Vart går gränsen för otrohet anser ni?
Skulle ni anse att en nätromans på avstånd med en person du aldrig ämnar träffa är att vara otrogen? Låt säga att den pågått ett längre tag och innehållit både åtrå, sexchattande och även djupa konversationer och vänskapliga förtroenden. Något som mest fungerat som en flykt eller krydda i en ganska trisst och stagnerat liv? Båda älskar sina partners och vill förbli i de relationerna.
Någon som haft nåt liknande?
Vad roligt småvarmt berätta lite vad skriver ni till varandra?
Respons till Skilsmässa, inlägg 78
Ja, jag hoppas få en bättre uppfattning om affärens natur och omfattning när korten väl är lagda på bordet. Min man brukar försöka vara så öppen som möjligt i sådana här situationer. Än så länge har inget bra tillfälle öppnat sig för samtal eller konfrontation. Sen känner jag märkligt nog obehag inför samtalet i sig. Vad det medför i allas mående, även min mans.
Det låter som din man varit notoriskt trolös när agerandet händer ofta och i olika nivåer. Därtill jätte jobbigt med tomma ursäkter och bortförklaringar. Sådant förhållningssätt skapar hos mig nästan samma frustration som otroheten i sig.
Ja, e-kontakter leder relativt ofta till fysiska möten i verkliga livet (i den ordningen mellan min man och älskarinnan i första vändan). Håller med om att gränsen för otrohet passerad om man drar in andra än sin partner i sitt intima liv; oavsett kanal för aktiviteten.
Din man har äntligen gått med på skilsmässa men visst är det samtidigt smärtsamt när tillvaron i dag kunde varit så annorlunda. Hur många barn har ni tillsammans?
Känner mycket för dig, och tycker du kämpar på jättefint!
Det vill jag inte skriva här men jag kan säga att jag blir varm och glad av hennes mail. Det är en mysig go kvinna med mycket värme och empati.
Respons till Skilsmässa, inlägg 78
Ja, jag hoppas få en bättre uppfattning om affärens natur och omfattning när korten väl är lagda på bordet. Min man brukar försöka vara så öppen som möjligt i sådana här situationer. Än så länge har inget bra tillfälle öppnat sig för samtal eller konfrontation. Sen känner jag märkligt nog obehag inför samtalet i sig. Vad det medför i allas mående, även min mans.
Det låter som din man varit notoriskt trolös när agerandet händer ofta och i olika nivåer. Därtill jätte jobbigt med tomma ursäkter och bortförklaringar. Sådant förhållningssätt skapar hos mig nästan samma frustration som otroheten i sig.
Ja, e-kontakter leder relativt ofta till fysiska möten i verkliga livet (i den ordningen mellan min man och älskarinnan i första vändan). Håller med om att gränsen för otrohet passerad om man drar in andra än sin partner i sitt intima liv; oavsett kanal för aktiviteten.
Din man har äntligen gått med på skilsmässa men visst är det samtidigt smärtsamt när tillvaron i dag kunde varit så annorlunda. Hur många barn har ni tillsammans?
Känner mycket för dig, och tycker du kämpar på jättefint!
Respons till Skilsmässa inlägg 84
Ja mycket står på spel på många plan. Men sen är det kanske som sagt märkligt av mig när jag oroar mig mycket inför min mans reaktion på min upptäckt. En familjemedlem till mig tror min man blir väldigt ledsen när han vill vara kvar i vårt förhållande samtidigt som älskarinnan med i matchen. Samma kvinna anser min man inte behöver vetskap om min inre bearbetning som pågår hela tiden. Visst är det udda av mig att tänka mer på min partners mående än på min egen reaktion i det här?
Allt blir tradigt när vi varit på samma ruta 15 år tillbaka... här har vi nu en upprepning . Om jag framstår som samlad stämmer det inte riktigt men vi har varit i samma läge förut. Jag var som du det vill säga mycket konfrontativ första gången... och jag fick utlopp för mina reaktioner.
Vi har inget inplanerat samtal ännu när vi behöver egentid till ett "krävande" samtal. Vi har varit ifrån varandra en vecka medans jag "vetat om" internetkontakten.
Jag förstår om du blir förbannad och pressar fram svaren. Om inget samarbete i ärlighet blir man ilsken och ännu mer ledsen. För mig betyder öppenhet allt i förhållanden men även i vänskap.
Upprepad otrohet tär på själen men det kan hända din man steppar upp i familjebiten när han inser du sätter ned foten genom ditt förslag om skilsmässa. Jag hoppas på en ändring när ni har en familj med flera barn att samarbeta kring. Är din man närvarande i den delen?
Allt du skriver om är otrohet om man inte är överens om att det skulle vara ok. Om någon gör detta utan att den andra vet är enligt mig otrohet/svek. Det kan säkert finnas många anledningar till att göra det ibland, men då tycker jag att man får ta upp det i sin relation innan man har hemligheter så kanske man slipper hemligheterna och kan göra det med gott samvete samt att båda då får möjlighet att göra samma, ha ett öppet förhållande på lika villkor.
Härligt för dig småvarmt ändå så nyfiken på vad hon skriver.
Respons till Anonym (Ööö) inlägg 86
Ja jag känner det du säger stämmer på alla punkter inom mig. Min man och jag har ingen överenskommelse om kontakt med älskarinnan (tidigare fullskalig fysisk relation), så ja agerandet innebär absolut ett svek i all hemlighet. jag drar gränsen vid nätromans utan det fysiska. därav mina reaktioner...
Men jag upplever själv jag agerat mot min värdering när jag fann infon. Därför finner jag det extra svårt att lyfta "upptäckten". Helknasigt av mig, men jag anser i grunden alla har rätt till sin integritet i ett äktenskap/förhållande... och jag vill tro alla om gott. Fast för min partner och mig funkar ju inte mina tankar om öppenhet.
Visst kan jag överväga ett så kallat öppet förhållande men i så fall behöver min man omvärdera sitt ägandebehov av mig. Det är ganska starkt faktiskt. Vet faktiskt inte om han fixar en relation med mig på sina egna praktiserade villkor.
Jag tycker att många resonerar bakvänt och låst här.
Varför antas det att det finns en specifik mängd "energi" och att den dessutom endast kan riktas åt ett håll? Att man entusiasmeras, utmanas och hittar samtycke inom olika områden ger ju energi. Den är inte endast förbehållen den som för tillfället ger den. Den blir en del av det förhållande man är i och i livet i stort.
Utan input från flera håll stagnerar man. En person, oavsett hur klok och lojal, kan ju aldrig någonsin tillmötesgå en annan persons samtliga behov.
Mycket märkligt att ett förhållande ses som en stängd enhet där man är eniga i allt. Så är det ju inte. Många ämnen där man inte möts sållas bort över tid. Det är liksom inte roligt att diskutera politik med helt olika ingångsvärden efter en tid, till exempel. Då släpper man det. Det blir bara jobbigt om en tredje part väcker surdegen till liv.
Många verkar rädda för att partnern får intryck utifrån. Får perspektiv. Får jämföra. Det som sker i ett förhållande är privat och det är ett "svek" att dryfta med andra. Är dessa så självsvaga att enda utfallet skulle vara negativt? Men så är det ju inte! Alla möten ger ju perspektiv på skillnader och fördelar.
Många verkar rädda för förtrolighet med utomstående part. Till och med "förtroliga samtal" med närstående är ett "hot". Jag är rätt säker på att om man inte får dryfta, stöta och blöta, utan enbart utlämnas till egna grubblerier växer bara sinnesbilder. Man jämför ju likväl, bara det att det inte finns några andra ingångsvärden.
Att göra det med någon enskild person över nätet, som man oftast undermedvetet vänt sig till för att de är ointressanta att träffa IRL, är ett svek, gå bakom ryggen och otrohet. Fast samma människor sitter ju här och delar med sig av tankar och åsikter i aldrig sinande ström. Är partners involverade då? Eller vad är skillnaden? Är det inte att vända "energin" åt fel håll längre när man tillbringar timmar dagligen med att upprepa resonemang anonymt på ett forum?
Jag tycker att många resonerar bakvänt och låst här.
Varför antas det att det finns en specifik mängd "energi" och att den dessutom endast kan riktas åt ett håll? Att man entusiasmeras, utmanas och hittar samtycke inom olika områden ger ju energi. Den är inte endast förbehållen den som för tillfället ger den. Den blir en del av det förhållande man är i och i livet i stort.
Utan input från flera håll stagnerar man. En person, oavsett hur klok och lojal, kan ju aldrig någonsin tillmötesgå en annan persons samtliga behov.
Mycket märkligt att ett förhållande ses som en stängd enhet där man är eniga i allt. Så är det ju inte. Många ämnen där man inte möts sållas bort över tid. Det är liksom inte roligt att diskutera politik med helt olika ingångsvärden efter en tid, till exempel. Då släpper man det. Det blir bara jobbigt om en tredje part väcker surdegen till liv.
Många verkar rädda för att partnern får intryck utifrån. Får perspektiv. Får jämföra. Det som sker i ett förhållande är privat och det är ett "svek" att dryfta med andra. Är dessa så självsvaga att enda utfallet skulle vara negativt? Men så är det ju inte! Alla möten ger ju perspektiv på skillnader och fördelar.
Många verkar rädda för förtrolighet med utomstående part. Till och med "förtroliga samtal" med närstående är ett "hot". Jag är rätt säker på att om man inte får dryfta, stöta och blöta, utan enbart utlämnas till egna grubblerier växer bara sinnesbilder. Man jämför ju likväl, bara det att det inte finns några andra ingångsvärden.
Att göra det med någon enskild person över nätet, som man oftast undermedvetet vänt sig till för att de är ointressanta att träffa IRL, är ett svek, gå bakom ryggen och otrohet. Fast samma människor sitter ju här och delar med sig av tankar och åsikter i aldrig sinande ström. Är partners involverade då? Eller vad är skillnaden? Är det inte att vända "energin" åt fel håll längre när man tillbringar timmar dagligen med att upprepa resonemang anonymt på ett forum?
Intressanta infallsvinklar och jag kan hålla med om en del och typ fatta vad du menar. Ish. Men nu handlar ju detta om att man går bakom ryggen på sin partner och kontaktar andra av motsatt kön som man tänder på. Det kan väl inte jämföras med att man använder detta forum som nån slags terapi, fullt anonymt och rådfrågar eller delar med sig av sina erfarenheter? Man vet ju inte ens hur folk man skriver till ser ut och det är inte fokuset heller. Visst, det finns trådar med kroppslig inriktning och de som skriver i såna får väl svara för sig. Men jag ville bara svara på det du skrev, och hur jag upplever det hela iaf.