Hoarders

Ligger nog psykisk ohälsa bakom alla fall av hoarders, tror jag. 

Min mamma är lite åt det hållet. Gömmer inte mat men maten i kylen är ofta gammal Spisen funkar till häften sedan åratal, stopp i diskhon. Trasig diskmaskin. Grejer överallt, finns ingen sittplats. Luktar illa. Städar aldrig. Går en glödlampa byts den inte ut. Lärare, pensionär nu. Misstänker ADD/Asperger nu faktiskt efter att min son fick diagnos. Hon släpper inte in mig sedan några år tillbaks. 

En kompis mamma hade sådana tendenser. Jag tror att det är psykiska orsaker till största delen. Det var saker från barndomen som spelade in. Hennes bror är i princip likadan. Båda mer intelligenta än genomsnittet enligt min egen lekmannabedömning. Deras mamma i sin tur var väldigt nitisk och ordningsam, morgonpigg osv. Raka motsatsen med andra ord. 

Jag vill också beklaga sorgen för förlusten av din syster. 

Hej Ts

Jag har ganska stor erfarenhet i detta ämne då vår dotter är en patologisk samlare. (I DSM-5 som är ett systemet för att kategoriska psykiatriska sjukdomar kallas hoarding för patologiskt samlande.) 

I vår dotters fall är det inget psykiskt trauma i botten utan en npf-diagnos. Hon har både Add och Autism nivå 1 (Aspergers) vilket gör att hon har mycket svårt med förändringar och avslut. För henne är det också två olika processer att städa och att sortera/slänga, hon kan inte göra det samtidigt. VIlket gör det mer komplicerat. 

Patologiskt samlande är vanligare än man tror och man räknar med att det förekommer hos ca 2-6 procent av befolkningen. Hos personer med NPF är problematiken vanligare än hos den övriga befolkningen. Forskning har visat att hoarding kan vara upp till tio gånger vanligare bland personer med autismspektrumstörning. Det förekommer också i högre grad hos personer med adhd och add. (Som hos vår dotter då.)

P.s. Tråkigt med din syster, kram på dig!

Jag kallar det för att vara en hamster. Jag kallar mig själv för hamster. Jag hamnar där i perioder och jag klarar aldrig att ta mig ur det själv. Asperger i grunden och psykisk ohälsa/depressioner på det sedan jag var barn, vården vill utreda bipoläritet också, vilket jag kan tänka mig att jag har. Jag var lite av en hamster när jag var barn också men det blev mycket värre efter min mamma gick bort när jag var 20.

Jag hade ett ex med samlar-tendenser , hon hade rent omkring sig , men sparade på det mesta, Hon släppte aldrig in mig i sin lägenhet för hon sa att hon skämdes. Jag är säker på att hon har odiagnostiserad ADD och någon form av ångestsyndrom - det verkar höra ihop med samlar beteendet.

Under utredning av tonårig son känner jag alltså igen mycket från hur min mamma hanterat sitt liv och omgivning.

Hon har oerhört svårt för att tänka i nya banor, förändring, utveckling är motigt. Kan inte duscha "som vanligt folk"  Städa, rensa, göra sig av med är för henne att bestiga berg i Foppatofflor. Kunde inte handla och förbereda veckans mat när vi hälsade på (jag bodde i Stockholm första åren hon var mormor.) Dammsög när gästerna kommit till min bröllopsmiddag. 

Tyvärr spiller det över på hur hon är med oss barn och barnbarn. Eller inte är ska jag säga. Hon är inte mormor än efter 28 år. Vi bor grannar. Det går inte att umgås med henne, hon har aldrig varit barnvakt eller tagit en promenad med barnbarnen i vagn. Hon kan inte samspela med dom, visa intresse, fundera ut gåvor eller föreslå umgänge med 4 barnbarnen. Jag har hört i hela mitt liv att hon vet inte hur man är en mamma eftersom hennes aldrig lärde henne. Min mormor och morfar var underbara. 
(Tyvärr anser hon sig oxå vara lite förmer än andra eftersom hon är universitetsutbildad)  Hör säkert inte hit men hon ser inte hur konstigt det blir eftersom hon i stort sett lever i misär. Hon är smart men ibland lite för smart, har noll koll på sociala koder. Höjer min syster till skyarna för hon är oxå utbildad lärare plus klassisk pianist. Jag är uska och har 4 barn. 

Det här är inget jag kommer kunna ta upp med henne. 

Jag förstår lite mer nu. Min pappa söp och har alltid fått skulden för de negativa delarna i vår uppväxt. Nu undrar jag om det även beror på att min mamma är lite annorlunda men det har hållits hemligt eller ingen har fattat. Leva med två alkisar  och dessutom fått stryk har bidragit. Hon sa till mig när jag var barn att det enda hon varit bra på  är att ligga med. Inte riktig vad man som barn ska behöva höra. Hon sa bara som det var hon...

Hon lever i två rum och kök för det är så mycket saker i resten av huset. 

Jag ber om ursäkt för  att jag kapade tråden. 
Mvh.
Vuxet barn till en lite annorlunda mamma

Det funkar med påminner mig hela tiden om att hon är annorlunda och att hon är oförmögen att vara mormor. Jag är 54 år och hennes barnbarn 18-28.