Kontrollkänslor?

Hej jag som skriver är kvinna . Jag kommer beskriva ett problem jag

Har som jag är medveten om, men som jag har problem att hantera men

försöker. Jag vill läsa svar från folk med samma problem men även från de som

har / är blivit utsatta av en partner med samma problem. Förutsatt att du

Har tagit itu med det och kan hantera att berätta .Jag vill ha manlig och kvinnlig perspektiv. Tack!

Jag är tillsammans med en fantastisk person sen 2 år tillbaka. Vi älskar

Vår relation och värdesätter den högt.Vi har allt gemensamt . Men här kommer

Det: Jag bär på mycket bagage från destruktiva förhållanden och han är min

Första stabila partner. Och jag är hans seriösa första flickvän. Han har

Mindre erfarenhet än mig sen tidigare gällande relation till tjejer och är 5 år yngre än mig så han har inte direkt " lekt" av sig. Jag är färdig med kroglivet och

den typ av miljö. När vi var varit ute på konserter eller på offentlig miljö

Då kan han inte kåta bli att spana in andra tjejer. Framförallt när tjejer lägger

Märke till min pojkvän och de förstår att han är upptagen så vill de gärna

Göra sig uppmärksamma. I början av vår förhållande så kunde han bekräfta

Deras uppmärksamhet. Som jag beskrev tidigare så har jag en destruktiv

Bakgrund i mina relationer , jag har blivit bedragen,kontrollerad, slagen och förd bakom ljuset.

Det har satt spår i mig . Vi har ofta haft diskussioner om det här speciellt efter

Vi har vart ute . Det är jobbigt för mig att bära på det här problemet in i vår relation.

Och det är jobbigt att han känner sig bunden på den här fronten. Här skulle

Jag vilja se svar från män bl a. Jag håller på och utvecklar samma mönster

Från de relationer jag själv varit utsatt i. Vi gör nästan allt tillsammans och jag kan sakna lite egentid .Så nu under pandemin är vi mycket tillsammans och när vi inte är det så jobbar jag flex tider.Han jobbar inte för tillfället.. Men så fort jag förstår att när jag inte ska jobba och jag får egen tid så får jag en separationsångest. Jag visar det inte utan går bara mest och känner den.Jag är medveren om detta som sagt och gräver ner den snarare. Han har i sin tur anpssat sig i det här och det är det som gör att jag får skuldkänslor ..jag tycker synd om honom samtidigt som jag försöker bearbeta mina problem. Just nu har jag ingen ekonomi till terapi.

Tack ni som läser och tack till er som kommer med seriösa svar.