Allt gick åt H*lvete

Är 34 år kille med en extrem jobbig bakrund och med så mycket problem att jag alltid har blivit missförstådd utav sjukvården.

Idagär jag mest ledsen över alla fina som inte existerar kvar i mitt liv.

Har för övrigt ingen vän, ingen familj, ingenting förutom en äldre släkting men som är lite konstig själv och sviker mig ofta i mina mest kritiska perioder.

Står mellan att avsluta livet.. eller är det verkligen värt att kämpa vidare?

Har ingen utbildning, ingen tillhörighet ingen rätt till mitt ursprung enligt svensk lag (är adopterad)

Är inte trög men klarar inte av att vara på samma ställe under en längre tid, vilket gör att allt blir flyktigt, och emdast tillfälliga kontakter samt relationer.

Sitter fast och vill avsluta hela skitlivet, men jag har min hund som gör att jag försöker lite ändå.

Äter fel, orkeslös och mår dåligt förutom när solen lyser och det känns varmare. Slutat försöka skapa kontakt med andra människor, håkler mig för mig själv.

Är en som drömmer om familjelivet, trohet och ärlighet, men har inte funnit det någonstans. Har ett självskadebeteende i form utav den mest tystaste anknytningsproblematik man kan ha (den värsta).

Jag skulle dö för dom jag älskar men jag vill bara inte bli sviken.

Vad ska jag göra egentligen?

Ekonomin är inte den bästa (går just nu precis back varje månad, finner inget jobb alt hitta jobb o rucka på mig o hundens säkerhet. Studier där jag bor går inte att tala om.

Behöver flytta. Funderar på att bo i bilen o köpa ett släp med allt jag behöver i. För att komma till sta steg. Eller ge upp. För egentligen, släktingen kommer gå bort inom några få år, hunden kommer försvinna bort ut i etern o jag blir ensam kvar.

Skrämande är det.

Tror jag blrjar bli allvarligt sjuk av cigg med då jag sover närmare 15 h om inte mer per dygn.

Mår dåligt, vill lyckas. Vet bara inte vatt jag ska börja. Försökt med psykolog tidigare o psyk och vårdcentral. Ingen förstår mig. Har inga tydliga diagnoser, är smart men har inte tålamodet att vara på samma arbete eller studier i längre än 1 år mac i princip. Längsta arbete 2 år längsta förhållande 2 år. Där emellan har allt varit kortare.

Har ptsd, djupaste depressionen du mött, samt anknytningsproblem även det extremt djupt. Skulle göra allt för den som gav mig barn och var mig trogen, men hittar inget sån, då det motsatta är modet idag mer eller mindre.

Är det värt att försöka mer ?

Testat mediciner men har inte fungerat.

Alkohol gör mig orädd mem skadlig för mig själv vid en viss övergräns även om.jag är överbeskyddande ang kvinnor (tjejer). Xannabis har hjälpt mig enormt att finna lycka och lugn utn att var beroende utav andra människor men då ger smhället i sin tur en problem och man får börja om från början.

1glas mår rikigt bra

2glas nostalgisk o ledsen för allt det fina man har kastat me fortfarande rättvis.

3glas ledsen och aäger ifrån när något orätt sker, enbart muntligt.

På cannabis;håller mig varm när det är kallt ute, älskar litet sim stort, försiktig, utvecklar ens tidigare omedvetna konstnärliga egenskaper, förstår ur ett större perspektiv, självkritisk och inser under cb att man kunde ju ha gett posetiv kritik istället för att såga sönder den andra. Lugn, vill vara ifred, kommunicerar med djur bättre (man föestår dom och deras riktiga ram än som normal eller på alkohol)

Fysiskt gjäkper det kroppen också, lättare att träna och känna att man gör rätt. Fredlig och lugn. Men orolig för ondska.

Sen får man basebollsträ mot pannbenet utav polis då man har använt sig utav något olagligt.

Av med körkort fast du aldrig varit nära ett fordon, av med jobbet och böter som tar av dina sista levnadspengar så du hamnar lätt i kronofogden. (Det är den riktiga sanningen om samhällets hjälp för cb brukare) (tidigare (borttaget nu) men 12000kr för 6månaders prover för att få behålla körkortet. (Oftast har man ju inte råd med det då heller).)

Som normal; depressiv, orkeslös finner inga direkta mål, sover mer p ga man är deprimerad, klarar inte jobb utan att må jättedåligt, stressad. Maximerar andra människors känslorum pg a känsloutbrott, posetivt som negativt, de blir psykiskt trötta och orkar inte följa ens upp och ner gångar utan bryter kontakten om man själv inte bryter den innan för man hatar sig själv. Man förtjänar ingen, man förtjänar inte.något, bättre som död.

Kunde sluta med cb utan problem efter 10 år. Men inte med cigg och har fysiska besvär utav det.

Men det är lagligt???? :@

Ska jag lämnabort hunden o skäraupp kroppspulsådern eller vad vill samhället? Har jag en chans bara jag är envis? Då på rätt sätt - alltså olycklig? Eller?

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2021-02-22 20:38

ber om ursäkt för konstig text, skrev på mobilen. Använd gärna fantasin så förstår ni den.

Tack snälla för ditt inlägg! 

Ja, har funderat skarpt på husbil. Ringde polisen en gång och frågade vad som gälla som bostadslös med hund också, o de sa att så länge man kan hålla hunden torr och varm och att den får den mat den behöver så gör dom inget. 

Känner dock rädsla för att någon gör inbrott medans man arbetar och tar den i det läget. Lägenheten fungerar inte som jag har ändå, så funderar att säga upp den nu och va bostadslös o bo i bilen under sommaren med gasolkök. Kanske man kan hitta sig något annat tills nästa vinter samt jobb. Måste ju ändå röra på mig i vilket fall som helst. Men de ända 2 släktingen och en kompis långt ifrån mig säger bara "gör dig inte av med bostaden". Så känner mig bromsad då. Och fegare.

Va kul att du har haft kontakt med dina biologiska föräldrar, även om det kan vara på gott och ont! Själv blev jag kidnappad och såld till adoptionsbyrå och satt på ett plan hit där jag har utsatts för mordförsök som ska se ut som en olycka sen 5 års åldern. Läste idag i DN om att Lena Hallengren gärna ser en utredning om adoptionerna från 60-90 talet. Bara det att jag kom 91! Sökte mina rötter för 10 år sedan. Slängde passhelvetet över axeln och gick vidare, men ångrade mig p ga lite kontakt här så plockade upp det igen. Det sämsta jag har gjort i mitt liv. Förutom att jag lyckades rädda hunden då.

Har inte prioriterat pengar då jag hatar hela systemet. Hellre gett bort överflödigt tidigare pg a jobb än att spara till bättre behövande. Men är 34 år nu och trott på att leva med 1 andetag per minut. Så målet är väl att tjäna ihop några hundra tusen först iallafall. 

Röker inte innan jobb, har alltid haft lätt att få jobb bara jag har visat upp mig, men tiderna har förändrats det sista året känner jag verkligen!!! (är mörk).

Drömmer om gasol"kök" fina stjänor på natten, hunden kan springa i naturen och ha en tillräcklig inkomst för att klara oss 2. Svårare än så är det inte. På det självklart hund försäkring, godis, dentastix, extra värme när det behövs, för man är ju fast i ett helvetiskt kallt land.

Uppfattar det även som att allt börjar stramas åt, mer problem överallt, mer våldsbrott överallt och man är inte säker någonstans mer eller mindre längre. Vilket gör mig oroligare för att bo i husvagn / bil med hunden. Men lutar åt det för det här funkar inte längre.

Jag tänker rent spontant att du har ADHD!

Att det kan vara grundproblemet, som obehandlad resulterar i just ditt mående och problem.

Jag själv gick hos olika psykologer i många år för bland annat depression och kraftig ångest.

Men inget hjälpte. Eftersom ingen lyckades hitta grundproblemet.

Man tog bara tag i det som ?syntes? just då.

Tills jag en dag fick en ny psykolog. Som efter 10 minuter med mig sa; Du har inte funderat på om du har adhd?

Jag är säker på att du har det.

Det hade jag aldrig någonsin funderat över.

Och jag ville inte ha det heller. Så jag var inte så sugen på att göra en utredning.

Men! Jag gjorde det. Och visst. Grav adhd.

Och plötsligt fick jag en massa svar och aha upplevelser.

Så här står det på Cannavisnätverkets hemsida:

Det är bevisat att cannabis har medicinska effekter, till exempel lindrar den smärta, illamående, aptitlöshet och kramper i musklerna. Men biverkningar som till exempel hallucinationer, ångest, depression och irritation i lungorna, är ofta värre än nyttan. Idag finns det dessutom läkemedel som är mycket mer effektiva mot dessa symptom. En patient kan må bättre när han eller hon röker cannabis, på grund av ruset, men det betyder inte att patienten blir bättre.

Vad tror du om att berätta för sjukvården att cannabis verkligen hjälper dig? Det kanske kan hjälpa dem att hitta rätt typ av medicinering för dig, något med liknande effekt.