Jag blir deprimerad av att försöka bli gravid
Hej. Jag vill mest skriva av mig.
Vill ha lite pepp och kanske liknande känslor hos någon annan. Kanske tips på vad man kan göra.. eller få läsa någon annans historia.
Jag har svårt för att bli gravid. Men har ett barn sen innan. Nu försöker vi med syskon.
Blev äntligen gravid i december och i januari fick jag missfall.
Jag är nu på första försöket efter missfallet och jag har tills idag försökt att slå bort alla dåliga tankar och känslor.
När jag blev gravid i december så blev en nära släkting också gravid. Hon ringde och berättade att dom funderade på abort och att det inte alls var planerat. Jag kände att det nästan kändes lite otacksamt.. jag som verkligen vill bli gravid har äntligen blivit det. Hon som inte ville bli gravid hon ?råkade? bli gravid.
Nån vecka senare fick jag missfall. Hon är fortfarande gravid.
När jag var gravid i december så tänkte jag dom dumma tankarna ?jag får hellre missfall än att föda ett barn och förlora det sen? då jag kollade på Instagram och läste om en sån historia. I samma veva så lyssnade jag på en podd där dom pratade om attraktionslagen och att det man tänker kan hända.
Jag har efter det fått sån otrolig ångest och jag måste nu erkänna för mig själv att jag har börjat få tvångstankar. Jag kan t.ex. tänka att jag måste ta den gröna godisen istället för den röda, för då blir jag gravid. Eller om jag hällt upp ett glas vatten, så kan jag tänka att ?om jag dricker just det här glaset så blir jag inte gravid den här månaden? så jag måste hälla ut vattnet och hämta ett nytt glas. Helt sjukt jag vet.
Jag har haft bra känslor och känt en typ brännande känsla i magen och minns att jag hade lite så när jag hade växtvärk med sonen.
Jag har BIM på måndag. Men idag så slog mensvärken till ordentligt och pmsen är ett faktum. Jag känner att jag vill gråta hela tiden och dessa dumma jäkla tankar gör det inte lättare.
Allt jag vill är att bli gravid, men herregud vad det tar över mitt liv. Jag vägrar sluta att försöka, vill göra allt jag kan. Men jag vet verkligen inte hur jag ska orka fortsätta att må såhär och känna mig ledsen över allt.
Det är nästan lite skönt att det är en pandemi, för då kan jag skylla på det och inte träffa folk. Jag får sån ångest av att träffa folk. Speciellt människor med fler barn, eller folk som är gravida.
Jag känner inte att jag har någon att prata om detta med förutom min sambo. Alla närstående har blivit gravida såfort dom kollat på sin man, och har flera barn.
Nu eftersom jag har mensvärk och pms så känns allt hopplöst och det känns verkligen som att mensen är på g.
Tack för att du tagit dig tid att läsa <3