Min sambo får mig att känna krav

Om du inte bott med din sambo. Hade du kunnat försörja dig bo och leva med ett jobb på 50%?

Jag måste ändå säga att jag tycker det är märkligt att en vuxen frisk människa som har ansvar för barn, tycker det är rimligt att bara jobba 50%. Ditt argument för att han har ett större ekonomiskt lass som faktiskt tryggar ditt och barnens boende är att ditt lass är att leva med den otryggheten det innebär att inte ha rätten till boendet om nåt händer. Det är just det där jag hänger upp mig på. Som mamma har man en skyldighet att skapa ett tryggt liv för barnet. Att medvetet välja den otryggheten som du anser vara ditt Lass att leva med, är ju ett val man kan göra om man bara har ansvar för sig själv. Men du har även ansvar för ett barn. Jättebra att trivas på sitt jobb, men arbete är först och främst till för att skapa försörjning och trygghet, särskilt om man har barn. Om man sen älskar sitt jobb är det en bonus. Men först och främst handlar arbete om stabilitet. En stabilitet som du väljer bort för ditt barn för att du endast har lust att jobba halvtid. Om ni nu har för avsikt att leva tillsammans och ha en framtid så tycker jag TS resonemang är barnsligt och förstår mycket väl hennes sambos missnöje.

Om situationen är sådan att TS på grund av någon problematik däremot är oförmögen att jobba mer än halvtid så kan ni bortse från allt ovanstående då helt andra aspekter kommer in i bilden.

Jag tänker att man absolut inte ska gå in och lägga pengar i något man inte äger utan att faktiskt titta igenom vad det innebär.

Sen tänker jag också att det faktiskt beror på vilka faktiska kostnader man har i huset, vad som är förbättringar och vad det hade kostat att bo själv. En elpanna är en investering på många år och något som faktiskt blir knutit till fastigheten.

Skulle partnern bo i huset även utan att vara sambo? Hur mycket inkomst har TS?

Vem som "snyltar" på vem är verkligen inte solklart!

Det är kravfyllt att vara vuxen och oavsett hur er ekonomi ser ut, tror jag det är viktigt att ni tittar på den utifrån någon sorts rimlighet. Det kan ju vara så att du faktiskt snyltar när du jobbar så lite, men om du betalar halva räntan, halva räkningar, halva maten och halva bilen samt dina egna kostnader borde du ju rimligen bidra tillräckligt.

Som jag skrev så betalar jag hälften av allt utom amortering. Jag står för mat och jag sköter städ, gräsklippning, snöskottning. Jag har egen bil som jag betalar själv för och han har egen bil som han betalar. Jag har inga lån i övrigt vilket gör att jag och mitt barn klarar oss utmärkt på mina 50%, jag jobbar natt så jag får mycket ob, har runt 16000:- i månaden.

Jag har hyfsad lön för att jobba 50% för jag jobbar natt, om jag klarar mig på 50% lön så tar jag väl ansvar för mitt barn. Alla har inte lån upp över öronen och det är ett val jag gjort. Min sambo har själv räknat ut vad han vill ha per månad och det betalar jag till honom, det var så vår överenskommelse var. Han bodde dessutom ensam här i huset över sex år innan jag kom in i bilden och med samma inkomst som nu. Nu får han dessutom halva sina utgifter betalda plus att det är jag som betalar all mat och sköter all städning, gräsklippning, snöskottning.

Nu har jag kanske missat hur mycket du de facto bidrar med varje månad, men det är klart att det känns lite orättvist för honom att du jobbar bara 50% och ändå bor lika "lyxigt" som han. Det är ju inte alla som kan försörja sig själv och ett barn på en halvtidstjänst även om man bor i en enkel lägenhet, än mindre i en villa. Just nu känner han kanske att han jobbar och sliter och får betala det mesta själv. Det är ingen rolig känsla när man är sambo. Du hade kanske aldrig kunnat jobba deltid om du inte bodde billigt hos honom.

Det bästa är nog att ni antingen flyttar isär eller att ni båda flyttar till ett billigare boende där du har råd att bidra med hälften. 

Du har rätt i att du inte har någon trygghet, så därför skulle jag fokusera på att skaffa mig en trygghet i ditt fall - ett eget boende för mig och mitt barn där jag vet att jag kan bo oavsett vad som händer med relationen. 

Jag tycker ert upplägg är bra med att du betalar hälften av driftkostnaderna, ofta kan det ju bli en lite orimligt billig hyra för den som flyttar in och då är det lite mer rimligt att man även betalar lite ränta och ev slitage. Amortering är det såklart ett nej på dock!

Oljepannan ska du inte betala för som många redan skrivit.

En tanke jag hade var att du skulle kunna ta lån och köpa in dig i den delen av huset du har råd med? Ex om du med din nuvarande tjänst kan köpa in dig i 30% så kan ju du vara med och betala 30% av renoveringar osv? Varför måste du just vara med och köpa 50% när ni ändå har så olika inkomst? Det låter ju som att du inte riktigt vill byta jobb eller komma upp i 100% så då skulle ju detta kunna vara en bra idé?

Det var du själv som konstaterade att du väljer att sätta dig i en otrygg boendesituation genom att du tycker det är viktigare för dig själv att slippa byta jobb. Jag anser att det inte är ett val man får göra som förälder. Städningen har inget med den saken att göra.