Mobbing eller självförvållat?

Det beror lite på varför personen beter sig så, är det psykisk ohälsa så kan personen inte rå för det. 

Jag tillhör inte själv gruppen men vad jag vet är ingen psykisk ohälsa inblandad. Inte så att kollegorna blivit informerade i alla fall och vad man inte vet kan man inte ta hänsyn till.

Att om personen sitter och fikar/äter och man sätter sig vid annat bord kan jag tycka att det är ok. Däremot om personen då sätter sig bredvid så är det inte ok att lämna innan man ätit upp/fikat färdigt. Välja samtalsämnen som hen inte gillar/kan är också ok enligt mig.

Hittar man på något och väljer ett mindre sällskap är det helt ok, men om det bara är en som inte blir bjuden är det inte ok. Däremot kan ni kanske välja något personen inte gillar och förhoppningsvis tackar nej.

Umgås man i grupp kan man kanske ha några som är mindre negativa till hen närmast. Vi hade en kollega blev full lätt och då kunde tafsa på motsatta könet,  vi bytte platser snabbt så att hen alltid fick sitta omgiven av andra av samma kön. Hen var så full att hen inte märkte det.

Varför skulle psykisk ohälsa göra att man snyltar? På vilket sätt snyltar hon ts?

Ska man verkligen behöva stå ut med en kollega som Blix blir så full och beter sig så?

Till ts: Ni får inte frysa ut personen, men ni behöver inte vara trevligare eller mer sociala än nödvändigt. Hur snyltar personen? Går det att förhindra? Sen ska ni självklart inte behöva acceptera extrajobb pga denna människa. Ta inte på er det. Sätt ner foten. (Men det beror förstås på vad det handlar om.)

Vissa saker är självförvållat.

På sin fritid får man välja vem man vill umgås med.

Jag hade en kollega som var så äcklig att jag höll på att spy av att vara nära människan. Aldrig i hela helvete att jag skulle umgås privat med henne och skulle hon sätta sig brevid mig i matsalen skulle jag flytta på mig. Det finns gränser för vad man kan stå ut med.

Dessutom var hon ungefär världens otrevligaste och jobbigaste människa. Så man kunde inte ens tycka synd om eländet till människa.

Självförvållat. Men man får passa sig som arbetsgrupp om precis alla vägrar sitta med henne på lunchen t ex för då blir det plötsligt mobbning istället.

Arbetsgruppen har ett litet eget fikarum där man turas om att ta med kaffe etc. Personen tar av sånt övriga tar med utan att själv fylla på. Vill man inte vara med och ta med finns det ett större fikarum där arbetsgivaren står för sånt en bit bort.

Gruppen har i uppgift att göra ett visst antal saker, om en person inte gör sin del får övriga göra mer. Vissa i gruppen är dessutom beroende av att vissa andra gjort sin del för att själva kunna utföra sitt arbete. Som sagt är både chefer och fack inblandade och förr eller senare får väl personen sparken men ännu så länge verkar hen ha hållit sig inom gränserna för när det bara nästan går att sparka hen.

Det handlar inte så mycket om att vägra sitta ihop i fikarummet som att ingen frågar om hen ska hänga med och fika/äta. Sätter sig personen i fikarummet flyttar ingen på sig men gör heller inga försök att inkludera personen i samtalet.

När det gäller umgänge på fritiden är det främst 4 av 6 personer från arbetsgruppen som umgås, till dem tillkommer vi två från en annan arbetsgrupp. Vi ses även ofta för lunch i någon konstellation beroende på hur det funkar med distansarbete mm. Under arbetstid är även den 5e personen från gruppen med vid lunch men hen har tydliggjort att hen inte är intresserad av umgänge utanför arbetstid.

Nej, men vad är alternativet? Hen saknade självinsikt och gjorde något hen skulle kunna bli dömd för (typ lite böter) kanske vartannat år då vi såg till att skydda det könet som blev utsatt. För att anmäla en kollega tyckte vi att det skulle vara värre saker. Jag har aldrig sett någon vuxen bli påverkad så snabbt, typ en öl innan maten som hen köpte själv. Det var av kanske 2 gånger / år.

Är av åsikten att på arbetsplatser ska alla få vara med även om dom är konstiga eller man inte gillar dom. I sitt privatliv får man välja och vraka.

Om det ligger psykisk ohälsa bakom kan kvitta, det är inget man behöver berätta.

Är lunchen egen tid eller ej? Dvs anser du att man bör fråga Lisa om hon vill följa på lunch med trots att hon precis tillbringat förmiddagen med att surfa på mobilen medan du stressade för att utföra majoriteten av hennes uppgifter utöver dina egna? Bör man säga till Kalle i samband med att man sätter på kaffe trots att Kalle aldrig fyller på förrådet och därmed borde ta kaffe från automaten en bit bort? Eller ska Kalle få av det som andra tar med utan att själv bidra?

Hade det bara varit en grej hade nog de flesta sett mellan fingrarna men det är så många att de flesta är fascinerade av att personen lyckats undgå avsked ännu så länge.

Är det den som finns en annan tråd om, en man som tar allt fikabröd ifikarummet osv? 

Nej

Om man sitter vid samma bord i fikarummet och inte ens tilltalar personen så är det utfrysning. Man måste inte umgås privat och man måste inte fråga om hen ska med på lunch, förutom om resten av gruppen ska gå.

Jag är lite osäker på hur du menar när du säger att man inte tilltalar en person. Generellt sett riktar jag inte frågor till specifika personer när jag umgås i grupp utan det är mer generella frågor och den som känner sig manad får svara. Pratar personen ignoreras hen inte men är hen tyst gör man inga försök att dra in hen i samtalet.

Det som gör mig lite tveksam angående mitt beteende är att när jag äter med den gruppen så sätter jag in min mat i micron och går sen för att säga till att jag är där om de inte redan sitter och äter. Jag säger då inte till den här personen. Å ena sidan känns det inte så trevligt, å andra sidan har våra respektive chefer efter ett antal relativt otrevliga incidenter kommit överens om att jag ska slippa jobba med personen om det alls är möjligt att undvika det.

Om en person sitter och surfar på arbetstid finns möjlighet att förbjuda mobiler på arbetstid. Iaf har jag arbetat på ett ställe där en person missbrukat förtroendet att ha mobilen med på arbetstid och då har detta förbjudits. Mobilen ska lämnas i skåpet. 

Ser man att personen surfar på arbetstid och det medför merarbete för andra kan man vid varje tillfälle säga till chefen att vi kan inte göra jobbet pga att xx surfar och inte gör sitt eller så går man till personen och säger att nu får du göra ditt jobb, vi andra kan inte göra vårt pga du inte gör ditt. (Antar dock att detta redan är gjort?) 

Ang fikat kan man ändra tillvägagångssätt. Finns möjlighet till låst skåp som xx inte har tillgång till? Kan man istället samla in pengar för inköp av fika, tex en viss summa per månad? Om hen inte betalar får hen helt enkelt inte tillgång till fikat heller. Dock måste man, igen, förklara VARFÖR man går så. 

Främst bör ni nog ta reda på ev diagnos innan. Jag har arbetat med människor med diagnoser inom autismspektrat och det kan vara jättesvårt att få dem att förstå att deras beteende irriterar andra. Även om man själv tycker att man är tydlig kan det vara otydligt för den man pratar med. Främst märker jag detta bland unga människor, men det har säkert slunkit med en och annan vuxen som inte fått lära sig. När de väl förstår brukar de bli ledsna för de menar inget illa. 

Min kompis man tex, han har asperger. Han går upp kl 6 varje morgon, vardag som helg och mal sina kaffebönor. Det väsnas i hela huset och min vän som ibland arbetar till sent och somnar runt kl 3 vill verkligen inte vakna den tiden. Hon har talat med honom i över 2 år, men han gör fortfarande så, för han kan inte förstå att hon vaknar och inte kan somna om. Han kan ju somna om om han blir väckt. Jag har förklarat att hon då måste göra något som han blir störd av och sen förklara att det han känner när hon gör så, så känner hon när han startar kaffekvarnen. Nu behöver ju kollegan inte ha diagnos, jag skrev bara som en jämförelse. 

Att frysa ut någon med diagnos är oerhört elakt då de själva inte förstår varför. Men en person utan diagnos som beter sig så som du beskriver torde få varningar varje gång ni andra får jobba extra pga xx inte gör sitt jobb. Tre varningar utan att personen förändras så sparkas man. Iaf på min mans jobb. De hade en person som slackade runt och inte gjorde sitt, denne fick tre varningar och sen sparken. 

Ja, det är mobbning och du är korkad som ens frågar. Lägg skulden där den hör hemma istället: Hos den chef som har arbetsmiljöansvaret.

Jobba med dig själv om du så tvunget måste gå och skruva upp dig så in i bomben på vad någon annan är och hur någon annan är....

Vad jag vet är inga diagnoser inblandade. Även om de varit det hade jag inte brytt mig om jag ska vara ärlig med tanke på att det handlar om en person som vid upprepade tillfällen brutit mot säkerhetsföreskrifter där jag kunnat drabbas. Det handlar alltså om föreskrifter där hen är ansvarig för att informera mig som inte jobbar inom det området. Hen känner till regelverket men anser sig veta bättre.

Försök har gjorts att sparka personen som då drog in en advokat, jag antar att processen fortfarande pågår och att det är därför hen är kvar.