Mycket Tabubelagt ämne varning

Just denna fetade mening säger allt. Gamla och orkeslösa. De enda orkeslösa 60-åringar jag känner är de som har svåra sjukdomar. Vi andra är rätt pigga. Och de som är orkeslösa och sjuka är väldigt få. Av någon slump så har de som jag känner som fått sjukdomar som gjort de begränsade, varit de som fick barn före 30. Inte för att det finns ett sammanhang, utan det är mer en slump.

Fast jo man blir visare med åren. Man har haft tid att se andras perspektiv tex, som du inte verkar klara av eftersom du kände behov att starta den här tråden.. 

Det är din bild. Min bild är att många vill ha det tryggt, har rätt partner. Ingen av mina vänner lever upp din illusion. Vi har pluggat, etablerat oss på arbetsmarknaden, lekt av oss förvisso, några har gjort sina drömresor. Men nu när vi sitter här, kring 60, så är vi nöjda med våra val. Vi har fått de barn vi velat, haft det liv vi trivts med och våra barn verkar tycka att vi gjort bra val, eftersom de flesta väljer att gå samma väg, studera först, etablera sig och inte minst, att den andra föräldern är en som man kan tänka sig dela resten av sitt liv med. 

Men herregud vad arg du verkar. Hur kan du dra den slutsatsen gällande hoppsanbarn från unga mammor kontra äldre mammor? Alla barn som föds bland inga är ju inte heller oplanerade, det är precis det jag menar. Finns ju ingen magisk åldergräns där alla problem eller mindre bra sidor hos en människa försvinner utan har man problem har man ju ofta dem hela livet.

Ivf kostar samhället mycket pengar och även de komplikationer som ofta tillstöter med stigande ålder. Så det är en angelägenhet för alla. Dessutom finns ingenting som säger att de barnen är en investering det beror på rent krasst hur barnet utvecklar sig ju? Står för alla barns lika värde.

Varför är inte en adoption något man kan göra istället för att gång efter annan försöka få till en graviditet som inte lyckas? Vissa är ju till och med beredda att ta till äggdonation. Varför inte då adoptera istället? Mycket kortare process, ett redan befintligt barn får möjlighet till trygghet och till mycket lägre kostnad.

Sedan är inte detta något tabubelagt ämne. Speciellt inte på familejliv och i media tjatas det om rätt mycket. 

I säkert 20 år har de malt om detta och ändå visar det sig att många får sina barn på naturlig väg och dessutom friska barn och även det tredje och fjärde barnet (fast de hade fräckheten att börja efter 30, tvärtemot alla som tycker att det är fel). 

Skulle nog säga att det är ett av de mest uttjatade ämnena här på FL. Speciellt är det de som blev föräldrar när de var betydligt yngre som drar upp detta gång på gång. Lite OT; men det var en ung mamma som seriöst trodde att om man var 40 så behövde man rullator

Jo är medveten om det med stulen identitet har själv följt det. Jo men även risken för psykiska sjukdomar ökar förutom kromosomfel, riskfyllda förlossningar, diabetes osv. Risken för sjukdom hos föräldern ökar ju naturligt med åldern och kan ju sätta barnen i en situation där de tidigt tvingas ta hand om sina föräldrar, de kanske aldrig komma att få hjälp med eventuella barnbarn eller att energin helt enkelt inte finns där. Det är ju snarare regel än undantag vid en viss ålder och inte homogent för just min familj som jag tog upp som exempel. Det vet ju alla.

Nej men frågar för jag inte kan relatera alls till så gamla som håller på försöka. Därför jag frågar det är fritt om man vill svara ok. Jag undrar varför det är så vanligt i det här landet att se på livet på det här sättet som om det aldrig tar slut, som om man är ung när man är 40, som om man har rätt till massa saker och blir förbannad när allt inte går att kontrollera.

Du behöver inte vara nedlåtande, 40 är ungefär halva livet rent biologiskt och enligt mig sent att skaffa barn. Så ja i den frågan känner jag mig redan gammal och klar. Umgås främst med 50-åringar och lägger ingen värdering i det. Enligt mig går inte mognad och numerisk ålder alltid hand i hand.

Det där med frontalloberna har jag läst gäller män och att det är vid 26 års ålder. Okej så man är alltså lika pigg vid 60 som vid 30? Varför inte skaffa barn vid 60 då? Nä ska jag vara personlig så känner jag mig inte förfördelad mina syskon däremot var uppväxten inte bra av andra anledningar. Men faktum kvarstår att man blir gaggig generellt i en viss ålder och att man oavsett får mindre tid och ork med barn och barnbarn. Om man ska gå på ditt hjärnlobsresonemang borde man ju då inte heller få ha körkort innan den åldern heller.

Har aldrig läst en tråd om det utan mer om att 40-åringar pratar om ivf och om alla hormonsalvor och krämer och UL och missfall och behandlingar och ägglossningstester osv osv. Annars hade jag naturligtvis inte startat en tråd om jag sett det. Hänger rätt mycket här. Okej hoppas du sa till den unga mamman på skarpen att så är oftast inte fallet :-P

Undrar hur man tänker när man vill ha barn och väntar halva livet och sedan behöver hålla på med alla dessa grejer år efter år. Har fått en del svar på det.