Kan en kille verkligen "vara kär" och ändå behöva mer tid?

Om inte annat låter han osäker. Han kanske visst är kär, men frågan är om det räcker för honom. Om det räcker för att förändra sitt liv. Han kanske inte är beredd på att göra det? 

Ni har inte varit ihop så länge heller, en del behöver mer än ett par månader. Upp till dig om du står ut med att vänta, tex tills. sommaren, eller om du ska göra slut. 

Jag hade dragit vidare, vem orkar med en sån kille?

Precis.. står mellan detta.

Grejen är att tid och rum försvinner när vi är tillsammans vilket han också säger. Aldrig känt så starkt för någon innan ens i längre relationer. Känns så sorgligt att han är osäker men vad fan liksom... ska man gå och vänta på någon som tvekar och ändras från en dag till en annan.

Jag väntade ett år på en karl som gillade mig väldigt mycket som jag var hopplös förälskad i. Men han vajade fram och tillbaka. Till slut sa jag att detta är jobbigt för mig och sa att det gäller nu eller så hörs vi inte mer. Vi hörs inte längre. Hjärtat är fortfarande i tusen bitar.

Det är ju för att ni är i den där förälskelsebubblan så här i starten. Men om han inte känner tillräckligt starkt ens nu så tror jag inte han kommer göra det sen. 

Jag var också lite velig när jag träffade min nuvarande fru. Vi hade dejtat några månader när jag kände att det började bli allvar. Så jag bad om ett litet uppehåll för att kunna tänka och känna efter. Något som jag faktiskt ångrar djupt.

Hon blev verkligen ledsen och tar upp det ibland än idag. Uppehållet blev väldigt kort. Bara någon vecka men det räckte för min del för jag kände stor saknad. Sen gick det fort! Vi flyttade ihop och snart därefter kom storken första gången.

Så din pojkvän kanske bara inte hängt med riktigt och hunnit känna efter om det verkligen är dig han vill fortsätta sitt liv tillsammans med.

Jag skulle ge det lite mer tid. 2, 5 månad är ju ingenting och det kärlek kan ju bli lite överväldigande. Vet inte hur ofta ni träffas, men om det är ofta så kanske ni kan dra ner på umgänget något under ett par veckor. Försök göra andra saker också, han kanske är rädd för att han inte kommer kunna ha ett eget liv om ni blir seriösa. Men vänta inte alltför länge på att han ska bestämma sig, ge honom någon månad.

Antingen är man kär och vill ha en relation eller så är man inte så intresserad. I hans fall skulle jag säga att det verkligen är kalla fötter men ni borde göra slut och börja dejta andra för han är inte redo och det löser man inte från en stund till en annan, det kan ta ett halvår lika gärna eller ännu längre. Sätt dig själv först.

För vissa räcker det inte att va kär. De velar och tänker i en evighet om det är "rätt". Kan bero på ett otryggt anknytningsmönster.

Han kanske helt enkelt tycker det är läskigt? Tycker inte du ska fokusera på dig själv här, utan fokusera på honom. Han kanske helt enkelt aldrig har "lämnat ut sig" så förut?

Ja men om ts verkligen är kär i killen (vilket jag hoppas, eftersom hon är så himla fokuserad på om han är kär i henne...) så kan hon väl kommunicera med honom? Jag lät min kille ta sin tid, och nu är vi jättelyckliga

Allt för många drar överväxlar på den först förälskelsen och kaninfasen. Drar igång familjebildning mm och sen blir det inte bra när man verkligen lär känna varandra. 

Att verkligen överväga om man vill satsa långsiktigt och seriöst med någon är sunt.

Ni har träffats i bara 2,5 månader.

Säg till honom såhär:

Det finns inga krav eller planer på att flytta ihop just nu. Om ni fortfarande är tillsammans och tycker om varandra om 1-2 år så kan det ju vara läge att ta upp det igen.

Just nu kan ni ju bara träffas exklusivt, ha kul, mysigt, dejta, bry er om varandra och se vart det leder! Att prata framtid efter bara 2,5 månader känns såklart inte bra. Just nu är det läge att bara ta dagen som den kommer.

Jahaja.. har verkligen försökt suck it up och hålla god min men igår fick jag psykbryt, då han i veckan vid olika tillfällen sagt att jag ju ÄR hans flickvän när det talats om att vara singel, för att senare påminna om att vi ju ändå måste "vänta och se hur det utvecklas". Så igår kom allt ut och jag förklarade för honom hur svårt det är att låta känslorna utvecklas och ta lätt på situationen när allt känns så otryggt utifrån hans dagsform. Så antar att vi är slut nu, if you love something let it go..

Hur har din uppväxt varit? Låter som att du har haft det otryggt, för du måste ge han utrymme och känna efter. Och det är extra svårt om uppäxten och närmsta familjen varit otrygg. Jag vet, eftersom mina föräldrar var olyckliga tillsammans. Blir lätt att man tänker att allt skiter sig, eftersom det så att säga gjort det förut. Men som sagt du måste va din egen trygghet och ge han space att va den han är och ge han den tid han behöver. Kärlek är inget man kan pressa fram. Det har jag fått lära mej. Jag va modig och gav min nuvarande man utrymme och tid. Men mååånga förhållanden har jag krossat med rädsla och klängighet. Lycka till!

Eller så är det han som är otrygg som inte vågar släppa in kärleken och hela tiden måste gardera sig att det kanske inte blir nåt. Jag förstår dig TS att det inte känns bra. Blir ju ingen härlig första tid om han hela tiden måste påpeka att det kanske inte blir nåt. Jag förstår om han inte vill binda upp sig i konkreta planer gör en framtid med dig. Men att hela tiden vela är ju inte särskilt attraktivt. Var tydlig med vad du behöver för att må bra så får du se om han kan matcha upp mot det.

Ja det kan han. Jag träffade tex. en alldeles underbar tjej ca 1 månad efter att jag separerat (blivit lämnad). Hon den nya var väldigt intensiv och på och kändes väldigt underbar. Jag kände mig kär. Jag var nog kär också, eller jättekåt och ledsen och vi hade sex 10ggr på en helg samt varje vardag och därför kändes det så att jag var kär. Vet inte riktigt.

Efter 1 månads kärlek (dvs 2 mån efter separationen) så ville hon veta vart vi stod, om vi skulle flytta ihop, gifta oss osv. då kände jag att jag behövde mer tid.

Hon godtog inte det och bröt.

Men jag kände ändå att jag behövde tid, trots att jag var kär.