Nätromans om man är gift?

Jag har haft något liknande, minus sexchattandet. Där gick gränsen för mig.

Är det otrohet? Om du tänker dig att din partner gör något liknande, tycker du att det vore okej? Där har du svaret på din fråga och det är ofta JA! Sen kan man förstås säga, var går gränsen mellan fantasier och den känslomässiga otrohet som är samtal med någon man aldrig kommer att träffa? Man mår bra och det välmåendet gynnar förhoppningsvis även ens fasta partner. Sen gäller det ju att faktiskt avstå från att träffas, det är nog en stor risk att det hela eskalerar och går över gränsen till slut.  

Det är många som kontrollerar sina partners. Väldigt många. Svartsjuka och kontrollbehov är ett mycket stort problem. Just det faktum att man sätter för snäva gränser för ens partner är ju den största orsaken till skilsmässor och uppbrott. 

Det är väldigt mycket som är villkorat med vänner, kollegor och online. Vad som anses ska stanna inom förhållandet och vad man får göra och säga med andra. Ser man ju inte minst på det här forumet, där folk ropar otrohet och svek till det allra mesta. 

Man döljer saker för att man vet hur partnern reagerar även om man själv tycker att det är egoistiskt och inskränkt. För att det är ju så det är med att "diskutera igenom" allt inom ett förhållande att man omöjligtvis kan vara eniga om allt och alla "gränser", "regler". En måste oftast ge efter. För den som sätter snävast gränser. Man ska alltså ge avkall på sina egna känslor och åsikter för "förhållandet". Fast det är ju den andra parten man viker sig för. Fast denne menar ju att det är "tvåsamheten/familjen/what ever". 

Alternativt att man döljer det för att man faktiskt behöver något privat. För det gör man. Och den som åberopar någon slags rapporteringsplikt och genomlysning på alla aspekter är totalt kontrollerande. 

Alternativt att man faktiskt inte kan dryfta allt in i detalj och man faktiskt tror att saker är ok även för partnern. Även det ser vi hundratals exempel på i trådar på det här forumet. 

" Allt man kan göra med sin partner närvarande är väl ändå helt ok annars inte och det är därför människor döljer det, för de vet att det inte är ok."

Jämför det med porrtittande eller onani. 
Det kan vara privat. Min stund. Inget jag vill göra med min partner.
Många här verkar uppröras av partners som tittar på porr och onanerar. Tar det personligt. Känner sig otillräckliga. Ser det till och med som otrohet. 
- Jag tycker fortfarande att det är naturligt och ett måste. Jag tycker att det är min partner som har fel om den försöker kontrollera min onani på olika vis.
Det är på intet vis sammanlänkat med en kärleksstund med en partner för mig. Det är för mig. För att skingra tankar. För att bara lätta på trycket. Vad som helst. Men privat. 
Att partnern gör den kopplingen ligger på denne, det får hen jobba på. 
Det är inget som tillhör "förhållandet" och det kan en partner inte heller använda som vapen i sin önskan att jag ska sluta masturbera. Det är ohederlig argumentation, tycker jag. 
(Det finns såklart gränser. Det kan ju gå till överdrift och faktiskt gå ut över samlivet, men i regel gör det ju inte det. Normalt tillför det något till relationen.) 

Om man ska applicera det på just trådens exempel ämnar man aldrig träffa personen man har romans med. På det viset opersonligt. Man vet ju själv med sig att man inte vill lämna relationen, bara få lite bekräftelse och bolla saker med någon man vet aldrig kommer att kunna rubba ens cirklar.
Vilket ofta är en av förutsättningarna till att man redan i ett tidigt stadie är väldigt öppen, det ligger en inte i fatet i framtiden eller riskerar att förstöra något IRL, som samma avslöjande kanske gör hos en vän eller kollega. Och just avlägsna och chatsugna råder det ju inte brist på. 

Jag vet inte hur vanligt det är att det bara utvecklas därifrån och hur ofta man faktiskt har det i sikte att skaffa en romans. Jag har bara upplevt det förstnämnda. 

 

Nja, jag har levt i lite olika konstellationer av olika anledningar. 

Men det är ovidkommande. Jag pratar inte från det perspektivet. Vad partners ska tåla från mig. Jag pratar om vad vilka "gränser" jag vill sätta på andra och varför. 
Hur jag inte ser något någon gör för sitt välmående som ett hot mot mitt. Tvärtom. 

Respekt är ett ord som ofta används i samma mening med "förhållande". Och i princip alltid då om att man vill tvinga en annan människa att göra som man vill för att man själv inte ska bli sårad. Ju mer självsvag, rädd att bli lämnad, känsla av otillräcklighet etc. desto mer respekt ska en partner visa. 
För mig är det egentligen motsatsen. Allt som gagnar personlig utveckling, glädje, bildning etc. för en part är till glädje för förhållandet. Väldigt få restriktioner är det. 

Vad är "gränserna för ett monogamt förhållande" för dig? Det läser jag i tid och otid. Fast hundratals trådar handlar ju just om olika gränser inom just den gränsen.  
Och alltid är den försmåddas, den sviknes perspektiv. Förväntningar om att partnern ska vara lojal och visa respekt för mina behov betyder ju ofta motsatsen också, eller hur? Man visar ju inte lojalitet och respekt för dennes behov?

Jag ställer mig frågan varför så många "förhållanden" är usla, varför så många spricker och varför Sverige har en så stor andel ensamhushåll. 
Det verkar ju som att normer och gränsdragningar inte funkar så bra?

 

Om man känner att man behöver dölja det för sin partner, så klassar jag det som otrohet.

Alla beteenden klassas på ett eller annat sätt. Även inom forskning.

Sedan vet jag inte hur länge du har legat i sängen bredvid din fru. Kollat på henne, och försökt intala dig själv att detta är rätt. För detta är bland det sjukaste jag läst. För varje rad jag läser blir jag endast mer äcklad över er män, även kvinnor som tycker det är okej att bedra eran livspartner. Nej det är INTE okej, eller en fördel för din partner att du sitter bakom en chattskärm och beskriver hur du vill knulla dem. Nej det är absolut INTE okej att bli upphetsad över att känna hur spännande det är att bedra din partner. För att sedan ursäkta erat vidriga beteende med att det är ?inspirerande? för erat sexliv.

Det är ett ord jag endast behöver tillväga och det är KOMMUNIKATION. Om du känner att du har tröttnat på ert sexliv, eller att det är något glöd som fattas. BERÄTTA DET. Samtala med din partner och tala om för henne hur du känner. Ni kan experimentera med varandra, köpa sexleksaker, testa olika ställningar eller komma överens om något tillsammans. Allt behöver inte handla om sex helt enkelt, låter mer som att du är sexberoende. Sedan att du ytterligare försöker få dig att känna dig bättre som människa, genom att dölja att du är otrogen mot henne. Förstår du inte hur skrattretande det är? Hur fel det är? Nej, för där sitter du/ni och tror att det är mindre skadande för partnern att inte få veta att du/ni är otrogna. Det är en självklarhet att hon inte blir berörd att inte få reda på att du är ett otroget svin. Däremot ligger det på dig att vara en trogen man. Det funkar dock inte, för här sitter du och berättar för mig vilka ?fördelar? det tillbringar. Stackars partner.

Otrogen mot någon som älskar dig. Som tar hand om dig och finns där för dig. Hur kan ni seriöst sitta med skam i kroppen och skriva dessa saker, medan eran partner oskyldigt går omkring och är omedveten om allt som sker bakom deras rygg.