forumet har tusentals gnälltrådar om hur dåligt livet blev utan att knappt någon någonsin förstår hur det blev så, eftersom att insikten om att man är nihilist eller föll för nihilistiska tankar är så jävla skrämmande. 

    "Kallar du det att växa?", jag har aldrig i mitt liv träffat en kristen person som faktiskt har gjort några som helst insikter som inte har vuxit rejält som ett direkt resultat av sin tro.
  • Anonym (Pasta­farian­)
    Thu 28 Jan 2021 11:50
    #87
    +1
    KostasSonawj skrev 2021-01-28 10:30:30 följande:

    Du håller på att tala om saker som du inte förstår, det vore klädsamt om du faktiskt ägnade åtminstone två minuter åt att reflektera över vad det kan tänkas betyda innan du uttalar dig tvärsäkert. Tror man att Gud är en gubbe som sitter i molnen så är man förståndshandikappad och om du tror att miljarder människor följer kristendomen på den premissen så är du mer än lovligt arrogant. Utgå ifrån en mer filosofisk infallsvinkel, det finns liksom hur många maxim som vittnar om hur bildlig och metaforisk kristendomen är, börja med att ingen ärlig och genuin präst någonsin har sagt att man kan förvänta sig att Gud ska lösa ens problem åt en. Vad tror du det kan tänkas betyda? Att om du ber till Gud om 200 kr så får du det? Jävla idiot.


    Att använda skällsord är inte heller särskilt klädsamt. Du försöker framstå som intellektuell och bildad i din kommentar, men avslutar med att kalla din meningsmotståndare "jävla idiot". Moget.
  • Anonym (jaha)
    Thu 28 Jan 2021 11:53
    #88
    +2
    KostasSonawj skrev 2021-01-28 10:24:56 följande:
    Nja, det är inte typiskt troende men absolut finns det många som är på det viset. Det finns olika varianter av religiösa människor, men många har bara fått höra talas om den mindre begåvade varianten. En person som är filosofiskt självsäker i sin religion, på det viset jag ser mig själv, har inte behov av att gå i diskussion med diverse barnsliga ateistiska argument. Jag känner inte behov av att få min tro bekräftad av andra och använder aldrig den som argument i diskussioner. Däremot delar jag gärna insikter som jag har fått via den utan att nödvändigtvis härleda dessa till min livsåskådning.
    Ja för du visar ju verkligen din begåvning och oerhörda förmåga till tolerans när du kallar ateistiska argument för "barnslig".... din självinsikt och självbild verkar vara en aning sned.

     
    KostasSonawj skrev 2021-01-28 10:24:56 följande:
    När du talar om tolerans så bör du vara lite mer ödmjuk, du är ju inte direkt en lysande ledstjärna för toleransen som rörelse. För övrigt så är tolerans våldsamt överskattat och många som är helt insiktslösa om kristendomens budskap pikar gärna kristna om att deras tro kräver oändlig tolerans. Det är en förfulning av Jesus budskap, ingen vill längre minnas att han välte ockrarnas bord och piskade dem, utan vill hellre minnas och acceptera Snälla Jesus som en ryggradslös mes.
    All slags tro är ju inget annat än en inbillning för det finns lixom inga bevis för att det man tror stämmer. Så min tolerans för tro på gud/gudar sträcker sig lika långt som toleransen för tron på tomten, påskharen och tandfen (lika fiktiva varelser).

    Om en person vill tro på gud, tomten eller påskharen så har jag inga som helst problem med det. Men om personen sen vill att jag ska ta hens tro på allvar och likställa det med verklig fakta så tar mitt tålamod slut för jag tänker aldrig någonsin likställa rena fantasier med fakta. Vill man tro, fine... men då får man oxå acceptera att det är fiktion man pratar om och inte röra ihop det med fakta.

    Och där har du kärnan i problemet, få människor har något emot att folk tror på vafan de vill. Men när man börjar kräva att deras tro ska likställas med och behandlas som om det vore fakta så skapar det såklart friktion, för det är inte fakta det är tro (fiktion).
  • Anonym (Man 48)
    Thu 28 Jan 2021 12:00
    #89
    -1
    Anonym (jaha) skrev 2021-01-28 11:53:26 följande:
    Ja för du visar ju verkligen din begåvning och oerhörda förmåga till tolerans när du kallar ateistiska argument för "barnslig".... din självinsikt och självbild verkar vara en aning sned.

     
    KostasSonawj skrev 2021-01-28 10:24:56 följande:
    När du talar om tolerans så bör du vara lite mer ödmjuk, du är ju inte direkt en lysande ledstjärna för toleransen som rörelse. För övrigt så är tolerans våldsamt överskattat och många som är helt insiktslösa om kristendomens budskap pikar gärna kristna om att deras tro kräver oändlig tolerans. Det är en förfulning av Jesus budskap, ingen vill längre minnas att han välte ockrarnas bord och piskade dem, utan vill hellre minnas och acceptera Snälla Jesus som en ryggradslös mes.
    All slags tro är ju inget annat än en inbillning för det finns lixom inga bevis för att det man tror stämmer. Så min tolerans för tro på gud/gudar sträcker sig lika långt som toleransen för tron på tomten, påskharen och tandfen (lika fiktiva varelser).

    Om en person vill tro på gud, tomten eller påskharen så har jag inga som helst problem med det. Men om personen sen vill att jag ska ta hens tro på allvar och likställa det med verklig fakta så tar mitt tålamod slut för jag tänker aldrig någonsin likställa rena fantasier med fakta. Vill man tro, fine... men då får man oxå acceptera att det är fiktion man pratar om och inte röra ihop det med fakta.

    Och där har du kärnan i problemet, få människor har något emot att folk tror på vafan de vill. Men när man börjar kräva att deras tro ska likställas med och behandlas som om det vore fakta så skapar det såklart friktion, för det är inte fakta det är tro (fiktion).

    Om din metod för att förmedla ateismen fungerat så skulle det inte existerat mycket tro i världen längre. Nu har inte din metod och argumentationsteknik fungerat varken för att få folk att tro eller inte tro så varför inte ge upp den?


     

  • Anonym (jaha)
    Thu 28 Jan 2021 12:14
    #90
    -1 +3

    Detsamma gäller för övrig när man börjar kräva att samhället ska anpassa sig efter ens egna fantasier.

    Om jag tex tror på gudinnan "mahababababa" med 10 tuttar och 3 huvuden så får jag absolut tro på det. Det ställer inte till med några problem för någon.

    Om jag däremot börjar kräva att jag ska särbehandlas och få specialmat serverad för att min gudinna endas tillåter att man äter hamburgare, eller extra raster för att tillbe min gudinna så är jag ute på hel fel spår. Samhället ska inte behöva anpassa sig efter mina fantasier och alla med mer än två hjärnceller borde kunna förstå att om veranda jävel på planeten kommer på egna fantasier och börjar kräva att samhället ska formas efter dem så blir det ohållbart.

  • Anonym (jaha)
    Thu 28 Jan 2021 12:19
    #91
    +2
    Anonym (Man 48) skrev 2021-01-28 12:00:10 följande:

    Om din metod för att förmedla ateismen fungerat så skulle det inte existerat mycket tro i världen längre. Nu har inte din metod och argumentationsteknik fungerat varken för att få folk att tro eller inte tro så varför inte ge upp den?


     


    Varför skulle jag ge upp att kräva att folk ska sluta kräva att andra människor ska anpassa sig till deras fantasier?

    Varför skulle jag ge upp att kräva att sluta blanda ihop fantasier med fakta?

    Dessutom verkar du ha missuppfattat poängen med det jag skrev. Jag skiter fullkomligen i om folk vill tro på vad de än vill tro på. Jag har inte för avsikt att missionera för ateism. Vill man tro på fantasier, gör det. Men sluta upp med att kräva att dina fantasier ska likställas med och behandlas som fakta eller kräva att samhället ska anpassa sig efter dina fantasier.
Svar på tråden Olika tro gör sprickor i vårt äktenskap.