Elefantmannen2 skrev 2021-07-30 13:50:48 följande:
Nja, jag har levt i lite olika konstellationer av olika anledningar.
Men det är ovidkommande. Jag pratar inte från det perspektivet. Vad partners ska tåla från mig. Jag pratar om vad vilka "gränser" jag vill sätta på andra och varför.
Hur jag inte ser något någon gör för sitt välmående som ett hot mot mitt. Tvärtom.
Respekt är ett ord som ofta används i samma mening med "förhållande". Och i princip alltid då om att man vill tvinga en annan människa att göra som man vill för att man själv inte ska bli sårad. Ju mer självsvag, rädd att bli lämnad, känsla av otillräcklighet etc. desto mer respekt ska en partner visa.
För mig är det egentligen motsatsen. Allt som gagnar personlig utveckling, glädje, bildning etc. för en part är till glädje för förhållandet. Väldigt få restriktioner är det.
Vad är "gränserna för ett monogamt förhållande" för dig? Det läser jag i tid och otid. Fast hundratals trådar handlar ju just om olika gränser inom just den gränsen.
Och alltid är den försmåddas, den sviknes perspektiv. Förväntningar om att partnern ska vara lojal och visa respekt för mina behov betyder ju ofta motsatsen också, eller hur? Man visar ju inte lojalitet och respekt för dennes behov?
Jag ställer mig frågan varför så många "förhållanden" är usla, varför så många spricker och varför Sverige har en så stor andel ensamhushåll.
Det verkar ju som att normer och gränsdragningar inte funkar så bra?
Har lite svårt att förstå hur du menar. Och från vilket perspektiv du pratar ifrån om du inte talar om relationer man och kvinna. Man påverkas ju av vad någon gör som är i ens närhet. Vill du inte ha någon samhörighetskänsla alls med den du lever med? Annars kan jag fatta att man kan inte vara lycklig med en annan människa om man känner sig låst eller dämpad, att man måste kuva sig för att göra en annan person lycklig.
Eftersom vi alla har så olika syner på vad som är ok i en relation elr inte så kan man ju lugnt säga att har man en bra kommunikation och pratar om ALLT så borde det lösa sig. Jag är en väldigt öppen människa, rest mkt och respekterar alla om de är lyckliga med det så länge man inte är en idiot och gör illa andra människor.
Ja man kan ju undra vad det beror på, att det finns så många ensamma människor i Sverige. Detta är ju allmänt känt.