Nätromans om man är gift?

Bra skrivet Lotta #110

Är din fru ok med det? 

Alltså herregud vad jag känner igen mig! Man bryr sig mer om den andres känslor! Är precis likadan. Det pendlar mellan ilska, sorg och skuldkänslor nästan mot maken.

Som du skriver är öppenhet en fundamental del av olika relationer. Speciellt kärleksrelationer kan jag känna.

Det är väldigt intressant att vissa regler enbart gäller för ena partnern men inte den andre.

Förstår att du på ett sätt vant dig vid hans beteende vilket är hemskt. Förstår samtidigt att det inte är så lätt att bara bryta och gå när man delar hela livet tillsammans. Din man borde uppskatta och värdesätta det mer tycker jag.

Nej min man skyller nu på depression över vår skilsmässa så blir jag som tar barnen trots att han har semester och inte jag. (Gör det för barnens skull)

Kommer bli kämpigt men skulle nog varit jobbigare o vara kvar. Sliter som du säger på själen.

Tycker du ska ta tjuren vid hornen och ta ett långt allvarligt snack med honom. Det kan bara leda till det bättre. Förklara hur det bryter ner dig som person, hans beteende.

Hur går det för dig småvarmt du kan väl berätta lite jag är nyfiken.

Kompletterande respons till Elefantmannen2 inlägg 109

I den bild som tecknas verkar en skev anknytning till partners vara för handen (ett förtroendetapp). Därutöver får jag in ett "systematiskt användande" av förtrogna (till och med på andra kontinenter för garanterad anonymitet) i jakten på yttre stimuli.

En undran infinner sig vad mer exakt som utlöser en medveten relationsstrategi som din. Bristande förtroende inför din äkta hustru/äkta man? Eller en utdömd möjlighet till öppen kommunikation? 

Hur ser tillkortakommandena ut eller de mindre smickrande egenskaperna inom dig, som omöjligt dryftas med dina partners; men som är möjliga att stöta och blöta med anonyma konfidenter över hela världen?... Är ämnena av sådan karaktär att de går att föras med den du lever tillsammans med? Och därmed  leder till en fördjupning med din livskamrat? Eller finns ett obehag om din ärlighet triggar annat. Önskas i första hand en ökad förståelse tillsammans med dina internetkontakter framför samma IRL; i intima frågeställningar?

"Jag har haft stora problem med flera partners som inte klarar av relationen jag har med barnens mammor eller ex genom tiderna". "... Jag ska inte behöva avstå, minska eller villkora dessa relationer för att en ny uppstått tycker jag. Svart- och/eller avundsjuka ligger hos den nya partnern och är deras problem att hantera/övervinna".

Vi är helt överens i det här avseendet. Stå på dig och odla dina nära och livslånga relationer. Eventuellt går det att öppna upp något mer tillsammans med dem.

"Några av de mest använda orden här är antagligen? otrohet? och? svek? och de svingas både högt och lågt. Gränserna för vad som är det är minst sagt olika, men allt som oftast sorteras allt in under beteckningen? monogamt förhållande? som allt den svepande skulle förklara för andra inklusive partnern, var personliga gränser går". 

Ditt synsätt på "monogama förhållanden" framgår inte riktigt i inlägget. Vänligen utveckla om du känner för det. Vissa antydningar väcker hos mig samma undran som hos skribenten Anonym (Otrohet-ja!). Är du polyamorös (erfar romantisk kärlek till mer än en person åt gången) i din läggning?

  

Nej, det finns inget systematiskt användande. Tråden handlar om nätromans och gränsdragning kring det. Jag kan kanske räkna in tre sådana av olika längd. Samtliga medan jag valt att vara singel. Anledningen att jag berättade är trådanknytningen och upplevelsen av nätromanser som företeelse. 
Det är inget behov och inget jag siktar på nu. 

Men gränsdragningar, kommunikation inom förhållanden, otrohet etc. är ett återkommande tema på forumet. Och det är det stycket innehållande "monogamt förhållande" syftar till och varför det är inom citationstecken. Många hänvisar till deras egna gränsdragningar med just den frasen, som att den skulle klargöra saker. Även i en diskussion på forumet där det inte kan vara annat än uppenbart att alla har olika ingångsvärden. Det stycket kanske blev luddigt?

Jag har inget emot monogama förhållanden. Jag har inget emot gemensamma gränser. Fast jag vill inte hämma en partner från att bli den bästa den kan bli, gör mitt bästa för att underlätta och hjälpa till och vet med mig att jag inte ensam kan uppfylla en annan människas behov på alla plan. Tvärtemot min ungdom känner jag (nästintill)ingen svartsjuka, äganderätt eller vilja att kontrollera en annan människa, speciellt inte någon jag respekterar högt såklart. Det handlar inte om någon slags trade off för att jag själv ska få fria tyglar, det är bara baskänslan. 

Jag anser att mina partners är kapabla nog att sätta sina egna gränser och ta bra beslut, det är ju en förutsättning för att jag ska attraheras och välja en relation med någon, så därför är mitt svar på TS fråga att jag inte alls skulle ta illa vid mig om en partner hade en nätromans de har kontroll över enligt förutsättningarna i TS. Jag vet att jag kan låta mig dras in i en nätromans av den typen under de förutsättningarna jag testat utan att ta något från relationen jag lever i som en flykt, krydda, boost. 
Min partner skulle inte behöva fråga om lov och behöver inte blanda in mig i scenariot om den inte vill. Det kan vara dennes eget om denne vill. Om frågan skulle dyka upp skulle det bli grönt ljus. Jag kan vara involverad eller låta det vara privat. 

 

Nornan jag kommer inte berätta vad vi skriver till varandra. Jag är glad och nöjd det hon

skriver är till mig och inte till nätet.

Respons till Skilsmässa inlägg 113

Ja vi delar erfarenheter av skilda regler för mannen respektive kvinnan i parförhållanden där mannen "tar sig friheter" eller går utanför ramarna i den ursprungliga "överenskommelsen".

För mig innebär "kontraktet" till stor del min mans åsikter om vad som är okej för mig i relation till andra män när vi är gängade.
Vi tror oss gå in i äktenskapet under ömsesidiga betingelser fast om vissa regler gäller för mannen och andra för kvinnan speglar fenomenet fortfarande patriarkatets maktstruktur: mannen har den primära makten inom de flesta av samhällets institutioner som domineras av män. Samma maktförhållanden letar sig lätt in inom äktenskapets ramar.

Vi känner oxå båda två ett ansvar inför hur mannen mår när en nätromans eller en affär avslöjas och det har säkert att göra med de djupa och starka känslor som investerats i ingångsläget. Vi vill varandra väl "no matter what" men vi behöver verkligen ta in hur vi mår innerst inne utöver inlevelsen i mannens. 

Vad jobbigt när din man retirerar i en depression som gör att han inte orkar/kan vara närvarande med barnen. Såklart triggar säkert skilsmässan depression men kanske även tankar kring vad som lett fram till ditt beslut. Har ni öppningar till samtal? Har din man några idéer om hur komma ur sina beroenden? Vilja till förändring?

Återkopplar lite mer om mitt imorgon till dig.  

  

 

  

Om man känner att man behöver dölja det för sin partner, så klassar jag det som otrohet.

OK, du klassar det alltså så. Det är tydligen viktigt för dig att "klassa" ett beteende.

Ett annat sätt att se det är att fundera över vilken skada det gör. Om den andra parten aldrig får veta att jag har ett hemligt chattliv så skadas hon inte. Skulle hon få reda på det så vet jag inte hur skadande det skulle vara. Troligen inte så mycket eftersom det inte är ett fullgånget övertramp.

Inte heller blir jag så påverkad av nätromansen att jag investerar mindre eller sämre i vårt förhållande. Tvärtom så berikar det. Jag får inspiration till vårt sexliv, jag får testa mina gränser och lära mig mer om mig själv och mina behov, och idéer om hur jag kan göra det skönt för henne. Jag får inspiration för onani vilket avlastar min kvinna från krav och tjat om mer gemensam sex. 

Om hon har ett eget fantasiliv vid sidan om så är det okej. Man kan inte vara allt för varandra. Om hon blir lycklig av lite digitalhångel så gratulerar jag henne. Jag vill att hon ska vara lycklig. Klassning överflödig.