Mycket Tabubelagt ämne varning

Suck

varför vill du lägga dig i folks liv.

Många är inte redo för denna Stora livsförändring direkt efter gymnasiet..

Att få barn efter 30 är mkt vanligt och inget problem!! Du är ingen läkare, min man är läkare och säger att riskerna ökar först när man närmar sig 40. 

Och de som genomgår ivf efter 40 konsulterar ju med en LÄKARE, så lämna detta till dem och koncentrera dig på ditt eget liv

Usch, vilket dömande inlägg. Nu tillhör inte jag dom du efterfrågar, fick mina barn när jag var 31 och 34 på naturlig väg, eftersom jag träffade min man först när vi var 28 år.

Jag har svårt att förstå varför folk skaffar barn när de är 20 år, och saknar erfarenhet av livet, men inte dömer jag folk för det.

Och du gör samma fel som många andra, när du börjar med att du bara vill veta hur folk tänker, när du sedan i dina frågor både visar dina fördomar och brist på förståelse.

Jag hör inte till den målgrupp du söker, men som 35-åring som försöker få sitt första barn kan jag ge min synpunkt som jag är säker på att många som är lite äldre än mig och går igenom ivf delar. 

Det är ett svar på din första fråga. Jag träffade min man som 30+are. Innan dess hade jag ett förhållande när jag var ca 22-23 nånting. Mellan där, träffade jag inte en enda normal jävel. Och tur var det. Jag skaffar hellre barn som lite "äldre" med min själsfrände än som 23-åring med nån imbecill mansbebis som jag sen som varannan vecka-förälder tvingats ha att göra med tills barnen vuxit upp. Jag är vuxen nu, det var jag inte som 23-åring. 

Blablabla....

Men hursomhelst. Adoptivbarn är inget man bara hämtar hem istället för ett biologiskt barn för det första...

Jag skaffade barn vid 38. Varför? För att jag inte ville ha barn tidigare helt enkelt.

Finns det nackdelar med att skaffa barn sent? Ja det finns det väl. Å andra sidan hade nackdelarna med att skaffa barn i yngre år när jag inte ens ville ha barn, vida överstiga nackdelarna med att få barn vid 38.

Nu har jag inte varit i behov av IVF eller så och har svårt att se att jag skulle genomgått detta om det inte funkade naturligt eftersom min barnlängtan aldrig varit en så stark kraft.

Men om det nu är en så stark drift och längtan hos många att de är beredda att genomgå denna tuffa behandling för att få sitt barn är det inget du behöver bry dig så mycket om. De barn som blir till på det viset har nog betydligt bättre förutsättningar för att få ett toppenliv än Hoppsanbarn som blev till av en slump hos en 22 åring.

Vad det gäller samhällskostnaden så är varje fött barn en investering som är värt betydligt mer än de skattepengar som IVF kostat.

Sköt dig själv...

Livserfarenhet. 

Du skriver så här:

Förutom de risker som finns, kostar detta samhället enormt mycket pengar, plus att barnen får växa upp med onödigt gamla föräldrar. Är själv sladdbarn och tycker det är sjukt jobbigt att mina föräldrar är så otroligt gamla och orkeslösa.

Dvs du drar alla över en kam, alla är inte som dina föräldrar. Dessutom, vad tror du det kostar samhället med alla ensamstående föräldrar? Risken att bli själv är större om man skaffar barn tidigt och chansen att föräldrarna håller ihop är större om de väntar med barn.

Tillgången till barn att adoptera har minskat ordentligt de senaste åren. Allt fler länder tar hand om sina egna övergivna barn.

Känns som att du behöver läsa på lite när det gäller detta med barnafödande. Mycket antagande och lite fakta.

Kan ju börja med att säga att vi började tidigt. Har också 4 barn innan 30, två som tillkommit genom egenbekostade IVFer (när jag var 24 och 25 år). Skillnaden mellan oss två är väl förståelse för att allas liv inte är likadana...

1) varför skaffar ni inte barn tidigare?

Långt ifrån alla har träffat någon de vill skaffa barn med, som också vill skaffa barn, innan 30. Långt ifrån alla VILL ha barn innan 30. Långt ifrån alla lever i en situation där det går att skaffa barn (med jobb, stabilt boende - nu menar jag inte flashig villa, men i alla fall ett förstahandskontrakt osv).

2) har ni någon idé att måste vara med en rätt partner som är omöjlig att träffa i yngre år?

De absolut flesta vill väl skaffa barn med någon de älskar, känner, och i alla fall hoppas att de kommer spendera sitt liv ihop med? Oavsett vad statistiken säger TROR jag de flesta som skaffat barn oavsett ålder haft planen att ha en kärnfamilj. De flesta paren känner nog inte ömsesidigt så om varandra "för" tidigt.

3) hur tänker ni kring hälsoriskerna det innebär att skaffa barn så sent?

När du pratar om alla dessa RISKER inser du väl att risken går från JÄTTELÅG till något förhöjd risk, men fortfarande låg. Är risken för t.ex. downs 0,005 vid 25 och 0,05 vid 35 - är det ju fortfarande låg risk (obs: påhittade siffror. Obs2: t.ex. downs går att screena för).

4) anser ni att det är etiskt mot barnet att skaffa barn så sent i livet?

VARFÖR är det etiskt fel, bara för att just DU hade mossiga föräldrar? Nog är det väl bättre att ha BRA föräldrar i 25-30 år, en jävla skitföräldrar i 45 år? Observera här att jag inte säger att någon är bra/dålig enbart beroende på ålder.

5) anser ni att barn är en mänsklig rättighet?

Klart barn inte är en mänsklig rättighet, men ofrivillig barnlöshet är en sorg och hjälp finns.

6) om ni ser till antalet barn som far illa idag och är föräldralösa - och är beredda att lägga hiskeliga belopp på ivf, varför kan ni inte lägga de pengarna på att omhänderta barn som faktiskt behöver det genom adoptioner istället för att försöka skapa någonting som är lönlöst och inte menat att bli?

Inhemska adoptioner är inget vi har satt i system i Sverige. Vi kör på familjehem, just för att barnen ändå ska ha viss rätt till sina föräldrar ÄVEN när det brister. Transraciala adoptioner är något som vi ser mindre och mindre av idag, av bra skäl, kolla t.ex. "stulen_identitet" på instagram.

Min mamma fick mig när hon var 20 men var inte redo så var en psykisk frånvarande mamma. Hon ångrade att hon fick barn så tidigt och det fick jag lida för. Så det än inte så svartvitt som du tror.