Olika måttstockar
Varför är det så att media tar på sig rollen som domare, jury och bödel på så olika sätt i dessa två fall:
1. Gangstarapparen Yasin. Flera domar för våldsbrott, ett CV fyllt av skit och det bara lyser av bristande respekt för andra människor. Han har förmodligen kostat samhället miljoner, även oräknat det åtal för kidnappning och stämpling till mord som ännu inte är uppklarat. Knappast en helyllekille som driver välfärden framåt eller sätter bra exempel för ungdomar.
Nu är han dock vänsterliberal medias gullegris och kallas för ?vår generations Ulf Lundell?... för det är ju väldigt arbetarklass att sjunga på rinkebyiska om våld och snutar som är grisar. Yasin hyllas.
2. Rockbandet Mustaschs sångare Ralf Gyllenhammar. En dom för sexuellt ofredade (fylletryckte en ölflaska i urringningen på en groupie), som Ralf pudlar för och bett öppet om ursäkt för.
Det blir ett jäkla liv när Mustasch vill ställa upp i Melodifestivalen (PK-epicentret på jorden?) och massmedia tävlar om att ventilera det olämpliga i att en rockstjärna som utfört (och sonat) detta horribla sexbrott ska få ställa upp i Mello, flera år senare.
Ralf kanske (inte vet jag) är ett redigt misogynt praktarsle till rövhål, men han har sonat sitt brott. Dessutom har han varken kidnappat, rånat, våldtagit eller anstiftat några mord. Han har betett sig svinigt men det finns ju liksom grader i helvetet. Men nej, Ralf är social paria.
Någon som vågar sig på en gissning om varför det blir såhär?
