Synen på olika sexuella läggningar ändras dramatiskt över tid.
Homosexualitet var olagligt i Sverige fram till 1944.
Så sent som 1979 klassades homosexualitet som en psykisk störning.
Redan långt innan tidelag blev olagligt så var redan djurplågeri olagligt och att utnyttja djur på ett otillbörligt sätt.
Att detta var och fortfarande är olagligt är självklart, sannolikt för alla.
I praktiken förbättras ingenting för djuret iom att tidelag har gjorts olagligt.
Djuret var i lagen redan tidigare på precis samma sätt skyddat mot djurplågeri.
Den stora förändringen är att t ex en hund av hankön enligt lag har berövats sin lagliga rätt att ha sex, han har inte längre rätt att njuta av att ha sex, med en hona av mänsklig art.
Information, begränsat utdrag från; Kandidatkurs GNVK01 HT07 Lunds Universitet:
T ex I Danska debatten uppfattas zoofili mer ofta som en sexuell identitetskategori, att jämföra med att t ex homosexualitet är en annan identitetskategori. För att garantera jämställdhet för människor i olika identitetsgategorier kriminaliseras inte sexuellt umgänge mellan djur och människor.
Umgänget och relationen mellan djur och människa kan mycket väl anses vara grundat på kärlek, enligt vilken zoofilen är kär i djuret och kan leva i ett förhållande med honom/henne.
I icke sexuella sammanhang anses det normalt och accepterat att både djuret och människan kan uppleva ömsesidig kärlek med den andra parten.
Det finns inga belägg för att samma ömsesidiga kärlek inte skulle kunna råda hos båda parter i relationen även i de fall relationen innehåller sexuellt umgänge mellan parterna.
I svenska debatten anses djur i stället vara offer, utsatt för sexuellt våld, typiskt av en manlig person, som har psykiska störningar.
Detta trots att det även i Sverige är allmänt accepterat, och synen är samma, att kärlek kan råda hos båda parter i en relation mellan djur och människa, att relationen kan vara grundad på ömsesidigt kärlek. Inte heller i Sverige finns några belägg för att kärleken skulle upphöra i de fall relationen även innehåller frivilliga sexuella inslag mellan parterna.
Cranny-Francis et al., 2003,
Sexualiteten förklaras ofta även med en naturalitetsdiskurs, enligt vilken att söka sexuellt tillfredställelse är ett biologiskt behov, och om det är starkt kan de flesta arter inte alltid nödvändigtvis kontrollera det. Enligt naturalitetsdiskursen anses sexualitet som någonting som kommer från naturen, och könsroller samt den sexuella ordningen anses som någonting naturligt, oavsett om det är arten människa eller olika arter djur. Zoofilin kan anses som någonting som förstärker denna synen, till exempel genom att förklara den genom djurens, människans och alla arters naturliga sexuella vilja, eller att förklara att djur och människa i verkligheten inte avviker mycket från varandra i biologin.
Allt i detta inlägget mot bakgrund av frivillighet och att det är allmänt accepterat, och faktiskt mycket uppskattat, att ömsesidig kärlek väldigt ofta råder mellan djur och människa.
T ex arten hund respektive arten människa kan båda i verkligheten välja att ha sexuellt umgänge med varandra av fri och egen vilja som grundar sig på ömsesidig kärlek.
(Djurplågeri, tvång, utnyttjande eller liknande är något helt annat, vilket i Sverige har varit olagligt under långa tider. Detta helt andra är inte avhandlat i detta inlägg.
Jag har för övrigt inte i inlägget uttalat något personligt ställningstagande för eller emot sexuellt umgänge mellan djur och människa.)