Kommer man ångra ett till barn?

Jag har 3 barn med 11år mellan äldsta och yngsta. Det har de fördelar du nämner. Varje barn får ha sin egentid.

Samtidigt är det en utmaning. Svårt att hitta på saker med hela familjen. Fortfarande nu när yngsta är 4 är det svårt att spela sällskapsspel som alla tycker är kul.

Semester är inte lätt. Äldsta kan uppskatta att testa ny mat på en trevlig restaurang eller cykla mountainbike. yngsta vill åka karusell och klappa getter.

Jag rekommenderar helt klart att stanna vid 3 barn som ni har nu.

Alla familjer ser olika ut och har olika förutsättningar, därmed även resgerar olika på ytterligare en familjemedlem.

Vi har tre barn födda -13, -15 och -20. Fördelarna är ju att de stora är lite större, hjälper till osv. Men de har även varandra nära i ålder. Leker ihop, gillar samma typ av aktiviteter osv. Lilla är ju så liten och ålderskillnaden gör att de minsta kommer växa upp mer "ensam" om vi inte skaffar en till vilket vi kommer föröska med. Jag ser fler fördelar i att de har varandra nära i ålder än att de är ensamma. Visst blir det mer jobb men glädjen i att ha syskon i nära ålder övervinner.

När det kommer till aktiviteter så ser jag en utmaning invigda bitar men de ena behöver inte utesluta det andra och man måste kanske inte alltid vara alla på samma ställe. Beror ju även på hur barnen är och vad de gillar.

Just barnet självt ångrar man aldrig men man kan definitivt ångra att ha skaffat en till, sladdis eller inte. Livet kan kännas mer begränsat på olika sätt och det är bara ni själva som vet hur ni vill att ert liv ska se ut.

För vår del har det aldrig varit problem med aktiviteter. Äldsta vill oftast ha med en kompis, vilket aldrig varit ett problem för oss. Sommarsemester gör vi oftast ihop med en annan familj som har barn i samma åldrar.

Vi går enskilt på bio t ex med de äldsta på filmer som intresserar dem. Sedan går vi på restaurang ibland och det uppskattas av båda de stora.

Tänker väl också att livet inte alltid är jätte skoj och att man alltid kan få precis allt man vill ha. Genom att få gå på en aktivitet man tycker är lite tråkigare lär man sig att visa omtanke och förståelse också. Nästa gång är det syskonen som får ha lite tråkigare.

Hos oss uppskattar dock syskonen typ lika mycket som föräldrarna att se lillasyskonet skratta och busa med såpbubblor, bli helt förälskad i kaniner på en 4H gård eller plaska i babypoolen. De går gärna på "småbarnsaktiviteter" för att få se lyckan i lillasyskonets ögon.

Sedan gör vi självklart saker som de tycker är roligare också. Kör gokart, går på tivoli etc. Och då strosar jag runt med barnvagnen och tittar på ankor etc medans sambon är med i karusellerna eller vise versa.

Det som är min största oro egentligen är att lillen kommer få växa upp så snabbt. Visa hänsyn innan hen vet vad hänsyn är. Behöva vänta på sin tur utan att förstå varför. Konkurrera om uppmärksamhet.

Samtidigt som mitt hjärta blöder för en till liten bebis och klockan tickar på och man blir inte yngre.