Min sambo får mig att känna krav
Flyttade in hos min sambo för två år sedan, han har hus och jag har inte köpt in mig för jag har ett fast jobb på 50% och jag kan inte låna 1,7 miljoner på dom 50%.
Han är på mig minst två gånger i veckan om att jag måste skaffa ett jobb på 100% för att kunna hjälpa honom ekonomiskt med tex ny panna mm. Jag betalar honom hälften av räntan, el, tv, sophämtning, slamtömning, slitage på några hundra och halva hemförsäkringen. Jag tycker att när jag betalar hälften och inte är 50% ägare av huset så vill jag inte låna pengar till en panna tex. Alla har sitt att kämpa med han är ekonomiskt ansvarig för huset och jag bor otryggt med tanke på att saker kan hända. Han tycker att han får dra ett tungt lass själv, och ja det kan jag hålla med om men så kan det vara med hus. Jag har sagt till honom att jag istället för ekonomiskt ansvar inte har en trygghet om något skulle hända och det kan också kännas jobbigt och oroligt med ett barn sedan tidigare.
Hur skulle du resonera kring detta med att hjälpa till ekonomiskt med lån om du inte ägde 50%?
Kom snälla inte med dumma dryga kommentarer om att jag visste detta innan eller att vi inte pratat om det innan inflytt för det gjorde vi och han var medveten om min situation och jag om min utsatthet över att inte äga hälften. Pratade även om att han kommer få stå själv för stora kostnader. Men ändå har han nu börjat knorra. Vi har pratat om att jag ska köpa in mig om jag får jobb på 100% vilket inte skett ännu, men han pressar mig att söka annat jobb för att han ska få lös pengar men bryr sig inte om att jag trivs gudomligt på min arbetsplats och mår bra där och vill inte komma till ett annat jobb som jag kanske ska vantrivas med bara för att göra honom nöjd.