17 och 26

Det har gjorts undersökningar om varför unga tjejer får ihop det med äldre män. Det största sambandet de hittade är den nya dejtingmarknaden som finns. Alltså, att yngre tjejer väljer äldre män av den enkla anledningen att de har mycket mer att erbjuda än en jämnårig kille. Se det såhär : pojke e 17, flicka 17. Pojke frågar ifall flicka vill gå på bio. Samma flicka pratar med äldre män på Tinder som föreslår, en biltur till hotell & god mat. Dyra kläder, dyra upplevelser. Den 26 åriga killen har helt enkelt mer att erbjuda & då väljer kvinnor äldre män för att de helt enkelt har mer att erbjuda. Detta är en trend som bara kommer öka med åren. Vi lever i ett högst materiellt samhälle vilket gör att jämnåriga pojkar blir ratade till förmån för mer etablerade män på dejtingmarknaden. För övrigt har jag inga problem med detta, jag har ingen rätt att uttala mig vad en tjej väljer att göra med sitt liv.

Jag skulle kanske tycka det var underligt, men jag skulle inte klaga. Mamma och pappa blev ihop när han var 16 och hon 22, det är ju typ nästan samma. Min egen sambo/fästman är 10 år äldre än mig, träffades när jag bara var 22 och han var skild och har ett barn (så inte bara åldersskillnad utan även vart vi var i livet)...så jag hade inte haft någon som helst rätt att kritisera 17 och 26.  

Skulle ärligt talat tycka det var helt sjukt från hans sida. Att en vuxen vill vara ihop med en skolungdom, det finns liksom ingen ursäkt. Är hon 19 och han 28 är det möjligen mer okej, men även det skulle verkligen göra mig kritisk till honom och hans omdöme, mognad och förmåga att hitta vuxna att dejta.

Likadant om det var omvända kön obs, en kvinna på 26 som väljer en 17 åring grabb - nä. Då är det nåt lite fel faktiskt.

Skulle bli äcklad. Tycker det är vidrigt när vuxna människor blir tillsammans med tonåringar som fortfarande går på gymnasiet. De är i två helt olika stadier av livet. Spelar ingen roll om den yngre är "mogen för sin ålder" eller nån annan BS. De kan aldrig bli helt jämställda just för att den yngre har så mycket mindre livserfarenhet. 

Euw. I båda fallen. Och ja, jag skulle gjort den bedömningen att något felar hos den äldre parten.

En vuxen karl som är tillsammans med en tonåring, jo jag dömer absolut och ursäktar det inte. Vad jag tänker- Äckel, kan han inte få nån i sin egen ålder, han utnyttjar en ung tjej...
De är på helt olika plats i livet och han har ett övertag över henne pga mer livserfarenhet, mognad, ekonomi.

Jag var också mogen för min ålder som 17-åring, bodde själv, gick i skola och extrajobbade och skötte mig själv. En mogen 17-åring är ändå inte på samma nivå som en vuxen, det förstår man i efterhand som vuxen.

Jag tycker inte man kan säga det så säkert, gällande plats, livserfarenhet etc, det är mer än åldern som spelar in där.

Visst förändras man mellan 17-26 såklart, men det gör man ju mer eller mindre hela livet. Man formas av sina upplevelser.

På vissa plan ligger självfallet den äldre före, men det behöver inte vara så till den grad att det blir ett problem.

Men det finns ju en anledning till att studenten är typ vår ritual till vuxenlivet i Sverige. De förändringar man genomgår mellan tonåring och vuxen är ju enorm i jämförelse med senare åldrar, det planar ju ut - efter 25-30 skulle jag hålla med dig om att det är mer individuellt - det beror då mer på vad man varit med om, man kan vara väldigt olika livserfarna.

Men En sjuttonåring har (troligen) inte försörjt sig själv, fattat stora livsbeslut på egen hand osv, något som en normal 26 åring gör dagligen eller iaf gjort många många gånger. Det är ett glapp som inte går att överbrygga, men visst - en 26 åring med normal mognadsgrad skulle nog inte dra den trötta grejen om att ?hon är väldigt mogen för sin ålder?, de flesta som bottnat i sin vuxenroll vet hur stor skillnad det är på tonåringar och vuxna.

Jag var för övrigt en sån ?mogen tonåring?, flyttade hemifrån vid 16 och började klara mig själv då. Men om jag jämför mig själv vid sjutton och 26 - herregud. De två personer skulle inte ens ha tillräckligt gemensamt för att vara vänner, ännu mindre vara ihop, utan att det skulle vara en riktigt destruktiv maktobalans

Mannen i det här fallet bodde hemma tills de flyttade ihop (av kuluturella skäl), så bortsett från att han var klar med skolan och hade ett jobb så hade han inte jättemycket mer erfarenhet av vad det innebär att vara vuxen. Båda har förändrats enormt sen de träffades och på sätt och vis blivit vuxna tillsammans.

Min tanke kring såna här par är att den yngsta förmodligen är ovanligt mogen och/eller den äldsta omogen. I det här fallet kanske det stämde.

En genomsnittlig tonåring och en genomsnittlig 26-åring har ju annars rätt lite gemensamt.

En gymnasieklasskompis var ihop med en kille strax under 30. Hon var som en vuxen bland oss fjantiga tonåringar. Även om fler i klassen flyttat hemifrån levde hon ett vuxenliv på ett helt annat sätt. Jobbade, skötte huset, åkte på utlandssemester med sambon, gick på parmiddagar mm. Undrar vad hon tyckte om oss egentligen...

Jag hade tyckt det det var creepy. Något fel på den äldre och sorgligt för den yngre.

Hade jag känt de sen innan så hade det förändrat min syn på ett negativt sätt på speciellt den äldre. Hade undrat om de fortfarande hade en maktobalans i förhållandet, om den yngre ångrade sin förlorade uppväxt och hur den var ställt med den äldre då och idag

För mig är det ännu mer negativt att han aldrig bott själv. Gjort är gjort men jag hade varit rätt skeptisk till honom.