• Anonym (älska­re i tanken­)
    Sön 31 jan 18:29
    484 visningar
    235 svar

    Nätromans om man är gift?

    Vart går gränsen för otrohet anser ni?

    Skulle ni anse att en nätromans på avstånd med en person du aldrig ämnar träffa är att vara otrogen? Låt säga att den pågått ett längre tag och innehållit både åtrå, sexchattande och även djupa konversationer och vänskapliga förtroenden. Något som mest fungerat som en flykt eller krydda i en ganska trisst och stagnerat liv? Båda älskar sina partners och vill förbli i de relationerna.

    Någon som haft nåt liknande?

Svar på tråden Nätromans om man är gift?
  • Anonym (Ööö)
    Tor 29 jul 23:23
    #91
    Elefantmannen2 skrev 2021-07-29 17:12:25 följande:

    Jag tycker att många resonerar bakvänt och låst här.


    Varför antas det att det finns en specifik mängd "energi" och att den dessutom endast kan riktas åt ett håll? Att man entusiasmeras, utmanas och hittar samtycke inom olika områden ger ju energi. Den är inte endast förbehållen den som för tillfället ger den. Den blir en del av det förhållande man är i och i livet i stort. 


    Utan input från flera håll stagnerar man. En person, oavsett hur klok och lojal, kan ju aldrig någonsin tillmötesgå en annan persons samtliga behov. 


    Mycket märkligt att ett förhållande ses som en stängd enhet där man är eniga i allt. Så är det ju inte. Många ämnen där man inte möts sållas bort över tid. Det är liksom inte roligt att diskutera politik med helt olika ingångsvärden efter en tid, till exempel. Då släpper man det. Det blir bara jobbigt om en tredje part väcker surdegen till liv. 


    Många verkar rädda för att partnern får intryck utifrån. Får perspektiv. Får jämföra. Det som sker i ett förhållande är privat och det är ett "svek" att dryfta med andra. Är dessa så självsvaga att enda utfallet skulle vara negativt? Men så är det ju inte! Alla möten ger ju perspektiv på skillnader och fördelar. 


    Många verkar rädda för förtrolighet med utomstående part. Till och med "förtroliga samtal" med närstående är ett "hot". Jag är rätt säker på att om man inte får dryfta, stöta och blöta, utan enbart utlämnas till egna grubblerier växer bara sinnesbilder. Man jämför ju likväl, bara det att det inte finns några andra ingångsvärden.


    Att göra det med någon enskild person över nätet, som man oftast undermedvetet vänt sig till för att de är ointressanta att träffa IRL, är ett svek, gå bakom ryggen och otrohet. Fast samma människor sitter ju här och delar med sig av tankar och åsikter i aldrig sinande ström. Är partners involverade då? Eller vad är skillnaden? Är det inte att vända "energin" åt fel håll längre när man tillbringar timmar dagligen med att upprepa resonemang anonymt på ett forum?


     


    Tycker det är du som blandar ihop det helt. Säg någon som tycker det är fel att ha vanliga vänner och även onlinevänner. Det som är fel är väl om man döljer det för en annan anledning och inte direkt för att prata om väder och vind utan för att ha en liten flört med sexutbyte. Allt man kan göra med sin partner närvarande är väl ändå helt ok annars inte och det är därför människor döljer det, för de vet att det inte är ok.
  • Anonym (Otroh­et-ja!­)
    Fre 30 jul 00:11
    #92
    Anonym (Ööö) skrev 2021-07-29 23:23:20 följande:
    Tycker det är du som blandar ihop det helt. Säg någon som tycker det är fel att ha vanliga vänner och även onlinevänner. Det som är fel är väl om man döljer det för en annan anledning och inte direkt för att prata om väder och vind utan för att ha en liten flört med sexutbyte. Allt man kan göra med sin partner närvarande är väl ändå helt ok annars inte och det är därför människor döljer det, för de vet att det inte är ok.
    ja men precis så.
  • Fre 30 jul 01:07
    #93
    Anonym (Ööö) skrev 2021-07-29 23:23:20 följande:
    Tycker det är du som blandar ihop det helt. Säg någon som tycker det är fel att ha vanliga vänner och även onlinevänner. Det som är fel är väl om man döljer det för en annan anledning och inte direkt för att prata om väder och vind utan för att ha en liten flört med sexutbyte.

    Det är många som kontrollerar sina partners. Väldigt många. Svartsjuka och kontrollbehov är ett mycket stort problem. Just det faktum att man sätter för snäva gränser för ens partner är ju den största orsaken till skilsmässor och uppbrott. 


    Det är väldigt mycket som är villkorat med vänner, kollegor och online. Vad som anses ska stanna inom förhållandet och vad man får göra och säga med andra. Ser man ju inte minst på det här forumet, där folk ropar otrohet och svek till det allra mesta. 


    Man döljer saker för att man vet hur partnern reagerar även om man själv tycker att det är egoistiskt och inskränkt. För att det är ju så det är med att "diskutera igenom" allt inom ett förhållande att man omöjligtvis kan vara eniga om allt och alla "gränser", "regler". En måste oftast ge efter. För den som sätter snävast gränser. Man ska alltså ge avkall på sina egna känslor och åsikter för "förhållandet". Fast det är ju den andra parten man viker sig för. Fast denne menar ju att det är "tvåsamheten/familjen/what ever". 


    Alternativt att man döljer det för att man faktiskt behöver något privat. För det gör man. Och den som åberopar någon slags rapporteringsplikt och genomlysning på alla aspekter är totalt kontrollerande. 


    Alternativt att man faktiskt inte kan dryfta allt in i detalj och man faktiskt tror att saker är ok även för partnern. Även det ser vi hundratals exempel på i trådar på det här forumet. 


    " Allt man kan göra med sin partner närvarande är väl ändå helt ok annars inte och det är därför människor döljer det, för de vet att det inte är ok."


    Jämför det med porrtittande eller onani. 
    Det kan vara privat. Min stund. Inget jag vill göra med min partner.
    Många här verkar uppröras av partners som tittar på porr och onanerar. Tar det personligt. Känner sig otillräckliga. Ser det till och med som otrohet. 
    - Jag tycker fortfarande att det är naturligt och ett måste. Jag tycker att det är min partner som har fel om den försöker kontrollera min onani på olika vis.
    Det är på intet vis sammanlänkat med en kärleksstund med en partner för mig. Det är för mig. För att skingra tankar. För att bara lätta på trycket. Vad som helst. Men privat. 
    Att partnern gör den kopplingen ligger på denne, det får hen jobba på. 
    Det är inget som tillhör "förhållandet" och det kan en partner inte heller använda som vapen i sin önskan att jag ska sluta masturbera. Det är ohederlig argumentation, tycker jag. 
    (Det finns såklart gränser. Det kan ju gå till överdrift och faktiskt gå ut över samlivet, men i regel gör det ju inte det. Normalt tillför det något till relationen.) 


    Om man ska applicera det på just trådens exempel ämnar man aldrig träffa personen man har romans med. På det viset opersonligt. Man vet ju själv med sig att man inte vill lämna relationen, bara få lite bekräftelse och bolla saker med någon man vet aldrig kommer att kunna rubba ens cirklar.
    Vilket ofta är en av förutsättningarna till att man redan i ett tidigt stadie är väldigt öppen, det ligger en inte i fatet i framtiden eller riskerar att förstöra något IRL, som samma avslöjande kanske gör hos en vän eller kollega. Och just avlägsna och chatsugna råder det ju inte brist på. 


    Jag vet inte hur vanligt det är att det bara utvecklas därifrån och hur ofta man faktiskt har det i sikte att skaffa en romans. Jag har bara upplevt det förstnämnda. 


     

  • Fre 30 jul 01:29
    #94
    Anonym (Otrohet-ja!) skrev 2021-07-29 18:50:36 följande:

     


    Intressanta infallsvinklar och jag kan hålla  med om en del och typ fatta vad du menar. Ish. Men nu handlar ju detta om att man går bakom ryggen på sin partner och kontaktar andra av motsatt kön som man tänder på.  Det kan väl inte jämföras med att man använder detta forum som nån slags terapi, fullt anonymt och rådfrågar eller delar med sig av sina erfarenheter? Man vet ju inte ens hur folk man skriver till ser ut och det är inte fokuset heller. Visst, det finns trådar med kroppslig inriktning och de som skriver i såna får väl svara för sig. Men jag ville bara svara på det du skrev, och hur jag upplever det hela iaf.


    Nu var mitt resonemang rent generellt om mångas inställning till förhållanden och partners, men..


    Nu förutsätter du ju att man aktivt söker någon man tänder på för att starta en romans på det här viset? Fast TS menar att förutsättningarna för att släppa loss och låta nätromansen etableras är att man inte vill lämna sitt förhållande och att man aldrig vill träffa motparten. Att man vet att det är ett sätt att hämta energi utifrån och inget mer. 


    Fast ofta(st) handlar det nog inledningsvis om just den terapeutiska biten att lämna ut sig till någon man aldrig kommer att träffa och som inte har några beröringspunkter alls med dig. Just därför. 
    Då finns det ju, till skillnad från anonyma forum, just en person på andra sidan. Deltagande, komplimanger och råd blir ju något helt annat då. Intimt och personligt med löpande utveckling och kontext. Det får man ju aldrig på ett forum. 


    Eller så går det från andra hållet. Att det startar med ren, opersonlig(IMHO) sexchat och blir personligt. 


    Med klara förutsättningar och utan ont uppsåt gentemot partner och förhållande således. Bara vinster. Det vet man ju 100% själv. Det är ju en annan sak hur en partner hanterar det. 

  • Anonym (Ööö)
    Fre 30 jul 04:22
    #95
    Elefantmannen2 skrev 2021-07-30 01:07:32 följande:

    Det är många som kontrollerar sina partners. Väldigt många. Svartsjuka och kontrollbehov är ett mycket stort problem. Just det faktum att man sätter för snäva gränser för ens partner är ju den största orsaken till skilsmässor och uppbrott. 


    Det är väldigt mycket som är villkorat med vänner, kollegor och online. Vad som anses ska stanna inom förhållandet och vad man får göra och säga med andra. Ser man ju inte minst på det här forumet, där folk ropar otrohet och svek till det allra mesta. 


    Man döljer saker för att man vet hur partnern reagerar även om man själv tycker att det är egoistiskt och inskränkt. För att det är ju så det är med att "diskutera igenom" allt inom ett förhållande att man omöjligtvis kan vara eniga om allt och alla "gränser", "regler". En måste oftast ge efter. För den som sätter snävast gränser. Man ska alltså ge avkall på sina egna känslor och åsikter för "förhållandet". Fast det är ju den andra parten man viker sig för. Fast denne menar ju att det är "tvåsamheten/familjen/what ever". 


    Alternativt att man döljer det för att man faktiskt behöver något privat. För det gör man. Och den som åberopar någon slags rapporteringsplikt och genomlysning på alla aspekter är totalt kontrollerande. 


    Alternativt att man faktiskt inte kan dryfta allt in i detalj och man faktiskt tror att saker är ok även för partnern. Även det ser vi hundratals exempel på i trådar på det här forumet. 


    " Allt man kan göra med sin partner närvarande är väl ändå helt ok annars inte och det är därför människor döljer det, för de vet att det inte är ok."


    Jämför det med porrtittande eller onani. 
    Det kan vara privat. Min stund. Inget jag vill göra med min partner.
    Många här verkar uppröras av partners som tittar på porr och onanerar. Tar det personligt. Känner sig otillräckliga. Ser det till och med som otrohet. 
    - Jag tycker fortfarande att det är naturligt och ett måste. Jag tycker att det är min partner som har fel om den försöker kontrollera min onani på olika vis.
    Det är på intet vis sammanlänkat med en kärleksstund med en partner för mig. Det är för mig. För att skingra tankar. För att bara lätta på trycket. Vad som helst. Men privat. 
    Att partnern gör den kopplingen ligger på denne, det får hen jobba på. 
    Det är inget som tillhör "förhållandet" och det kan en partner inte heller använda som vapen i sin önskan att jag ska sluta masturbera. Det är ohederlig argumentation, tycker jag. 
    (Det finns såklart gränser. Det kan ju gå till överdrift och faktiskt gå ut över samlivet, men i regel gör det ju inte det. Normalt tillför det något till relationen.) 


    Om man ska applicera det på just trådens exempel ämnar man aldrig träffa personen man har romans med. På det viset opersonligt. Man vet ju själv med sig att man inte vill lämna relationen, bara få lite bekräftelse och bolla saker med någon man vet aldrig kommer att kunna rubba ens cirklar.
    Vilket ofta är en av förutsättningarna till att man redan i ett tidigt stadie är väldigt öppen, det ligger en inte i fatet i framtiden eller riskerar att förstöra något IRL, som samma avslöjande kanske gör hos en vän eller kollega. Och just avlägsna och chatsugna råder det ju inte brist på. 


    Jag vet inte hur vanligt det är att det bara utvecklas därifrån och hur ofta man faktiskt har det i sikte att skaffa en romans. Jag har bara upplevt det förstnämnda. 


     


    Orkar inte kommentera ditt långa svar i detalj. Du verkar vara mycket ego och hoppas att om du lever med någon att denne vet vad du tycker och gör. Bäst är att man är överens om vissa aspekter i sitt förhållande och vet var gränserna går för just dem. Jag skulle aldrig vilja ha en man som hittar energi hos andra kvinnor bakom ryggen för sin egna bekräftelse eller sexchatt, för det är jag inte en kontrollerande eller svartsjuk person, det är respekt bara.
  • Fre 30 jul 07:43
    #96
    Elefantmannen2 skrev 2021-07-30 01:07:32 följande:

    Det är många som kontrollerar sina partners. Väldigt många. Svartsjuka och kontrollbehov är ett mycket stort problem. Just det faktum att man sätter för snäva gränser för ens partner är ju den största orsaken till skilsmässor och uppbrott. 


    Det är väldigt mycket som är villkorat med vänner, kollegor och online. Vad som anses ska stanna inom förhållandet och vad man får göra och säga med andra. Ser man ju inte minst på det här forumet, där folk ropar otrohet och svek till det allra mesta. 


    Man döljer saker för att man vet hur partnern reagerar även om man själv tycker att det är egoistiskt och inskränkt. För att det är ju så det är med att "diskutera igenom" allt inom ett förhållande att man omöjligtvis kan vara eniga om allt och alla "gränser", "regler". En måste oftast ge efter. För den som sätter snävast gränser. Man ska alltså ge avkall på sina egna känslor och åsikter för "förhållandet". Fast det är ju den andra parten man viker sig för. Fast denne menar ju att det är "tvåsamheten/familjen/what ever". 


    Alternativt att man döljer det för att man faktiskt behöver något privat. För det gör man. Och den som åberopar någon slags rapporteringsplikt och genomlysning på alla aspekter är totalt kontrollerande. 


    Alternativt att man faktiskt inte kan dryfta allt in i detalj och man faktiskt tror att saker är ok även för partnern. Även det ser vi hundratals exempel på i trådar på det här forumet. 


    " Allt man kan göra med sin partner närvarande är väl ändå helt ok annars inte och det är därför människor döljer det, för de vet att det inte är ok."


    Jämför det med porrtittande eller onani. 
    Det kan vara privat. Min stund. Inget jag vill göra med min partner.
    Många här verkar uppröras av partners som tittar på porr och onanerar. Tar det personligt. Känner sig otillräckliga. Ser det till och med som otrohet. 
    - Jag tycker fortfarande att det är naturligt och ett måste. Jag tycker att det är min partner som har fel om den försöker kontrollera min onani på olika vis.
    Det är på intet vis sammanlänkat med en kärleksstund med en partner för mig. Det är för mig. För att skingra tankar. För att bara lätta på trycket. Vad som helst. Men privat. 
    Att partnern gör den kopplingen ligger på denne, det får hen jobba på. 
    Det är inget som tillhör "förhållandet" och det kan en partner inte heller använda som vapen i sin önskan att jag ska sluta masturbera. Det är ohederlig argumentation, tycker jag. 
    (Det finns såklart gränser. Det kan ju gå till överdrift och faktiskt gå ut över samlivet, men i regel gör det ju inte det. Normalt tillför det något till relationen.) 


    Om man ska applicera det på just trådens exempel ämnar man aldrig träffa personen man har romans med. På det viset opersonligt. Man vet ju själv med sig att man inte vill lämna relationen, bara få lite bekräftelse och bolla saker med någon man vet aldrig kommer att kunna rubba ens cirklar.
    Vilket ofta är en av förutsättningarna till att man redan i ett tidigt stadie är väldigt öppen, det ligger en inte i fatet i framtiden eller riskerar att förstöra något IRL, som samma avslöjande kanske gör hos en vän eller kollega. Och just avlägsna och chatsugna råder det ju inte brist på. 


    Jag vet inte hur vanligt det är att det bara utvecklas därifrån och hur ofta man faktiskt har det i sikte att skaffa en romans. Jag har bara upplevt det förstnämnda. 


     


    I äktenskapet saknar jag vissa delar, som fantasi, rollspel, vissa gränsöverskridanden och experimenterande. Dessutom behöver jag en egen zon. ett eget sexliv. Har sexchattat i alla år, aldrig varit otrogen irl. 

    Chattstunderna ger spänning och upphetsning, anonymt kan jag ta ut svängarna och leka med sexualiteten, experimentera med bisexuella fantasier mm. Om min fru har något liknande för sig så kan jag bara gratulera henne, och hoppas att det utvecklar henne och gör att vår gemensamma sexliv utvecklas. 

    Chattandet har gjort mig modigare, mer lekfull. Det berikar vårt gemensamma sexliv, tycker jag. 
  • Småvar­mt
    Fre 30 jul 08:14
    #97
    KimLinnefeldt skrev 2021-07-30 07:43:40 följande:

    I äktenskapet saknar jag vissa delar, som fantasi, rollspel, vissa gränsöverskridanden och experimenterande. Dessutom behöver jag en egen zon. ett eget sexliv. Har sexchattat i alla år, aldrig varit otrogen irl. 

    Chattstunderna ger spänning och upphetsning, anonymt kan jag ta ut svängarna och leka med sexualiteten, experimentera med bisexuella fantasier mm. Om min fru har något liknande för sig så kan jag bara gratulera henne, och hoppas att det utvecklar henne och gör att vår gemensamma sexliv utvecklas. 

    Chattandet har gjort mig modigare, mer lekfull. Det berikar vårt gemensamma sexliv, tycker jag. 


  • Småvar­mt
    Fre 30 jul 08:15
    #98

    Mycket bra skrivet Kim.

  • Anonym (Ööö)
    Fre 30 jul 08:28
    #99

    Stackars era ovetande fruar

  • Anonym (Otroh­et-ja!­)
    Fre 30 jul 11:37
    Elefantmannen2 skrev 2021-07-30 01:29:53 följande:

    Nu var mitt resonemang rent generellt om mångas inställning till förhållanden och partners, men..


    Nu förutsätter du ju att man aktivt söker någon man tänder på för att starta en romans på det här viset? Fast TS menar att förutsättningarna för att släppa loss och låta nätromansen etableras är att man inte vill lämna sitt förhållande och att man aldrig vill träffa motparten. Att man vet att det är ett sätt att hämta energi utifrån och inget mer. 


    Fast ofta(st) handlar det nog inledningsvis om just den terapeutiska biten att lämna ut sig till någon man aldrig kommer att träffa och som inte har några beröringspunkter alls med dig. Just därför. 
    Då finns det ju, till skillnad från anonyma forum, just en person på andra sidan. Deltagande, komplimanger och råd blir ju något helt annat då. Intimt och personligt med löpande utveckling och kontext. Det får man ju aldrig på ett forum. 


    Eller så går det från andra hållet. Att det startar med ren, opersonlig(IMHO) sexchat och blir personligt. 


    Med klara förutsättningar och utan ont uppsåt gentemot partner och förhållande således. Bara vinster. Det vet man ju 100% själv. Det är ju en annan sak hur en partner hanterar det. 


    Tror det är svårt att generalisera på ett sånt här forum därför att det kommer alltid komma in olika åsikter som differerar till vad man själv tycker.


    Och detta är ett känsligt ämne. Det finns väldigt många här på FL som erfarit otrohet, blivit bedragna eller på annat sätt skadade och förda bakom ljuset. Jag bland annat. Och detta har haft ingenting med att det funnits oklara gränser i relationen eller att jag eller partnern känt sig låst eller ej fått ha vänner av motsatt kön, eller kontakt med kollegor elr vad det nu skulle vara man behövt hämta energi från. Det har haft att göra med att man varit ohederlig och överskridit gränserna till vad ett monogamt förhållande innebär.


    Ett förhållande är givande och tagande, kompromissande och respekt till den andra partnern.


    Är du polyamorös?


     

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...