Mina kunde inte heller äta annat än hemma. Första sov varken i vagn eller bilen för hen tittade på allt istället för att sova (ett mörkt rum var enda alternativet). Tvåan sov i vagnen vid promenad fram till 6 månader (då var det igen enbart ett mörkt rum som fungerade). Första barnet accepterade pappa men andra vill inte ens att pappa tar hand om hen (absolut inte om barnet ska sova, då tvärvägrar hen). Nu när andra är 1 år så går maten bra att få av pappa men inte att bli lagt eller nattad av. Så fort hen är trött, sjuk, på lite dåligt humör så är det bara mamma som gäller. Det blir bättre och lättare med tiden!

Alla måsten fick jag planera in då barnen ätit och sovit. De där små luckorna emellan. Det var mest handla och tvätta. Men det blev inga träffar med andra bebisar som sov var som helst eller kafébesök med andra mammor och barn. Ingen filmmatiné för barnvagnsfolk.

Endel barn bara är sånna. De blir också stora och börjar äta i andra miljöer (mina var 8-9 månader då, amma var dock ett undantag som enbart fungerade hemma) och slutar sova på dagtid (även om det tar tid, min äldsta var 2 år).