Jag var så här i mitt äktenskap (som din fru är). Det hade inget med min man och göra, vi hade tillfredställande sex men jag var inte sugen helt enkelt.
Nu sen ett par år är vi skilda och min sexlust och nyfikenhet är tillbaka. Tror helt enkelt att lusten saknades från min sida då vårt förhållande utvecklats i fel riktning o vi inte kunna hitta tillbaka. Jag älskade honom, men mer som en vän eller bror.
intressant...hur menar du med att förhållandet/relationen utvecklades i fel riktning? Vad tror du hade kunnat gjorts annorlunda för att finna en lite mer rätt riktning? O varför tror du att lusten inte fanns där men nu finns där.
visst är det så...ibland tar det slut.
Jo, det är ju sällan det är en sak som avgör utgången. Lever ihop med en partner som har svårt att släppa exempelvis jobb...har svårt att släppa andra saker som händer eller inte händer och utgår ifrån sig själv i mångt och mycket...alltså vad min partner tycker är rätt och fel...eller hur det borde vara osv. Bryr sig om andra en hel del och i vissa avseenden offras den nära omgivningen som ändå finns där. Jag är den som rakt igenom haft mest lust och har alltid sett möjligheterna...men har i viss mån (inte längre) inte förstått fullt ut. Inte förstått hur olika det kan vara. Inte förstått hur det faktiskt påverkar oss. Inte lätt att förändra dock. Vet inte om lust bygger på spänning...kan givetvis vara en del av det, men inte nödvändigtvis. Ser spänning mer som något man kan använda sig av för att spetsa till eller ta vidare från en grund. Allt som är nytt och som man gillar kan ju dock vara spännande och bli spännande. Lust för mig finns där i närvaron, i närheten, i engagemanget och tillsammans kan man göra det väldigt spännande...om man är öppna inför varandra.