Nätromans om man är gift?

En fantasi är något som inte finns i verkligheten, en nätromans är ett verkligt förhållande till en verklig människa. Om man går vidare till att också fysiskt mötas i verkligheten är inte alltavgörande.

En nätromans blir farlig när den blir en verklighetsflykt och man bygger upp en bubbla av intimitet, förtrolighet och andra stora känslor som borde man borde förbehålla sin partner. Också kallat otrohet, som varken är bättre eller sämre än andra former för otrohet.

Jag är fullt medveten om att det alltid finns en risk med en eventuell vän på nätet. Samtidigt vet jag att det måste vara den bästa lösningen för mig just nu. Min fru är rullstolsbunden sedan många år äter mycket mediciner så att ha sex med henne vore som att ha sex med ett barn. Inget som lockar mig överhuvudtaget hon använder inte dator läsplatta alls risken att hon skulle se något av misstag är obefintlig. Jag tycker att det är ganska oskyldigt att ha en vänn på nätet för lite skönare stunder i mitt fall. Kanske någon som lever i ett äktenskap liknande mitt.

Min fru sitter i rullstol sedan ca 12 år behöver hjälp med det mesta vilket jag och hemtjänst sköter gemensamt. Hon bär blöja hela tiden ska kläs på morgonen kläs av och läggas på kvällen. Att försöka ha sex med henne känns för mig som ett övergrepp då runkar jag hellre och hoppas att så småningom ha en nätvän.

Jag tycker att många resonerar bakvänt och låst här.

Varför antas det att det finns en specifik mängd "energi" och att den dessutom endast kan riktas åt ett håll? Att man entusiasmeras, utmanas och hittar samtycke inom olika områden ger ju energi. Den är inte endast förbehållen den som för tillfället ger den. Den blir en del av det förhållande man är i och i livet i stort. 

Utan input från flera håll stagnerar man. En person, oavsett hur klok och lojal, kan ju aldrig någonsin tillmötesgå en annan persons samtliga behov. 

Mycket märkligt att ett förhållande ses som en stängd enhet där man är eniga i allt. Så är det ju inte. Många ämnen där man inte möts sållas bort över tid. Det är liksom inte roligt att diskutera politik med helt olika ingångsvärden efter en tid, till exempel. Då släpper man det. Det blir bara jobbigt om en tredje part väcker surdegen till liv. 

Många verkar rädda för att partnern får intryck utifrån. Får perspektiv. Får jämföra. Det som sker i ett förhållande är privat och det är ett "svek" att dryfta med andra. Är dessa så självsvaga att enda utfallet skulle vara negativt? Men så är det ju inte! Alla möten ger ju perspektiv på skillnader och fördelar. 

Många verkar rädda för förtrolighet med utomstående part. Till och med "förtroliga samtal" med närstående är ett "hot". Jag är rätt säker på att om man inte får dryfta, stöta och blöta, utan enbart utlämnas till egna grubblerier växer bara sinnesbilder. Man jämför ju likväl, bara det att det inte finns några andra ingångsvärden.

Att göra det med någon enskild person över nätet, som man oftast undermedvetet vänt sig till för att de är ointressanta att träffa IRL, är ett svek, gå bakom ryggen och otrohet. Fast samma människor sitter ju här och delar med sig av tankar och åsikter i aldrig sinande ström. Är partners involverade då? Eller vad är skillnaden? Är det inte att vända "energin" åt fel håll längre när man tillbringar timmar dagligen med att upprepa resonemang anonymt på ett forum?

 

Tycker det är du som blandar ihop det helt. Säg någon som tycker det är fel att ha vanliga vänner och även onlinevänner. Det som är fel är väl om man döljer det för en annan anledning och inte direkt för att prata om väder och vind utan för att ha en liten flört med sexutbyte. Allt man kan göra med sin partner närvarande är väl ändå helt ok annars inte och det är därför människor döljer det, för de vet att det inte är ok.

Nu var mitt resonemang rent generellt om mångas inställning till förhållanden och partners, men..

Nu förutsätter du ju att man aktivt söker någon man tänder på för att starta en romans på det här viset? Fast TS menar att förutsättningarna för att släppa loss och låta nätromansen etableras är att man inte vill lämna sitt förhållande och att man aldrig vill träffa motparten. Att man vet att det är ett sätt att hämta energi utifrån och inget mer. 

Fast ofta(st) handlar det nog inledningsvis om just den terapeutiska biten att lämna ut sig till någon man aldrig kommer att träffa och som inte har några beröringspunkter alls med dig. Just därför. 
Då finns det ju, till skillnad från anonyma forum, just en person på andra sidan. Deltagande, komplimanger och råd blir ju något helt annat då. Intimt och personligt med löpande utveckling och kontext. Det får man ju aldrig på ett forum. 

Eller så går det från andra hållet. Att det startar med ren, opersonlig(IMHO) sexchat och blir personligt. 

Med klara förutsättningar och utan ont uppsåt gentemot partner och förhållande således. Bara vinster. Det vet man ju 100% själv. Det är ju en annan sak hur en partner hanterar det. 

Nja, jag har levt i lite olika konstellationer av olika anledningar. 

Men det är ovidkommande. Jag pratar inte från det perspektivet. Vad partners ska tåla från mig. Jag pratar om vad vilka "gränser" jag vill sätta på andra och varför. 
Hur jag inte ser något någon gör för sitt välmående som ett hot mot mitt. Tvärtom. 

Respekt är ett ord som ofta används i samma mening med "förhållande". Och i princip alltid då om att man vill tvinga en annan människa att göra som man vill för att man själv inte ska bli sårad. Ju mer självsvag, rädd att bli lämnad, känsla av otillräcklighet etc. desto mer respekt ska en partner visa. 
För mig är det egentligen motsatsen. Allt som gagnar personlig utveckling, glädje, bildning etc. för en part är till glädje för förhållandet. Väldigt få restriktioner är det. 

Vad är "gränserna för ett monogamt förhållande" för dig? Det läser jag i tid och otid. Fast hundratals trådar handlar ju just om olika gränser inom just den gränsen.  
Och alltid är den försmåddas, den sviknes perspektiv. Förväntningar om att partnern ska vara lojal och visa respekt för mina behov betyder ju ofta motsatsen också, eller hur? Man visar ju inte lojalitet och respekt för dennes behov?

Jag ställer mig frågan varför så många "förhållanden" är usla, varför så många spricker och varför Sverige har en så stor andel ensamhushåll. 
Det verkar ju som att normer och gränsdragningar inte funkar så bra?

 

Alla beteenden klassas på ett eller annat sätt. Även inom forskning.

Sedan vet jag inte hur länge du har legat i sängen bredvid din fru. Kollat på henne, och försökt intala dig själv att detta är rätt. För detta är bland det sjukaste jag läst. För varje rad jag läser blir jag endast mer äcklad över er män, även kvinnor som tycker det är okej att bedra eran livspartner. Nej det är INTE okej, eller en fördel för din partner att du sitter bakom en chattskärm och beskriver hur du vill knulla dem. Nej det är absolut INTE okej att bli upphetsad över att känna hur spännande det är att bedra din partner. För att sedan ursäkta erat vidriga beteende med att det är ?inspirerande? för erat sexliv.

Det är ett ord jag endast behöver tillväga och det är KOMMUNIKATION. Om du känner att du har tröttnat på ert sexliv, eller att det är något glöd som fattas. BERÄTTA DET. Samtala med din partner och tala om för henne hur du känner. Ni kan experimentera med varandra, köpa sexleksaker, testa olika ställningar eller komma överens om något tillsammans. Allt behöver inte handla om sex helt enkelt, låter mer som att du är sexberoende. Sedan att du ytterligare försöker få dig att känna dig bättre som människa, genom att dölja att du är otrogen mot henne. Förstår du inte hur skrattretande det är? Hur fel det är? Nej, för där sitter du/ni och tror att det är mindre skadande för partnern att inte få veta att du/ni är otrogna. Det är en självklarhet att hon inte blir berörd att inte få reda på att du är ett otroget svin. Däremot ligger det på dig att vara en trogen man. Det funkar dock inte, för här sitter du och berättar för mig vilka ?fördelar? det tillbringar. Stackars partner.

Otrogen mot någon som älskar dig. Som tar hand om dig och finns där för dig. Hur kan ni seriöst sitta med skam i kroppen och skriva dessa saker, medan eran partner oskyldigt går omkring och är omedveten om allt som sker bakom deras rygg.

Håller med om att småvarmt är ett undantag nu skriver han att han har mail kontakt med någon. Jag är inte så säker men om jag inte varit i ett bra förhållande hadde jag skrivit till honom. Han verkar vara värd det.