Anonym (Delvis eget ansvar) skrev 2021-02-24 20:15:29 följande:
Jag skrev ju att det är svårare och därmed inte så enkelt.
Man "råkar" inte tappa attraktionen.
Den som söker sig utanför relationen gör inte det pga någon mystiskt och oemotståndlig effekt som ligger utanför en själv, utan det gör man för att man själv väljer att söka sig utanför relationen.
Om man vill så finns det massor att göra för att försöka återskapa lust och attraktion likväl som att återuppväcka kärleken.
Om man verkligen har gjort allt som står i ens makt för att försöka, då menar jag verkligen allt, och man har gjort det ömsesidigt i positivt samarbete med sin partner, inklusive professionell hjälp och alla andra upptänkliga möjligheter, men det ändå visar sig vara omöjligt att göra något åt att attraktion och i så fall även kärleken är över, förbi och förbrukad.
Då ser jag ingen anledning att rädda relationen.
Att främja och jobba för låg sexlust kan i min värld aldrig någonsin rädda en kärleksrelation men det medför sannolikt helt förödande konsekvenser för de inblandade människorna.
Vi har lite olika syn på vad som driver människors handlingar. Jag anser att vi till 100% styrs av våra känslor. Det medför i förlängningen att det finns inget som heter aktivt val när det handlar om vem vi är attraherade av. Känslorna äger oss, det är så det är att vara en levande varelse. Både djur och människor fungerar på det sättet.
Så jag vill nog faktiskt påstå att man kan "råka" tappa attraktionen till en partner.
Om logiskt tänkande var herre över känslorna skulle vi inte ha några skilsmässor, det skulle inte finnas några alkoholister och det ingen skulle röka eller missbruka andra droger. Och det skulle inte finnas några hustrumisshandlare.
Men verkligheten är en annan...