Var går gränsen för vad som är okej att skaffa till hemmet?

Saker till barnens rum stämmer vi inte av med varandra, det stämmer vi av med barnet som bor där. 

Hos oss går gränsen vid fast inredning. Det jag köper utan att kolla med mannen är gardiner, kuddar, små funktionella mattor tänk i kök/Hall, ljusstakar och dylikt, någon mindre tavla. Det jag aldrig skulle fatta beslut om på egen hand är möbler, belysning, allt som är framme permanent.

När det gäller att byta ut textilier så har jag i stort sett fria händer, liksom maken har fria händer att byta ut elektronik. Annars stämmer vi nog av det mesta med varandra. Om något ny möbel ska införskaffas så gäller det ju att båda är överens om huruvida man tycker att man har plats för den, och att man då också är OK med att göra sig av med någon annan möbel som kanske har affektionsvärde. Minns att jag blev skitförbannad på ett ex som (för LÄNGE sedan - vi snackar på modemens tid) släpade hem en dator till min lägenhet och satte det åbäket på mitt skrivbord utan att ha kollat innan. Jag ville verkligen inte ha något så fult och skrymmande hemma hos mig. (Och så var jag på god väg att samla mod för att sparka ut honom också, och den oönskade datorn var en av dropparna som fick bägaren att rinna över)

Så saker som drastiskt förändrar hemmets karaktär bör man nog inte skaffa hem på eget bevåg om man inte är väldigt säker på att det kommer att vara uppskattat.

Det måste ju variera offantligt beroende på vilka som ingår i paret.

Om pengar inte är ett hinder så blir det storlek, intresse, framtidsplaner och värderingar som avgör. Förutsättningvis att man känner (vet var gränserna går hos den andre) och respekterar (bryr sig om att hålla sig på rätt sida om den gränsen) varandra.

100% chans att du har för många soffkuddar så att det inte går att sitta i soffan men din man är som alla andra män smart och säger inget.

Ungefär det som hänt här...

Hehe, nej han hade nog gärna haft fler. Vi har väldigt stor soffa och ganska många kuddar. På kvällarna "slåss" vi om dem för han vill ha många under armen och jag vill ha under benen. Hur de ser ut bryr han sig inte om och märker inte heller när jag byter fodral.

Möbler bestämmer vi tillsammans. Inte gardiner. Tavlor är ett gränsfall men nej, inget vi diskuterar djupare.

Högtalare och tv diskuteras nog inte. Inte datorer i dagsläget, men när vi bodde såpass trångt att stationär dator var tvungen att stå på köksbordet diskuterades både det och fler cyklar...

Skulle ha svårt att acceptera all inredning eller textilier. Köpte sambo hem tex handdukar på eget bevåg skulle jag inte gilla det men skulle nog inte gnälla utan svälja förtreten.

Möbler skulle vara väldigt konstigt att dra hem utan att fråga den andre. Men även här är frågan om jag verkligen skulle säga något om det, om det verkligen hände. Elektronik detsamma.

Uppstoppade djur är något jag kommer tänka på som jag tycker är direkt äckligt så där hade jag helt klart opponerat mig.

Varför är uppstoppade djur äckligt? Jag tycker du bör läsa på lite om taxidermi innan du uttalar dig. Jag älskar taxidermi och har flera uppstoppade djur. Päls eller fjädrar samlar en del damm, men håller man bara efter dem är det inte alls äckligt.

Har haft flera pojkvänner och även en sambo, de har tyckt det var udda eller underligt men ingen har kallat mig eller mina djur äckliga.