Kraschar med mina bonusbarn

Jag skulle släppa det där om jag vore du.

Ta först ett ordentligt samtal i god ton med dem om vikten att hjälpas åt och att ju mer man lär sig det innan man flyttar hemifrån desto bättre klarar man sig i en flytt. (När jag pratat med min nästan tonåring om det här så har jag kunnat ge mig själv som bra exempel på hur det blir om man bara blivit uppassad hemma. Totalt kaos för att jag inte visste hur man städade, gick upp i vikt för att jag inte fattade att pommes och hot dogs inte var en bra middag hälften av veckans dagar (+ att jag inte kunde laga mat på någon speciellt mer avancerad nivå än det). Bra om du kan komma på någon kompis i studentkorridor som var totalt oförmögen att ta hand om sig själv t.ex.). 

Men avsluta sedan samtalet med att du tänker sluta tjata på dem. Du kommer fortsätta att be om hjälp men om de då vägrar så är det deras och deras pappas förlust för då kommer han få jobbet och de kommer missa möjligheten att växa upp med att ha ansvarstagande som rutin. 

Och sedan så släpper du det. Låt pappan ta tjatet och om de inte hjälper till så lämnar du åt honom att göra det som de borde ha gjort. Och se till att det är lillebror som får ansvar för att duka fram saker och tonåringarna att ta bort om inte pappan är hemma.