• Mon 1 Feb 2021 19:57
    127 visningar
    0 svar
    0
    127

    Tiden läker inte sår, tiden påminner om att inte riva på de var dag.

    Hej på er! 

    Vill ni diskutera trauman med mig? Lite psykisk ohälsa? Jag har gått igenom hela rubbet och älskar att diskutera det med likasinnade människor.

    Jag är uppvuxen bland missbruk och medberoende. Flyttade därför hemifrån tidigt men råkade bli tillsammans med en kille som påminde om min pappa, och där fanns såklart en "trygghet" för mig. Men det gick lika mycket åt helvete för mig som det gjorde för min mamma. Vi fick barn alldeles för tidigt och oansvarigt, så jag trodde mig hata mitt barn fram tills att förhållandet tog slut, då insåg jag att jag enbart kände "hat" mot min egen och mitt barns pappa. Därefter kände jag mig vilsen och gjorde självdestruktiva val, för att med tiden förstå att jag har en ADHD-diagnos. Jag sökte hjälp av socialmyndigheter, familj och vänner och idag står jag på en helt ny mental plats än var jag tidigare varit. Det tog visserligen 25 år men jag är klar som fick gå igenom ett personligt helvete såpass tidigt i livet, än senare.

    Jag brinner för att diskutera psykologi- och filosofifrågor. Drömmen är att någon dag utbilda mig till psykolog, och helst arbeta med hjärnforskning. Jag känner mig inte hemma någon annanstans än bland människors mentala hälsa.

    Har ni något på hjärtat ni vill lätta, eller diskutera om? Hojta bara vetja! Jag är öppen för er alla. 

    Tusentals kramar!

Svar på tråden Tiden läker inte sår, tiden påminner om att inte riva på de var dag.