Hur har ni fördelat bvc-besöken?

Jag inser också att det lätt kan låta som att jag är en orimligt jobbig människa som maniskt ställer en massa krav. Vad jag menade var att jag har bättre koll på vilken hjälp som finns att få och vad som kan vara viktigt att fråga om.

Eftersom jag var den som var föräldraledig gick ju jag dit, mannen var med någon gång om han var ledig, då jobbade han tre skift. 

Vi var bägge med första gången. Sedan gick min man på resten eftersom han tog hela föräldraledigheten.

Jag har gått alla gångerna med båda mina barn då jag är föräldraledig första året...

Jag har haft flera olika bvc-sköterskor och ingen har någonsin frågat efter pappan.. där emot har jag tagit med mig pappa när jag har känt att dom inte har lyssnat på mig och då blir det fart på dom. Han har inte ens behövt öppna munnen och detta upplever jag som väldigt tråkigt. Framför allt med första barnet upplevde jag ofta att de inte tog mig på allvar, nu med andra har jag lättare att stå upp för mig.

Oj fick han. Jag hade gärna behövt ett sånt. Men hos mig var det bara om du känner att du mår dåligt så säger du till. Men det var ett specifikt möte för mamman och då satt vi båda där o BVC sa att nu ska vi kolla om mamman mår dåligt. Jaha sa jag. Ingen fråga om hur jag mådde.

Vilken skillnad på ställe o ställe.

När jag var föräldraledig tog jag alla besök själv. När min man var föräldraledig tog han alla besök själv. När dottern hade börjat förskola och vi båda jobbade minns jag faktiskt inte hur vi delade på det, men då var det ju ändå inte så ofta man gick till bvc. 

När jag var föräldraledig tog jag alla besök själv. När min man var föräldraledig tog han alla besök själv. När dottern hade börjat förskola och vi båda jobbade minns jag faktiskt inte hur vi delade på det, men då var det ju ändå inte så ofta man gick till bvc. 

Den som var föräldraledig gick på besöken. Jag gick på flest besök med första barnet. Började jobba heltid när yngsta var 3,5 vecka så maken gick på flest besök med andra barnet. BVC-tanten hade svårt att acceptera vårt val och ringde mig i tid och otid och tyckte att jag skulle överväga att vara hemma med mitt barn och amma istället för att jobba. Hon ringde också för att berätta att min man inte dykt upp till bokade tider som inte existerade och att han inte svarade när hon ringde trots att han inte hade några missade samtal och vi hade dubbelkollat att hon hade rätt nummer. De få gånger jag faktiskt tog besöken när jag var ledig så tjatade hon om att pappor aldrig kunde vara lika viktiga som mammor. Vi bytte BVC till slut för att slippa henne, klart värt att köra två mil bort för det. 

Jag blir inte ens förvånad.

Det har aldrig fallit dig in att det tyvärr är vanligare med oengagerade pappor än med oengagerade mammor...? Just asking.

TS: den av oss som varit FL har gått. När båda jobbat har den gått som haft lättast att komma loss. Ingen på BVC har någonsin höjt ett ögonbryn. Vi har tre barn, i skolåldern nu.