En illusion att det kan bli bra igen?

Är du villig att jobba på de sidor du behöver ändra på?

I så fall tror jag också att parterapi kan hjälpa er. 

Men du måste i så fall göra det helhjärtat. 

Hur har det gått? Pratar ni med varandra? Kommer ni vidare i samtalen?

Jag är uppe i något liknande själv, och jag har insett hur värdefullt det är att ta hjälp och gå i parterapi. Vår psykolog hjälper oss att förstå varandra. Annars fastnar vi lätt i våra diskussioner här hemma, och kommer inte vidare. Det går bara runt.

Jag har också lärt mig mycket om mig själv i processen och sett våra roller vi har haft i relationen. Roller som vi inte har trivts med, och som inte gett oss ett spännande och utvecklande liv ihop. Det svåra, tycker jag, är att bryta våra mönster, och göra en varaktig förändring. Att inte vara bekväma och falla tillbaka till hur det var.

Jag tycker coronan också gör att man går och ältar mer än vad man kanske skulle gjort normalt, för att man är mer ensam och har färre aktiviteter som får bort tankarna.

Ja, man får låta det ta tid. Och kanske måste det först bli sämre för att sedan kunna bli bättre.

Om ni vill ta några dagar var för sig kanske någon av er kan resa bort några dagar om det finns möjlighet till det? Barnen är ju ändå rätt stora, så det borde kunna vara möjligt? Vi har funderat på att göra det, men inte kommit iväg ännu. 

Härligt att höra! Jag hoppas att ni kan återupptäcka varandra, bryta dåliga invanda mönster och hitta något nytt fint tillsammans! Kanske kan ni utnyttja er kris till att få något mycket bättre, båda två. 
Jag hoppas att du kan ställa frågorna du har till henne. Och jag hoppas också att du tar dig tiden att fundera på vad du vill, och om det finns något i relationen som du inte tycker har fungerat.