Vem bestämmer, barnet eller föräldern?

Då ska väl även det meddelas att dessa uppgifter är betygsgrundande. Så är en uppgift frivillig, då ska den vara frivillig och inte påverka betyget, är den betygsgrundande är den inte obligatoriskt för de som inte vill ha ett högre betyg, men obligatoriskt för ett högre betyg. 

Som sagt, varför ger lärare sådana "frivilliga" uppgifter? Det borde kanske föräldrarna ta reda på. Är det för att barn som har svårt för matte ska få träna extra? Ja, då är det förstås meningslöst för TS dotter. Eller är det för att de som är speciellt intresserade ska få träna på lite svårare saker? I så fall är det definitivt något för TS dotter.

Om TS dotter vore nöjd med att bli godkänd och kanske var speciellt ointresserad av matte, då vore det en sak. Men hon är ju en ambitiös tjej, det är ju hennes egen vilja att vara på topp.

Jag tror att du missförstår. Min klasskompis antog ett större och mer filosofiskt perspektiv om människors fria vilja och en villighet att ta ansvar för sina handlingar, inklusive de konsekvenser de kan tänkas ha.  

Varför? För att tjejen själv vill vara på topp. Ska inte föräldrar stötta henne i det?

Jaha, du arbetar som läkare, alltså ett högstatusyrke. Hur kom du in på läkarlinjen då? Behövdes inte höga (högsta) betyg i alla ämnen då? Eller är du så högbegåvad att du får högsta betyg utan att anstränga dig? 

Vill man få högsta betyg i alla ämnen så kan det vara väl sent att börja med det sista året i gymnasiet.

Eftersom varken jag eller min man har ett sådant högstatusyrke struntar vi verkligen inte i vår dotters läxor. Den som kommer från underklassen har inte råd att flumma om den vill kunna välja vilket yrke den ska få. Vi kräver inte att hon får högsta betyg, men vi visar intresse för hennes skolarbete och visar att vi anser att skolan är viktig.

Nej jag missförstod inte utefter hur du skrev det.
Ska man fortsätta filosofera så har inte människor en fri vilja utan vi är ganska hårt knutna till den kultur och samtid vi lever i.

Fast det finns även en hel massa gråskalor du missar. AAllt är inte svart eller vitt. Allt handlar inte om att ständigt ligga på topp ELLER jobba sista året i gymnasiet.

Att alltid ha kravet på sig att alltid ligga på topp är alltid kontraproduktivt. Bland annat för att de leder till att även ungdomar blir utbrända. På riktigt. Och riktig utbrändhet ger förändringar i hjärnan som faktiskt ger kognitiva problem senare i livet.

Det är faktiskt inte så svårt att vara på topp i dagens svenska grundskola. Är man normalbegåvad så blir man inte utbränd av det.

Det stora problemet med dagens skola är inte alla ambitiösa hårdpluggande tjejer utan de icke-pluggande eleverna. Mest pojkar men finns säkert tjejer också. De vars föräldrar inte är intresserade av skolan och aldrig frågor hur det går. De som tycker det är tufft och manligt att inte plugga. De som pratar och bråkar på lektionerna och stör de andra alt blir utkörda och då passar på att skolka.

Som kvinna löper man alltid risken att bli ratad för en kille till toppjobben. Man ses som svagare och sämre av de manliga chefer som ska anställa. Det finns all anledning för tjejer att satsa stenhårt. Särskilt om man inte kommer från medel- eller överklassen och familjen inte har några förbindelser.

Det finns många tjejer, t ex från invandrarfamiljer, som insett det. De pluggar till farmaceuter, läkare, advokater m m, medan deras bröder och pojkkusiner struntar i att plugga och satsar på en kriminell karriär i stället.

Detta gäller generellt, hur det är för TS dotter vet jag inte.

Det finns alltid de som är bättre än alla andra, absolut. En del som är mentalt väldigt starka. 
Men det är ingen hemlighet att det är de duktiga flickorna som bränner ut sig, inte alla, men det är inte ett fåtal heller, inte bara i Sverige. 
Och nej, jag håller inte med dig om att man måste göra frivilliga uppgifter för att vara på topp. Jag gick själv ut 9:an med nästan bara femmor, dvs den gruppen som din dotter och ts dotter tillhör. Så jag har varit där själv, speciellt matematik var min styrka. Men jag gjorde vad som skulle göras, inte något extra på det sättet. Visst fick vi även då frivilliga uppgifter, men de var just frivilliga (och vi fick betyg redan från årskurs 2)
Fick bakslaget i gymnasiet, då jag inte längre orkade vara på topp längre, tack och lov gick jag på gymnasiet när det fortfarande var förlåtande, så jag kunde ta igen det under sista året på gymnasiet (efter att haft studieuppehåll ett halvår), först då förstod mina föräldrar att jag hade drivits för hårt, av mig själv och av dom.
jag vet att jag inte är ensam om detta. Man har varit högpresterande tills kroppen säger nej. Sedan finns det självklart de som fixar att vara högpresterande utan att kroppen säger stopp (både inom idrott och inom andra områden)

Det jag reagerade på var att det blev en konflikt, är det en högpresterande elev, så finns det utrymme att släppa både krav från sig själv och från andra, speciellt när man är 12 år. Det här kanske var ett tillfälle, då man istället kunde sagt. Nu släpper vi detta för i kväll, ta och gör något roligt istället.
Att flickan fick känna att man kan släppa prestationskraven ibland och man bör lyssna på sin kropp. 

Det är problemet i skolan, men det har inget med att högpresterande ungdomar riskerar att bränna ut sig tidigt. Nej, det är inte alla, det gällde inte Björn Borg, Susanna Kallur etc..
Fortfarande anser jag att det inte ska behövas göra en konflikt över en frivillig uppgift för en 12-åring

Jag tror att för att lyckas och må bra är det väldigt viktigt att vara lite tillåtande mot sig själv, och att sålla bland alla uppgifter och krav. Jag har en massa extremt högpresterande människor omkring mig på jobbet, och en stor andel av dem som lyckats allra bäst är inte de som alltid satsat på att göra allt jättebra, utan de som också kan ta det lite lugnt, prioritera vad som är viktigt o s v. Det tror jag också något som man har väldigt stor nytta av att ha lärt sig när man kommit så pass långt i sin utbildning att det inte längre är möjligt att göra "allt", ens med extremt hårt arbete.

tror jag är väldigt viktigt, att tillåta sig (och ibland lära sig) att återhämta sig. 

Håller helt med dig. Både jag och min man var det väst curlade barnen i manna minne. Vi är idag två högpresterande vuxna med höga inkomster och bra karriärer. Vi curlar våra två barn och de presterar bra båda två.

När det gäller frivilliga uppgifter kan jag försöka övertyga mina barn om nyttan med att göra dem (om de är vettiga), och ibland köra lite mutivation, t.ex. extra skärmtid eller god fika som belöning för den extra ansträngningen. 

Vill barnen ändå inte göra dem är det inte värt att ta en konflikt. 

När det är meningslösa läxuppgifter föreslår jag ibland vettigare alternativa uppgifter. Gäller speciellt läxor där barnen inte vill göra dem för att de är alldeles för lätta och jag ser att det inte kommer ge barnet något att göra dem. Barnen får då valet att göra de lätta uppgifterna snabbt eller göra andra uppgifter istället.  Har diskuterat det upplägget med lärarna och fått ett ok på det. 

Studier har ju visat att det är så - barn som curlas mår bättre och klarar sig bättre . Mina barn är fortfarande inte så stora att det går och se långtidsresultatet av vårt curlande, men jag har flera vänner med barn som nu är drygt 20 och som verkligen har supercurlats. De är jättefina ung vuxna, klarar sig jättebra på egna hand, trevliga, har bra relationer, studerar och klarar långa universitetsutbildningar, sköter det dagliga livet med matlagning o s v o s v

Jovisst, är det så att tjejen visar tecken på utmattning är det en sak. Men det var ju inte det konflikten gällde utan om man öht ska göra frivilliga uppgifter. 

Det är därför man behöver kontrollera med läraren vad som är tanken med "frivilliga uppgifter".

Om det är något man gör bara för att man är jätteintresserad av ämnet? I så fall skulle då jag gjort det, fast inte i matte utan om det gällde en bok man skulle läsa på svenska eller engelska. Min dotter skulle definitivt gjort det just för att hon vill vara bäst. Det är sådant som kan löna sig när man jobbar. Chefen ser (förhoppningsvis) att man inte drar sig för att göra det lilla extra.

Den studien ger jag inte mycket för. Att curla barnen betyder inte visa förståelse för barnens behov. Det betyder att aldrig låta dem klara av en svårighet, att alltid följa minsta motståndets lag och själv aldrig ta en konflikt med dem.

För medelklass- och överklassbarn brukar det gå bra, de är uppvuxna i en miljö där man tar studierna på allvar, förr eller senare.

Men om era barn skolkat, aldrig gjort några läxor, snattat i affärer etc, skulle ni curlat dem då också?

Vi har inte haft sådana problem. De går nu på gymnasiet och är välartade. Dottern som visserligen har ett hett temperament har ett högt cevilkurage sonen är lugn och gillar tydliga regler. När han gick i låg, mellan och 7an skulle han aldrig gjort några extra uppgifter, nu älskar han att göra lite extra, det bara skedde över en natt. Visst har vi låtit dem övervinna svårigheter men inte bara för att... Med dottern har vi haft konflikter men det har inte varit på sådan fånig nivå som ts. Utan mer att vi försöker ta ner hennes hög krav på sig själv och att hon inte måste vara bäst. Vi har haft lååånga bråk om att C är ett bra betyg och man behöver inte ha A eller B.