Hur hantera jobbig granne

Jag förstår att det är jobbigt. Och inte helt ovanligt. Jag har haft varianter av det där. De flesta människor är snälla och vill inte störa sina grannar. Och lite får man tåla som människa när man bor vägg i vägg med andra. Vi gör ju ljud och det brukar ju finnas boenderegler som din granne väl egentligen respekterar?

Jag skulle ta ett djupt andetag, öva upp mig att vara tydlig men vänlig och gå och ringa på. Jag skulle nog presentera mig som granne och prata om området osv... hade det känts rätt hade jag frågat om det gick att bjuda på fika etc framöver... annars hade jag tagit upp om jag störde honom med ljud och så? Jag hade berättat att jag är student och hemma då och då medan jag är borta då och då. Jag hade frågat vänligt om slagborren kommer att behöva användas länge till?

Skrattandet är svårare att ta upp. Du kan ju säga att du hör ljud så han vet att du hör, att det är såpass lyhört osv.

När jag var ung hade jag tre grannar som lät - en döv dam i lägenheten brevid som hade TV på högsta volym, en jämngammal ung kille under mig som tog hem ragg fredag kväll och körde hårt, en nojig jämnårig tjej ovanför mig som nog hade psykbryt då och då och alltid drog runt sina möbler på golvet en halvtimma åt gången. Jag lärde känna alla tre, gamla damen bredvid och killen under fattade/skrattade och det blev något bättre. Framför allt visste man vad det var. Båda sa till mig att banka bara lite i väggen/golvet så fattar dom att det är högt. Tjejen ovanför var mer förskräckt och tror jag skämdes för sin konstiga vana att skjuta runt möbler på golvet. Hon gjorde det nog fortsatt, men då på dagtid då jag jobbade. 

Se detta som ett spännande inlägg i din livshistoria. Och var glad att det är välisolerat i övrigt hemma i ert hus.