Ge honom tid

Se där.. du har svaret själv. Låt honom vara. Försök. Du älskar honom trots allt.

Mer än livet självt. Tack för att du tog dig tid att skriva med mig. 

Så du var otrogen och han var beredd att ta dig tillbaka direkt men du ville fundera på saken? Och sen när han fick nog på ditt funderande och du därmed insåg att han inte längre satt och väntade- först då var du beredd att gå tillbaka. Och nu tycker du att det är jobbigt att han inte känner sig säker på "relationen". Om detta är korrekt uppfattat så yes verkligen- jobba på dig själv och visa att det är det du gör, be om ursäkt, ge honom tid, och håll tummarna

Okej. För jag har pratat med varenda en jag känner nästintill och på allting jag har berättat så tror dom att det kommer kunna bli vi igen, men att jag måste inse vad jag har gjort och smärtan jag orsakat. För hade han verkligen inte velat ge det en chans, så hade han sagt det, på en gång.. Jag ska ge han tid. Men det gör ont. Så oerhört ont.

Det gör mer ont att bli bedragen. Sånt kan sätta sig i hjärtat och själen för alltid. Det är inte tid för dig att tycka synd om dig själv nu för det är du som satt dig i den här sitsen. Bara jobba på dig själv, visa att du är ledsen och få honom att förstå att det är endast honom du vill ha, allt var ett misstag och det kommer aldrig nånsin för resten av era liv att hända igen. Jag vet inte hur man förmedlar nåt sånt men om ni ska kunna ha ett förhållande igen så måste det finnas ett förtroende. Och det kommer du att få jobba hårt för att bygga upp igen . Och om det han vill ha just nu är tid så får du ge honom det han vill ha.

1.Sluta ha sex under tiden han funderar

2. Det är inte bara du som ska ändra på dig, du ska inte anpassa dig helt efter honom, han har också sin del i att ni började umgås mindre med varandra

Han verkade ju ha tröttnat också då han själv tog avstånd från dig, sen var det fel av dig att inleda något med någon annan medans du var i ett förhållande MEN att han har sex med dig fast han inte vet om han vill vara i ett förhållande är faktiskt lika vidrigt beteende som det du gjorde.

Sluta ha sex tills han har bestämt sig. Och det är inte bara du som ska ändra på dig

Det kan jag tänka mig och jag har förevigt lovat mig själv att aldrig utsätta honom eller någon annan, men dels för honom eftersom det är han jag vill vara med. Men jag vet inte ens hur jag ska kunna förmedla det, visa honom det när han vill ha tid ifrån mig. Jag är också medveten om att förtroendet är ingenting jag bara kommer få, utan jag vill göra oss på nytt igen och förtjäna allt som jag kan få av honom, efter jag har gett honom. Okej, ja men det är många som sagt att jag inte ska ha sex med honom och jag förstår inte varför, jag älskar ju honom och han mig, så att älska med varandra ser jag inget fel med. Han har sagt att han utnyttjar inte mig när jag frågat. Men han ville inte att det behövde 'komma ut', det gjorde mig ledsen, väldigt.

Och det är sant, vi ska ändra på hela vår livssituation i vardagen för att allt ska fungera som vi egentligen velat hela tiden.

Om du varit otrogen så är det nog inte så troligt att det kommer gå. Han kanske har svårt att säga Hela sanningen eftersom han fortfarande älskar dig & inte vill göra dig ledsen. Han kompromissar med sina känslor. Han känner de förväntningar du har på relationen samtidigt som han säkerligen lider i sin tystnad av den otrohet du medvetet begick. Vi är experter på att lida i tystnad, vi män då. Om jag var han skulle jag ha lämnat dig för längesedan. Men vem vet, han kanske är den på miljonen som kan svälja det i fortfarande gå vidare i en seriös relation.

Vad gjorde du med din bästa vän?

Eller hur? Vi undrar ju och TS svarar inte på frågan trots att hon fått den flera gånger.

Emotionellt otrogen? Haft en sexuell relation?

Ja, jag var med någon annan. Men, jag fick vara med andra under vissa villkor för min pojkvän bara jag var ärlig, men denna gång var jag inte det. Han visste ju om att jag träffade en annan, att den personen gjorde mig vad jag trodde var, "lycklig". Jag fastnade i en verklighetsfråntagande bubbla där jag fick höra från den andra det jag ville höra, jag fick den uppmärksamheten jag ville ha, men som jag innerst inne ville ha från min sambo. Såhär i efterhand hade vi det aldrig dåligt, vi hade bara tappat varandra på vägen. Det är ingen ursäkt. Men det här är det första, största och sista misstaget jag kommer att ha gjort.

Okej, hur ska jag tänka nu. Jag stod på ett ställe där han inte visste att jag var, man kunde inte se något upp dit. Han åkte upp dit och pratade med mig. Han kändes mjukare i sitt sätt att prata, fortfarande besviken och han förklarade det många gånger. Vi pratade. Jag sa att jag saknar honom, han sa att han saknar mig. Jag frågade efter en kram och vi klev ur bilarna och kramades, pussades. Vi åkte hem till honom och jag frågade när jag skulle åka, vill du verkligen att jag åker? Han sa, både ja och nej. Men jag frågade om vi skulle höras i veckan och han skulle höra av sig. Jag tjatade inte, men jag frågade, i andra formuleringar, vill du vara med mig. Fick "du vet mina villkor" eller något i stil med det. Jag ger honom fortfarande tid men det gör så ont. Hade man verkligen inte velat ge någon en chans hade man väl inte pratat så?

Ok ts ni har haft ett öppet förhållande med tydliga regler, men du har brutit mot reglerna och varit både sexuellt och emotionellt otrogen.

Jag är själv monogam så jag har svårt att förstå det här med öppet förhållande, men jag skulle tro att det kräver en otroligt förtroende, respekt och öppenhet gentemot varandra. Det är just det här jag är rädd för skulle hända om jag hade ett öppet förhållande - att personen som jag litar mest på ska bryta det förtroendet, respekten och öppenheten som finns mellan oss.

Du har inte berättat så mycket mer om otroheten, vilket jag tycker tyder på att du förminskar den, att den är en detalj i sammanhanget. Du måste ge honom tid och utrymme och sedan får du söka samtalskontakt och reda ut själv varför/hur det kunde bli som det blev.