7-åring med osunda kompisrelationer.
Min blivande 7-åring har märkliga kompisrelationer och har alltid haft det. Vi vet inte alls hur vi ska bemöta det hela.
Vi bytte förskola när han var 3,5 år. Innan dess var han bara ledsen och otrygg. Ingen trodde att han kunde prata och han stod bara i ett hörn eller satt i sandlådan och silade sand mellan fingrarna. När vi bytte förskola så blev han som ett helt annat barn och lekte gärna lugna lekar med tjejerna, men men drogs i 5-årsåldern till de mer livliga och stökiga barnen, fast i stort sett enbart vid utomhusvistelse.
Det här uppmärksammade förskolan väldigt snabbt och de jobbade med honom för att han skulle få bättre kompisrelationer, speciellt eftersom de märkte en väldigt stor skillnad när de var utomhus och inomhus. Utomhus var det katastrof. Allt "skit" som något barn sa åt honom att göra, gjorde han och han hamnade ofta i situationer där andra barn satt på honom eller slog honom. Efter ett tag började han bita kompisar. Inomhus var han lugn och koncentrerad. Han lärde sig att läsa på egen hand när han var 3,5 år och började räkna enklare ekvationer när han var 4,5 år, vilket han gärna gjorde även på förskolan, men så fort de gick ut, så letade han upp de mest "aktiva" pojkarna och deltog i slåsslekar som blev till riktiga slagsmål och liknande. Innan han började bitas, så hamnade han alltid underst och blev mest skadad, eftersom han helt enkelt inte hade fysik eller motorik för att hänga med när de andra sprang/hoppade/klättrade. Dessutom så övertalade de andra barnen honom att kasta sten över staketet (förskollärarnas åsikt - inte min) på bilar.
I höstas började han F-klass på en friskola med montessoripedagogik och med goda studieresultat. Han älskar lektioner/arbetspass och allt som sker på "skoltid" men så fort det blir rast eller fritids tar vid, så blir det katastrof igen. Han dras till de två "stökigaste" barnen i klassen och gör vad helst de säger åt honom att göra. Om de säger att han ska gräva ett hål och krypa under staketet, så gör han det. Om de säger att han ska kasta sand, så gör han det. Varje dag kommer han hem med blåmärken och skrapsår eftersom han har blivit slagen av de här barnen. Skolpersonalen har observerat och dokumenterat och säger att det är så det går till.
Både fritids och lärare har engagerat sig och försöker få honom att leka med någon annan, men utan resultat. Vi har varit på flera möten med skolan. Vår son säger själv att han gärna leker med just de här barnen "eftersom de har roliga lekar och hittar på tokiga saker", men samtidigt kan han ibland nedvärdera dem i samtal med oss och tala om hur lite de förstår och att de inte alls är på samma nivå som honom eller de andra i klassen. Vi har bjudit hem andra barn från klassen och då har han haft fantastiska lekar (så han kan ju leka normalt även utomhus) och efter det så har han kanske lekt något mer med just de barnen, men ändå faller han tillbaka till de stökiga barnen efter ett par dagar eller så.
Det märkliga är att när han planerade sitt kalas, så valde han bort att bjuda in just de två stökiga barnen, eftersom han själv bedömde att hans kalas nog kommer att bli katastrof om han bjuder dem (hans egna ord) och räknade istället upp tre andra barn som kunde komma, eftersom de "är lugna och trevliga och man vill ju liksom inte ha ett kaos-kalas" (men dessa leker han bara med sporadiskt i skolan.)
Jag vet inte hur vi ska tackla det här. Hans beteende är inte sunt och vi vet inte hur vi ska bryta det. Det är inte bra alls att han dras till "stökiga" barn eller att han gör exakt vad de säger eller att han nedvärderar dem när han pratar med oss, men ändå väljer att vara med dem. Till oss säger han alltid att han inte kan hjälpa att han är med just dem och att de dras till varandra som magneter.
Är det någon som har några tankar kring det här?