... när er bästa vän skaffar partner ni avskyr...

När jag och sambon blev ihop för ett antal år sedan berättade han ganska snart hur viktig hans bästa vän var för honom. De har varit bästa vänner i drygt 30 år.

Som tur var så klickade hans bästa vän och jag ögonblickligen och vi har därefter haft otroligt mycket kul ihop. Han är en sådan person som vi kan sitta och prata och garva med till 04 på morgonen och fortfarande inte vara leds på honom - det är inte med alla det kan bli så. Han är alltid välkommen i vårt hem och vi har alla en tajt och värdefull relation.

Kompisen var - när jag träffade honom första gången - särbo med en kvinna. Hon var trevlig och vi hade inga problem att hänga alla fyra. Men det tog slut på hans initiativ, och sedan blev det en djäkla snurr på kvinnorna. Han har dejtat två, som båda var helt ok att umgås med - men nu har han hamnat i en tredje relation med en märklig och inte speciellt trevlig kvinna. 

Innan vi ens träffats skickade hon en vänförfrågan till mig på FB, men jag var inte alls bekväm med att lägga till henne då jag aldrig träffat henne då - kändes bara konstigt. Tänkte att vi får lära känna varandra först, det känns ju ganska rimligt 

Första gången vi träffade henne hemma hos honom skulle vi bara vara förbi en snabbis, min sambo skulle hjälpa kompisen med en grej. Under hela besöket stod hon med armarna i kors i en dörröppning, undvek ögonkontakt med mig och försökte inte inleda något samtal eller nappa på mitt försök att få igång någon slags konversation. Kändes mest som att hon var irriterad för att vi kom dit, att vi "stal" av hennes tid med honom. Då bestämde jag mig för att hon inte har något på min Facebooksida att göra, om hon inte ens kan bjuda till i verkliga livet.

Andra och tredje gången var det min sambo som var där - återigen för att hjälpa vår kompis med samma grej. Hon sade ingenting till honom och gick upp på övervåningen, där hon stannade hela tiden min sambo var där. Han tyckte det kändes jättekonstigt. Som att hon var svartsjuk på min sambo och att han blev en "rival" om den uppmärksamhet hon ville ha. Blev konstig stämning och stelt, vilket det aldrig brukar bli mellan min sambo och vår vän. Också konstigt att hon inte ens försöker vara trevlig, när det är hennes kärleks bästa vän som är på besök.

Nu har både min sambo och jag ågren över detta. För det första fattar vi inte hur fasen detta kunde hända och undrar hur vilsen vår vän är, för att ens bli ihop med en sådan kvinna. För det andra inser vi båda, att så länge hon är kvar är det godnatt och adjöss till de trevligheter och avslappnade umgängen vi brukar ha. Men ingen av oss vill ju säga till honom att han är ihop med fel person, för man vill ju inte försöka styra andras kärleksliv.

Jag får klåda över tanken på påtvingade middagskvällar - som vi kommer känna oss tvingade till för att vi tycker om vår vän - där vi sitter under krystad stämning och försöker få ett samtal att flyta... Jag är så djäkla dålig på att hyckla också, tycker jag direkt illa om någon har jag svårt att flina upp mig. Tycker jag bara att någon verkar snäll men trist är det lugnt med kallpratet - men i detta fall är hon ju både trist och lite obehaglig i sin fientlighet.

Vad tusan gör man? Bara att invänta och hoppas på att han gör slut? Men vad gör man tills dess?