Bjöd honom på middag ikväll som han ratade..

Vad menar du med att du inte vet hur du ska känna? Du skriver ju att du blev ledsen? Att bli ledsen över en sådan sak är i mitt tycke ett utslag av överkänslighet. 

Jag tycker i och för sig att man kan ha soppa som huvudrätt förutsatt att den är matig och att man serverar i alla fall förrätt. 

De har ju varit ihop i flera månader? 

Var det en bjudning eller en fredagskvällsmiddag med den du/han är ihop med?

Allvarligt? Efter fyra månader har väl alla utom djupt religiösa människor haft extremt mycket sex, åkt bort tillsammans, blivit sjuka i varandras sällskap och kanske till och med i många fall flyttat ihop. 

Jag skulle tro att det är tämligen ovanligt. Jag skulle tro, och hoppas, att det är likaledes ovanligt att bli väldigt avvaktande för att den man är ihop med känner sig så hemma hos sin partner att hen tar för sig av livsmedel i skafferi och kyl.

Många lagar ju dessutom mat tillsammans - när (om) ni gjorde det så tog du alltså fram redskapen och räckte dem till din partner hellre än att han själv fick "gå i skåpen"? Där stod du som en operationssköterska och överräckte mixstaven till den gemensamma soppan?

Eller ännu lite mer formellt och högtidlig som någon annan i tråden ansåg att "bjudningen" stod för:

"Jag förstår att det ligger mycket kärlek och omtanke bakom tillagandet av den här utsökta fisk- och skaldjurssoppan men jag vill trots det allra ödmjukast anhålla om en möjlighet att därtill serveras en aldrig så liten bit bröd, om det kunde vara i sin ordning goda fröken...?"

Det är väl en helt annan sak än vad jag pratar om? Träffa föräldrar och vara ogenerade i varandras sällskap tycker jag för min del saknar koppling. 

Jag vet inte men jag tycker nog att ditt exempel när det gäller det här ligger långt utanför vad som är det mest vanligt förekommande. Jag har inte haft några stora mängder förhållanden och har inte heller din stora släkt att plocka anekdotisk bevisföring ur, men jag har i alla fall en hyfsat stor umgängeskrets och jag har aldrig hört talas om att någon skulle se på saken på det sätt du redovisar här. 

För min del hade det varit inaktuellt att ha ett seriöst förhållande i fyra år med någon jag inte hade nyckel till och som inte ens ansåg att jag kunde "gå i skåpen", i det här fallet då skafferi och kylskåp, annat än hemma hos mig själv. 

Och hämningslöst? Vad betyder det? Jag pratar om normalt ätande, inte någon ätstörningsproblematik där man står och äter bregott direkt ur paketet. 

Ja, det är kanske lite överdrivet. Och lite överdrivna är också hövlighetsanspråken som leder till indignation över att den man är ihop med rostar några brödskivor och "förser sig ur skåpen" hemma hos den hen haft ett fyra månader (eller mer extremt exempel, fyra år) långt förhållande med. 

Ser ditt hem som sitt? Det handlar väl snarare om att den man har ett seriöst förhållande med ska slippa känna sig som en gäst i fyra månader eller år? 

Jag förstår heller inte hur det du kampanjar för praktiskt genomförs - du servade alltså den du var ihop med under fyra år med allt eftersom han annars skulle bete sig gränslöst, hämningslöst och på ett sätt som gjorde dig obekväm? 

Jag har varit gift två gånger och båda gångerna var relationen seriös redan från start. För mig låter alltsammans mycket märkligt. 

Min man har aldrig "rotat" bland mina saker. Att rota handlar för mig om att vilja snoka och förse sig med information eller saker som man annars inte skulle ges tillgång till. Man kan ha integritet även om man har tillåtelse att känna sig som hemma hos den man inte bara ligger med utan också tänker sig en framtid tillsammans med. 

Det är ju du som pratar om saker som att träffa varandras föräldrar, familjebildning och så vidare. 

Jag pratar om att känna sig hemma hos den man är ihop med och kunna rosta bröd när man känner för det. Jag tycker att det är högst rimligt att kunna göra det lika tidigt i förhållandet som man har sex. 

Du verkar blanda ihop alltsammans till en enda röra där allt man gör är av lika stor signifikans. Som om det skulle vara samma sak att ta en macka hemma hos sin partner som det är att bestämma sig för att försöka få barn. Och dessutom verkar du ha förvandlats till en blyg magnolia som har satt upp någon sorts tidsgräns för vid vilken månad in i relationen som du eventuellt känner dig lite mindre obekväm. 

Du använder många skiljetecken för att vara någon som är noga med hur man uppför sig. 

Man kan ha både integritet och hög sådan och ändå tycka att det är helt okej att den man valt att vara ihop med tar saker ur skafferiet (eller har nycklar till ens boende och ombyten lämnade kvar).

Jag förstår inte ens vad du menar med det där? En av dina angreppsvinklar i tråden är ju att förr åt folk mindre portioner om det inte var för att de hade tungt kroppsarbete (men även då åt de mindre än nu enligt dig). Det är ju att likställa med hård kroppsträning vilket ts kille pojkvän hade ägnat sig åt och har väl ungefär ingenting med någon sorts okynneshetsätning som du hela tiden verkar föreställa dig. 

Förstår inte varför du vill överdriva på det sätt du gör? Det handlar väl ingenstans om att den vuxne mannen skulle svälta ihjäl om han inte får äta "så att magen blir fyrkantig"? Det handlar - i alla fall som jag ser det - om en människa som ätit "kass" lunch (vilket jag tolkar som antingen lite eller kanske helt enligt osmaklig) och sedan tränat hårt innan han gick hem till sin flickvän för att äta middag. 

Att i den kontexten inte kunna ta sig smörgåsar eller uttrycka att han inte sett på soppa som middag utan som en del av en måltid med flera rätter tycker jag för min del är absurt. Och ännu mer absurt blir det när du påbörjar en utläggning över flera inlägg om en inställning till relationer som verkligen inte är respresentativ för majoriteten. 

Jag tycker att man bör visa både tacksamhet, omsorg, kärlek, vänlighet, hänsyn och respekt för varandra i ett förhållande. Det ser jag som ett fundament för en fungerande och tillfredsställande relation. Men det betyder förstås inte att man i varje situation alltid måste uttrycka sig, reagera och göra så som partnern föreställt sig att man skulle. 

Ibland är man hungrig, stressad, sjuk, allmänt ur slag eller för tillfället ointresserad av att sitta länge och äta och dricka vin, lägga ner skeden efter varje intag av soppdroppar och konversera. En relation bör stå pall för det också. 

Ts förväntade sig ett annat uppförande av sin pojkvän, och hon såg kanske framför sig att han - precis som väninnorna - skulle älska soppan och ansträngningen, vinet och konversationen. Kanske förväntade han i sin tur sig att han utan vidare skulle kunna uttrycka sig som han gjorde utan att hon skulle bli sårad? Han kanske trodde att hon skulle skratta till och peka honom i riktning mot brödrosten eller ringa efter pizza? 

Det går att ha alla möjliga förväntningar i alla möjliga situationer och ibland infrias dem, ibland gör de det inte.

Är man i sammanhanget en så extrem person som sextiotalist som tycker att det är oattraktivt att i vissa lägen vara hungrigare än annars, själv vilja "gå i skåpet" och ta smörgåsar, inte ge sin partner en nyckel under ett fyra år långt förhållande och tycka att soppa är höjden av förfining så tycker jag för min del att man bör vara enormt tydlig med det redan i inledningen av en relation.Ja, du får väl hävda vad du vill. Men det du hävdar ligger ju i linje med den inställning till relationer som du i den här tråden beskriver över många inlägg, och den är - hävdar jag å min sida - väldigt mycket mer undantag än den är regel. Att tycka att en relation som varat i fyra månader är för färsk för att vara rättfram när det gäller soppa, att se på en partner som någon som är gränslös, hämningslös, ohyfsad och i avsaknad av integritet för att den "rotar" i skafferiet efter en brödskalk är de facto att ha en ovanlig syn på kärleksrelationer. 

Jag kan inte ens förstå det. Och inte tror jag på det heller, även om nu trådens  Fruarna i Stepford är ivriga att bevisa hur hövliga de är i varje given situation, och särskilt när soppa står på menyn. 

De kanske inte har sex utan att det är strösslat en väg av rosenblad fram till bädden där akten ska äga rum heller. Vad vet man.