Forum Allmän debatt - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Barns rätt till åsikter om flytt?

    Mån 22 feb 19:08 Läst 0 gånger Totalt 31 svar
    Anonym (Mia)
    Visa endast
    Mån 22 feb 19:08

    Jag har blivit erbjuden ett fantastiskt spännande jobb utomlands. Min elvaåriga dotter vill inte rycka upp sin tillvaro och flytta. Hur tungt väger hennes åsikter?

    (Ensam vårdnad, pappan bor också utomlands, hon skulle snarast få närmare till honom än idag).

  • Mån 22 feb 19:17 #1

    Att flytta utomlands kan vara kämpigt för ett barn. Det är ju inte bara att flytta från kompisar, utan även allt som är känt och greppbart i livet och dessutom måste man lära sig anamma en ny kultur och ett nytt språk.


    En sådan flytt tror jag inte blir bra om den är spontan och utan backupplaner, som barnet ska få ta del i. En backupplan kan vara att barnet vet att det finns möjlighet att bo hos släktingar ifall allt skiter sig, eller att veta att möjlighet till riksinternat finns från och med högstadiet eller i alla fall att barnet blir lovat att få gå gymnasiet i Sverige.

  • Anonym (Vi tog med barnen utomla­nds,)
    Visa endast
    Mån 22 feb 19:41 #2

    Det är du som vuxen som bestämmer.
    Men några saker att tänka på.
    Vad kan det nya landet erbjuda ditt barn.
    Har ni pratat om flytt tidigare.
    Är flickan trygg, talar hon språket som talas i det tänkta landet.
    Finns det möjlighet för tex bästa vännen att hälsa på.
    Finns det någon som skulle kunna ta hand om ditt barn på heltid så du kan prova på nya jobbet.
    11 åriga flickor är inte så lätta att flytta, du kanske får vänta med dina drömmar tills hon är vuxen.

  • Anonym (Mia) Trådstartaren
    Visa endast
    Mån 22 feb 20:03 #3

    Ja, klart det är en jättestor grej. Men också möjligheter, även för henne. Tanken är tre år, men möjlighet till ytterligare förlängning, eller så kan jag ju avbryta efter ett år. Hon pratar språket okej men skulle ju lära sig mer.

    Jag vet bara inte om jag ska diskutera med henne eller om hon är för liten. Hon lät mer positiv när jag nämnde att jag skulle få avsevärt högre lön, men jag vet inte om det var någon bra grej att locka med.

  • Anonym (Ensam med 3)
    Visa endast
    Mån 22 feb 20:43 #4

    Har ni bra socialt nätverk hemma?

    Vänner?

    Är hon social? Introvert? Har hon lätt för att lära känna nya människor?

    Lätt för skolarbetet?

    Jag hade vägt in allt sådant.

    Blir det en vinst för henne på sikt?

  • Anonym (Bistå­ndsarb­etare)
    Visa endast
    Mån 22 feb 20:44 #5 +2

    Hej ts!

    Jag jobbar i en branch där det är standard att flytta till nya länder med några års mellanrum. En hel del tar med sig sina barn. Barnen kan oftast inte språket i landet och har troligtvis inte varit där förrut. Barnen kan ibland gå i svensk utlandsskola, ibland i internationell. Inte sällan tvingas barnen byta skolsystem någon gång.

    Jag tror att de flesta i branchen håller med om att det är positivt för barnen att bo utomlands. De blir flerspråkiga och lär sig förstå att det finns olika sätt att vara och se på saker. De lär sig också att vara självständiga och att klara utmaningar och att finna sig i och anpassa sig till ovana situationer.

    Därmed inte sagt att det är lätt att flytta. Jag hör historier om hur små barn får svårt att sova eller kissar i sängen igen en period efter flytten. Större barn har lättare att sätta ord på känslor men saknar sina vänner och glömmer dem inte så fort. Och massa andra reaktioner. För det mesta verkar det bli bra efter några månader eller så.

    Vad jag vill ha sagt är att det finns massor av vinster med att flytta utomlands med din dotter, men att du nog ska räkna med att det tar en tid i början innan allt blir bra.

    Till din fråga så tycker jag inte att du ska involvera henne i beslutet. Det är ett alldeles för svårt beslut att lägga på en 11-åring. Berätta för henne hur det ligger till, och gör henne sen involverad i mindre beslut så att hon fortfarande får vara delaktig. Prata om och planera allt roligt ni ska göra i nya landet men var också beredd att lyssna på och stötta om hon uttrycker oro eller ledsamhet.

    Jag skulle inte erbjuda en plan B som att hon kan flytta hem igen om hon inte trivs. Det riskerar bara att skapa osäkerhet, Däremot kan ni gärna prata om hur hon ska kunna träffa släkt och vänner hemma. Ni kan tex planera redan nu för hemresa till jul och ni kan prata om att ni ska ha gästrum eller bäddsoffa för dem som vill hälsa på. Om hon har någon nära släkting så kan de kanske boka in ett besök inte så långt efter att ni flyttat. Du kan ge henne en mobil eller ipad om hon inte har redan som hon kan prata med sina vänner med. Bara några idéer.

    Hoppas att det går bra! Berätta gärna vilket land det är om du vill, blir nyfiken!

  • Anonym (Mia) Trådstartaren
    Visa endast
    Mån 22 feb 20:49 #6
    Anonym (Ensam med 3) skrev 2021-02-22 20:43:03 följande:

    Har ni bra socialt nätverk hemma?

    Vänner?

    Är hon social? Introvert? Har hon lätt för att lära känna nya människor?

    Lätt för skolarbetet?

    Jag hade vägt in allt sådant.

    Blir det en vinst för henne på sikt?


    Hon är social, har lätt för att träffa vänner och är duktig i skolan. Jag tror att det skulle bli en vinst på sikt ja. Men vill ju inte skapa ett trauma i känslig ålder, såå viktigt är inte jobbet.
  • Anonym (Ensam med 3)
    Visa endast
    Mån 22 feb 20:51 #7
    Anonym (Mia) skrev 2021-02-22 20:49:42 följande:

    Hon är social, har lätt för att träffa vänner och är duktig i skolan. Jag tror att det skulle bli en vinst på sikt ja. Men vill ju inte skapa ett trauma i känslig ålder, såå viktigt är inte jobbet.


    Utifrån det hade jag nog flyttat. Tror det är en erfarenhet som hon kan ha glädje av senare.
  • Anonym (Mia) Trådstartaren
    Visa endast
    Mån 22 feb 20:52 #8
    Anonym (Biståndsarbetare) skrev 2021-02-22 20:44:34 följande:

    Hej ts!

    Jag jobbar i en branch där det är standard att flytta till nya länder med några års mellanrum. En hel del tar med sig sina barn. Barnen kan oftast inte språket i landet och har troligtvis inte varit där förrut. Barnen kan ibland gå i svensk utlandsskola, ibland i internationell. Inte sällan tvingas barnen byta skolsystem någon gång.

    Jag tror att de flesta i branchen håller med om att det är positivt för barnen att bo utomlands. De blir flerspråkiga och lär sig förstå att det finns olika sätt att vara och se på saker. De lär sig också att vara självständiga och att klara utmaningar och att finna sig i och anpassa sig till ovana situationer.

    Därmed inte sagt att det är lätt att flytta. Jag hör historier om hur små barn får svårt att sova eller kissar i sängen igen en period efter flytten. Större barn har lättare att sätta ord på känslor men saknar sina vänner och glömmer dem inte så fort. Och massa andra reaktioner. För det mesta verkar det bli bra efter några månader eller så.

    Vad jag vill ha sagt är att det finns massor av vinster med att flytta utomlands med din dotter, men att du nog ska räkna med att det tar en tid i början innan allt blir bra.

    Till din fråga så tycker jag inte att du ska involvera henne i beslutet. Det är ett alldeles för svårt beslut att lägga på en 11-åring. Berätta för henne hur det ligger till, och gör henne sen involverad i mindre beslut så att hon fortfarande får vara delaktig. Prata om och planera allt roligt ni ska göra i nya landet men var också beredd att lyssna på och stötta om hon uttrycker oro eller ledsamhet.

    Jag skulle inte erbjuda en plan B som att hon kan flytta hem igen om hon inte trivs. Det riskerar bara att skapa osäkerhet, Däremot kan ni gärna prata om hur hon ska kunna träffa släkt och vänner hemma. Ni kan tex planera redan nu för hemresa till jul och ni kan prata om att ni ska ha gästrum eller bäddsoffa för dem som vill hälsa på. Om hon har någon nära släkting så kan de kanske boka in ett besök inte så långt efter att ni flyttat. Du kan ge henne en mobil eller ipad om hon inte har redan som hon kan prata med sina vänner med. Bara några idéer.

    Hoppas att det går bra! Berätta gärna vilket land det är om du vill, blir nyfiken!


    Tack för ett bra svar. Det är ungefär så min magkänsla har sagt, utan att ha några erfarenheter av det.
  • Anonym (lklj)
    Visa endast
    Mån 22 feb 21:12 #9

    Alla barn är olika. 


    En del barn blir rotlösa som vuxna, hittar inte riktigt sin plats i livet och känner sig inte riktigt hemma någonstans. Att ha nära vänner som man har haft sedan barndomen är guld värt. Idag är det ju lite lättare att fortsätta hålla kontakten än vad det var förr då man fick förlita sig på (ofta dyra) telefonsamtal och snigelpost. 


    Detta oavsett om de är introverta, ambiverta eller extroverta. 

    Den som är extrovert har nog lättast att anpassa sig. 


    Det där med högre lön, är den så pass hög att er levnadsstandard blir högre även i landet ni flyttar till? 


    Pengar och materiell standard är dock inte allt. Var brutalt ärlig mot dig själv och fråga dig för vem du vill detta. Är fördelarna du kan se framöver för ditt barn stora, så pass stora att det är försvarbart att ta henne från tryggheten och vännerna? 

  • Anonym (Helen­e)
    Visa endast
    Mån 22 feb 21:41 #10 +2

    Jag tänker att det är helt och hållet ditt beslut. Du är den vuxna och hon är bara 11. Det känns alldeles för stort att lägga ett sånt beslut på henne. Jag skulle försöka fokusera på det positiva med flytten. När ni vet var ni ska bo kan ni ju kika på området på google maps så att det inte känns så främmande. Ni kan ju också kolla på allt annat som finns i närheten och vad ni kommer kunna göra (efter covid). Visa liksom att hon kommer få ett roligt liv ändå, fastän inte bästisen är där. Om hon håller på med nån sport eller liknsnde kan du ju kolla upp möjligheten att fortsätta i nya landet.

    Var bestämd att ni kommer flytta men att det kommer bli bra och se till att lyssna om hon har tankar och är nervös. Låt henne vara involverad i hur hon vill ha sitt nya rum etc.

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll