Hundallergi hos inflyttat barn

Har 17åringen varit oallergisk och aldrig känt av hundar fram tills nu? Annars låter det ju konstigt att pappan inte sagt nej till att skaffa hund samt att 17åringen väljer att bo hos er trots att hen vet att det finns hundar i hemmet.

Inte en chans att jag skulle ge upp mina hundar för någon annans ungar. Aldrig.
Som hundmänniska värdesätter jag dem långt högre (för MIG, känslomässigt) än någon random unge.

Hade valet varit separation så varsågod och flytta.
Min hund var här innan din unge.

Ett mindre barn som ska bo hos sin förälder, går självklart före om situationen kräver det. En tonåring kan man ställa lite högre krav på, förvänta sig lite mer flexibilitet av. Men ts, detta är mellan dig och pappan. Vad tänker han göra om hans 17-åring vägrar ta medicin eller bo någon annanstans? Kasta ut hundarna? Fråga honom hur han har tänkt lösa det. Lägg ansvaret på HONOM. Det handlar ju inte om ett litet barn.

Sen ställer alla normala föräldrar upp även för vuxna barn (eller i detta fallet nästan vuxna barn) om situationen kräver det. Här verkar det dock som att tonåringen inte brukar bo där samt har andra alternativ. Då är det lite curling-varning att kräva att ts ska göra sig av med sina hundar eller skicka bort dem.

Sätt er ner tillsammans.Börja lyssna på varandra och sluta att kriga om rätten att ha rätt.
Börja kompromissa.

Gör ni inte det bör ni separera omedelbart för är ni så kompromisslösa är relationen utsiktslös på längre sikt.

Om barnet på 17 år lider av allergi så bör han vara beredd på att ta allergimedecin då han kommer stöta på hundar genomlivet

Detta gäller även 17-åringen,
Ts kompromissar ju genom att försöka begränsa genom städning, special schampo etc, kanske även en luftrenare kan hjälpa men då är det minsta man kan begära att ett så pass gammalt barn som är 17 år också kan ta allergimedecin då det bara ska gälla ett par månader enligt ts, självklart ska hon inte behöva göra sig av  med sina hundar för att en 17-åring ska bo hos dom ett par månader

Läs det jag skriver och inte det du önskar läsa.
Jag skrev ER och NI.
Säger dej det något?

Jag förstår TS till fullo.

Visst är situationen problematisk, MEN alla måste ju hjälpas åt inte bara peka finger på TS.

TS kan använda shampoo: Testa Petalcleanse - jag är jätteallergisk men min syster använder det på sina katter när vi kommer över - bor långt ifrån varandra så det är alltid överanttningar om minst 3 nätter. Då sover vi också i ett rum där katterna ej får vistas. kan säga att min kattallergi är väldigt mycket starkare än min hundallergi (se nedan).

Vidare kan barnet just bo i ett rum där hundarna ej vistas, det påverkar mycket hur man sover.

Slutligen: barnet kan göra sitt! Först och främst visa lite respekt och inte klampa in kräva att saker ska 'fixas' åt hen utan minsta motprestation. Det är faktiskt ren myt att allergier blir värre under medicinering. Dessutom finns det allergimediciner som är hel receptfria, och flera varianter som itne alls ger trötthet (Telfast tex). Hur vet jag det? Jo, för att mina barn ville ha både hund och kaniner! Men jag var allergisk. Lösning? Vid allvarliga allergier kan man ta sprutor under viss tid som gör att kroppen sakta vänjer sig vid allergener, men då kan man överhuvudtaget inte utsättas för allergenerna i tillägg till sprutorna. Det kändes omständigt (och detta var ändå för 15 år sedan)... Hursomhelst så kom jag på denna brillianta lösning: 

Jag åt allergimedicin och vi skaffade valp och två kaninungar. (Djur-barn har ännu itne utvecklat allergener i samma grad som fullvuxna djur). I takt med att djuren växte upp trappade jag ner medicineringen. Tror jag fick ett 100-pack Telfast - som jag inte åt upp allt utav! Några månader tog det. Sedan tåde jag djuren fint (sålänge inte hunden slickade på mig). Kaninerna kunde jag gnugga in i ansiktet.

Så. Att ungen vägrar testa medicin i några månader tolkar jag nog på samma sätt som TS: det nästintill vuxna barnen testar sin makt och pappans lojalitet (gissar att hen är en hon). 

Din make borde stå på din sida. Ni erbjuder gratis husrum MEN här bor de facto hundar. Hur barnet väljer att hantera den saken är upp till hen. Ni vuxna erbjuder städning samt schapoonering samt djurfritt sovrum, och möjlighet till svag receptfri medicinering finns. Duger itne detta?! nehej, då får 'barnet' tacka nej till erbjudandet och hitta något annat. Någon måtta på service får det väl vara

Lycka till TS.

Som vuxen väljer man vilka risker man utsätter sig för. I det här fallet gäller det en tonåring som knappast är mogen nog att bedöma konsekvenserna av till exempel astma. Pappan får ta sitt ansvar och ordna så att barnet får en allergifri bostad, hos honom eller någon annanstans.