När det känns så rätt men ändå sååå fel

Byt jobb!

Åkte in, som in i fängelse? Se det som ett tecken från ovan isf om du inte klarar av att ta ett vettigt beslut själv.

Varför ska man ta den lättaste utvägen för byta arbete?? - är det så ni gör? Snacka om inte ha ngn stabilitet i livet byta jobb, skola mm. Så fort det blir motgång, problem som kan lösas ska man sticka? - äh skitsnack!

Man reder ut det och ser till att det blir rätt.

? Har ni kommunikation som känns bra? Har ni klickat? Asså med personkemin. I detta läge så tycker jag nästa gång ni träffas så kommunicerar du hur han mår och så.

Jo, jag vet känslan. Sålänge han är klar i huvudet, förstår sociala koder. Att du vill väl. Man är inte mer än människa. Man Kan inte rå för det.

Tänk två ggr innan du gör ngt. Eller så rådfrågar du ngn som du anförtror/litar på hur du ska gå till väga.

Herregud du klarar inte av ditt jobb, byt!

Är det en patient på sjukhuset så lät han ju inte stanna där så länge..

Samtidigt använder du ordet ?brukare? och det gör man inte på sjukhuset. Då är det patienter...

Din tråd är klurigt skriven hörru...

Och just därför passar det inte att du jobbar hos honom. Det du skriver visar att du inte klarar av ditt jobb, du kan inte sova, det brinner i din kropp osv. Det är inte professionellt. 

Vad tror du att din chef skulle säga om hen visste om detta?

Är det psykisk eller fysisk funktionsnedsättning han har?

Då löser det sig kanske av sig själv, då får du någon annan vårdtagare att gå till. 

Om du är medveten om att det inte är rätt, så varför begär du inte att få byta?

Det är väldigt oklart ändå, det du skriver.

Hemtjänst.. Du skriver att han kom IN, samtidigt skriver du att det kan ta lång tid innan han kommer HEM igen. Jobbar du inom hemtjänsten så betyder det ju att han redan är hemma och nu behöver insatser för att klara sin vardag. Han lär väl inte bli bättre? Är det KTB du pratar om? Är detta en äldre herre? Jag behöver mer info för att kunna svara på din fråga korrekt.

Det är inte så att du egentligen jobbar inom psykiatrin?

Precis min tanke. Och ts verkar inte tycka att anledningen till att han behöver hemtjänst är relevant för hennes fråga. Medan jag såklart menar att det är högst relevant, nära på avgörande.

Eller hur! Tror ts jobbar inom slutenvården på psyk och fått känslor för en patient som är inneliggande till och från :) 

Men du måste ju själv förstå att det är ganska avgörande vad hans problematik är?! Har han råkat ut för en olycka och blivit förlamad är det en helt annan sak än om han har schizofreni t.ex.

Fö inte det minsta svårt att förstå TS, helt rätt prepositioner etc.

Hon har inte träffat honom sedan han har åkte IN på sjukhuset (gissar att hon var med och hjälpte honom i anslutning till detta) och nu går hon och oroar sig för att hon inte vet när/om han kommer HEM igen (där hon alltså får chans att träffa honom igen).

Vadå bete sig oproffessionellt? 

Något de flesta mänskliga varelser vet är att man inte kan styra känslor, däremot kan man styra sina handlingar och det är ju det TS gör. Hon ber ju för sjutton om hjälp och råd här just för att hon vill vara professionell.

Det är inte olagligt att få känslor för någon. Ni är båda vuxna och myndiga människor och jag skulle faktiskt prata med chefen om detta och be om råd.

Det visar ju att du tar ditt jobb på största allvar och du kanske kan få bli förflyttad från denna brukare? 

Vem vet, ni kanske kan inleda en privat vänskap då? 

Klart man kan bry sig om vårdtagare. Tycker att du ska kolla upp hur han mår. Det är inget rymningssäkert fängelse du jobbar på..

Du kan ju logga in i programmet ?mina planer? och följa hans ärende på sjukhuset, utan att behöva ringa eller fråga.

All vårdpersonal kan gå in där med sitt RSID-leg. Där uppdaterar sjukhuset dagligen så att kommunen och primärvården kan ta del av vad som händer för att kunna planera en trygg vård hemma.

Klart man kan bry sig om vårdtagare. Tycker att du ska kolla upp hur han mår. Det är inget rymningssäkert fängelse du jobbar på..

Kan tänka mig att många i tråden har en rätt vidrig människosyn och är ute och cyklar. Det är ju inte bara DU som är en människa, det är även han också. Dom här etiketterna ?brukare? och sjuksköterska eller undersköterska eller vad du jobbar som, dom ändrar inte faktumet att ni är två vuxna människor med känslor. Kan bara säga att det hände mig 2 ggr när jag var yngre själv (väldigt starka känslor) men jag agerade inte på det. Tyckte det var oerhört plågsamt för jag var enormt kär båda gångerna och jag förstår det även nu 20 år senare, dom VAR verkligen fantastiska människor bägge två, på så många sätt.