Barns rätt till åsikter om flytt?

Nej nej nej! Sånt får du hålla på med när ditt barn är vuxen. Din dotter bestämmer.

Givetvis bestämmer inte en 11-åring i ett sånt här fall. Så fruktansvärt löjligt.

Utifrån mig själv hade jag tyckt det varit jobbigare om mina föräldrar flyttat utomlands när jag var 18-20 och lämnat mig kvar liksom att göra etableringen till vuxenlivet utan deras stöd i bakgrunden (jag flyttade hemifrån när jag var 17, men åkte regelbundet "hem-hem" som vi kallade det).

Jo det gör hon. Man sliter inte upp en 11 åring från sin trygga plats och kompisar!

Bodde utomlands med mina föräldrar från 12-15år.

Bästa tiden i mitt liv!

Trygga, sociala barn har inga problem att få nya vänner eller att göra nya hemmet till sin nya trygga plats. Den trygga platsen är där föräldern är.

Bodde utomlands med mina föräldrar från 12-15år.

Bästa tiden i mitt liv!

Trygga, sociala barn har inga problem att få nya vänner eller att göra nya hemmet till sin nya trygga plats. Den trygga platsen är där föräldern är.

Självklart har ett barn rätt att ha åsikter och tankar om en flytt.

Men absolut inte någon makt i beslutet.

Jag tänker att det är viktigt att se till sina barns möjligheter att flytta redan INNAN man berättar för dem, men till sist är det faktiskt så att föräldrar tar de beslut som behövs.

Som förälder får man jobba på att det ska bli bra och faktiskt få fram vad som är viktigt för barnet i samband med flytten.

Som någon sa, man glömmer inte sina vänner i den åldern. Och idag finns det ju större möjlighet att ha lite kontakt även på avstånd.

Min pappa fick när jag var 15 år och min bror 12 år en förfrågan om ett tre årskontrakt i Miami, med möjlighet till förlängning alt förflyttning till annan delstat i USA därefter.

Nu var vi äldre än din dotter men jag minns att min pappa lade korten på bordet och sa att han blivit erbjuden det här... vad det skulle innebära för oss. Hus, skola, ev resor till Sverige, ekonomiskt för familjen osv. Att han skulle komma vara den som fattade beslutet men att han ville höra våra tankar. Frågor. Ja reflektioner...

Eventuellt för att lyfta med blivande kollegorna som sedan tidigare flyttat ner med sina barn och familjer...

Vad var vi rädd för? Vad tyckte vi verkade bra,spännande?

Jag som alltid velat flytta till USA tyckte det hela var mer än spännande. Min bror lite mer tveksam.

I samma veva som vi skulle flytta till USA fick min klass också en ny elev, hon kom från USA efter 8 år där med sin familj pga arbete.. men att dem ville hon skulle få läsa gymnasium i Sverige ist.

Eller så lär man barnet att förändringar inte behöver vara dåliga och ibland måste man flytta. Det blir ju ett roligt äventyr för dem båda och det blir ju extra bra om de flyttar närmare pappan så att dottern kan träffa honom oftare. 

Att låta ett barn bestämma om något så stort som var familjen ska bo och var föräldern ska jobba är bara galenskap och extrem curling som knappast kommer gynna barnet. 

Sant