Kan inte få barn=bråka med sin partner?

Jag och min sambo försöker bli gravida. Efter 2 års misslyckande sökte vi oss till en klinik och påbörjade en fertilitetsutredning som visade att jag har kommit in ett för tidigt klimakterie (kul, är 34 år). IVF funkade inte som alternativ då mina ägg inte svarade på hormonbehandlingen. Vi var nyss på ett informationsmöte gällande äggdonation. Min sambo lyfte frågan om vi kunde använda oss av en privat donator, alltså en vän. Jag blev förvånad men också nyfiken vem han hade i tankarna och dum nog så frågade jag efter mötet. Han tvekade inte en sekund utan drog upp en av mina bästa vänner. Jag kunde inte låta bli att känna det som ett hugg i bröstet. Jag upprepade kompisens namn med ett frågetecken och han svarade "ja, eller *namn*. Jag kan inte få barn och han tvekar inte på att skaffa barn med mina bästa vänner (verkar ju t o m ha en lista på vänner med bra genpoolet). Jag blev ledsen och han tyckte det var konstigt, ett sätt att få barn, veta generna och även hjälpa henne att få ett barn. I min värld blir det ju som att han vill ha barn med henne. Han i sin tur blev arg på mig och kände sig anklagad för att gå runt i otrohettankar och som det är när man är arg säger man dumma saker. Han sa att jag inte är redo att bli mamma och att han kanske borde flytta.

Nu sitter jag framför datorn hemma och ska jobba men kan inte sluta gråta. Ska det inte va kul att skaffa barn? Hur blev det så här? Hur tar man sig igenom dom relationsproblem som uppstår i samband med att man inte kan få barn?