Hjälp vill inte förlora henne

Uselt gjort av dig Ts att trolla på detta viset. Du ropar varg och trollar och gör att någon annan med udda, men verkliga problem blir misstrodda.

Se bara på killen som hängde sig live medans folk på Flashback hejade på honom, för att de trodde han skojade. Tragiskt och detta bidrar du till.

Fast det är ju helt klart skillnad på dig som är ev en snygg sexig kvinna mot ts som är man, skadad och överviktig. Rent generellt ber du honom om att acceptera att han ska bli ensam och förbli så helt enkelt. För det är ju det de lutar åt. Klart ts mår dålig förstår att han känner panik över det. 

Själv är jag en rätt snygg kille o inte ens jag har haft sex på 6 år nu. Men det för att jag inte har orkar bli inolverad något djupare med någon direkt. Men ts är ju inte som mig heller. Han vill ju ha närheten och är beredd mer eller mindre på att förlora en del av sig själv för att så slippa vara ensam för evigt. 

Dock så håller jag med dig om att han bör lämna, men då för att hans kvinna inte är så speciellt snäll mot honom heller. 

Det är dock svårt att säga vad som är rätt eller fel i det här läget då statestik mässigt så är det män som blir singlar i övre ålder som tar mest självmord. O det vill vi ju inte ska hända ts heller.

Så det handlar inte enbart om att man minsann klarar hitta en "bättre väg" utan snarare om att förlika sig med den ensliga vägen!

Uselt gjort av dig Ts att trolla på detta viset. Du ropar varg och trollar och gör att någon annan med udda, men verkliga problem blir misstrodda.

Se bara på killen som hängde sig live medans folk på Flashback hejade på honom, för att de trodde han skojade. Tragiskt och detta bidrar du till.

Uppdaterar er med den första av många händelser från en väldigt händelserik helg. Walter, som frugans älskare heter, har just åkt och själv har jag halvt i chock och halvt i förtvivlan stängt in mig i gästrummet. (Jag råder dock känsliga läsare att antingen sluta läsa redan nu eller i vart fall hoppa över vissa stycken, detta då vissa stycken inte är helt angenäma. Allting är emellertid helt sant och återgivet precis som jag minns det).

Walter dök upp strax efter klockan åtta på kvällen. Redan vid den tiden var jag i stort sett redo för sängen då Klara haft mig att noggrant rengöra huset (inklusive byte av nya sängkläder i "sängen som hon och Walter skulle sova i" som hon sa) inför hennes älskares ankomst.

Hur som helst: vi satt båda i vardagsrumssoffan när det plingade på dörren. Trots att Klara skyndsamt kom på fötter och med raska steg gick för att öppna hann det plinga på två gånger till. "Skönt att äntligen vara framme" hörde jag en grov röst säga. Jag vände mig om i soffan och såg hur en väldig gestalt täckte större delen av öppningen till ytterdörren i andra änden av huset. "Ska du inte be mesen komma hit och hälsa mig välkommen? Jag har nämligen med en present åt hen". Utan att Klara var tvungen att be mig reste jag mig ur soffan och gick fram till det älskande paret som nu stod och kysste varandra i hallen.

En ganska lång tid förflöt innan Walter sträckte sig mot en väska som han haft med sig ur vilken han tog fram vad som såg liknade en stor kalsong bestående av läder och stål. "Den här ska du ha på dig från och med nu" sa Walter medan ett hånfullt uttryck formades i hans mustaschbeprydda ansikte. "Ta av dig byxorna så vi får se". "Ja gör det, visa honom" instämde Klara i munter ton. Båda skrattade till när jag knäppte upp och lät byxorna falla till marken. "Det var inte mycket för världen" sa Walter och tog fram något mer ur väskan som jag inte riktigt kunde avgöra vad det var.

Jag har svårt att i detalj återge vad som sedan skedde, men efter några minuters förlöjligande av min "hendom" nästan väste Walter något i stil med "såhär gör vi med sådana som dig" och tog därefter ett stadigt grepp om min kuk med hela sin hand och liksom drog den in under mellan benen och runt upp på andra sidan och fäste den slutligen mellan skinkorna med någon form av tejpverktyg som han hade haft med sig i väskan. "Titta, han knullar sig själv" fnissade Klara. Vid det här laget befann jag mig som i ett töcken, både till följd av smärtan av Walters behandling och till följd av skammen att inte våga säga ifrån. Jag minns inte hur jag fick på mig det kalsongliknande föremålet av läder och stål men jag minns att det till en början gjorde jävulskt ont innan jag hade hunnit vänja mig.

När jag återfick fattningen hade vi förflyttat oss till soffan i vardagsrummet. Jag minns hur Walter knäppte upp byxorna och drog fram en imponerande manslem som fick den största hästtjuren att blekna i jämförelse. Klara lutade sig över för att slicka på det karamellklubbeliknande ollonet varefter hon förgäves gjorde ett antal försök att, likt en svärdslukare, pressa sig ned mot skaftet. Walter stönade till och vände sig mot mig "det kan inte ha varit igår du fick en sån här behandling?" Innan jag hann svara reste sig Walter ur soffan, vände sig med ryggen mot mig och yttrade "du vet vad du ska göra". Det knöt sig i magen på mig och jag frös till en sekund. "Nå, vad väntar du på" hördes då Klara säga mellan sina smaskanden där på andra sidan av den väldige Walter. Jag tvekade ytterligare ett tag innan jag sträckte ut tungan och förde den mot Walters stinkande rövhål.

Denna scen pågick ett bra tag. Jag i soffan med ansiktet djupt begravet i Walters bak och Klara, min älskade fru, på knä smaskandes på Walters hästkuk. Vid någon tidpunkt började det rycka till i Walters ben och sakta började hela Walter att skaka. Jag föreställde mig hur härlig Klaras tunga måste kännas för Walter medan min egen kuk pulserade mellan skinkorna. Plötsligt hördes ett bröl som bara kunde orsakas av en jävulsk njutning. "Ahhhh, ahhh, ahhh". Det var Walter som gjorde sig redo. Helt utan förvarning snurrade han runt och började daska hästkuken i rask takt på min panna. Njutningsbrölen blev allt högre och intensivare samtidigt som Walter daskade nedre delen av ollonet mot pannan i allt snabbare takt. Till slut sköts vad som kunde förväxlas med en flod av kletiga spermier ur Walters mäktiga kuk över min panna och mitt tunna hår. Efter att ha blivit döpt i Walters mansslem kände jag plötsligt att jag förstod meningen med livet, och då var detta ändå bara den första av många händelser under en väldigt händelserik helg.

Det är just därför jag menar att TS ska försöka söka hjälp så att han kanske kan bygga upp sin självkänsla och självrespekt och få styrkan att kunna lämna.

Han lär inte må bättre av att stanna kvar hos sin fru när hon behandlar honom som hundskit under skon.

Vänner kan de ändå fortsätta vara om det är vad han vill.

Fattar inte hur så många kunde ta ts på allvar..