Min sambo har tråkigt ute med mig och dottern. Vad skulle ni gjort?

Det låter som mitt ex. Han ville aldrig följa med oss på utflykt, han kanske var med på 1/20 grejer vi gjorde. Jag fick umgås med vänner och min familj istället. Ibland kunde vi ha planerat en utflykt och han ville följa med sa han, sen på morgonen bestämde han sig ändå för att stanna hemma.

Det var väldigt tråkigt och även jag kände sorg över att han inte ville umgås med mig och sina barn. Även efter vi separerat så väljer han att ha semester utan barnen och är bara hemma. Det är bättre nu när de är stora och inte behöver passas utan man kan göra mer vuxen-aktiviteter.

Att han inte ville umgås med sin familj var en stor del till att vi separerade. Han valde att leva sitt liv som innan han fick barn.

Min syrras man var så där. Han hängde väldigt sällan med. Han förstod nog varför han borde, för barnen skulle men han "orkade" helt enkelt inte. Han hatade att vara på stranden tex. De skilde sig så småningom. Detta var väl inte avgörande men jag tror att den typen av person uppvisar en del andra brister också, och tycker man själv som den andra föräldern att det inte är ok gentemot barnen så orkar man nog inte fortsätta tillsammans. 

Men jösses, det handlar inte om huruvida man tycker det är så himla roligt eller ej. När man har barn tar man ansvar för sina barn. Att det är viktigt med daglig utevistelse trodde jag alla förstod, men du bör kanske berätta det en gång till för din sambo. Att låta barnet utforska natur och skog och springa omkring är också bra för motorikens utveckling. Jag tycker det verkar som att din sambo behöver psykologhjälp och ta reda på varför han inte vill dela föräldraransvaret med dig.

Engagerar han sig i dottern och gör saker med henne och/eller dig hemma?

Har han några speciella intressen? 

Har han några vänner som har barn som han skulle kunna tycka om att vara ute med?

Det viktiga är att han engagerar sig i ert barn, sedan är det självklart trevligt om han kan hänga med på vissa saker även om han inte tycker de är jätteroliga. 

Min man är inte direkt någon friluftsmänniska och har dessutom reumatism, så tälta eller åka skidor med barnen får jag göra utan honom.. Han följer gärna med på en promenad eller en picknick dock. Vid skidåkning så får han stå för att möta upp med fika och förbereda maten. Resten av tiden får han göra vad han vill medan jag åker med barnen. 

Däremot har han alltid tagit med barnen till lekparken eller ut på en promenad nu när de är större. 

Han pratar gärna historia och politik med vår blivande tonåring, och skjutsar barnen till aktiviteter. 

Jag skrev in barnen på Friluftsfrämjandets aktiviteter när de var små just för att kunna göra saker tillsammans med andra vuxna också.

Jag tycker att man kan kompromissa, beroende på intressen och personlighet. 

Han borde kunna hänga med ibland iallafall, men annars kanske han kan se till att gå promenader i närheten med dottern ibland.
Så att han gör saker aktivt med inte tvunget på en 'krävande' utflykt som tar timmar.

Jag tror han kanske är deprimerad och då tycker man aktiviteter är jobbiga än roliga.

Men säg till honom- Vad vill du titta tillbaka på och minnas som gammal? Att du satt vid datorn eller att du umgicks med ditt barn?

Kanske får honom att tänka efter.

Jag har stött på denna typ av man/pappa några gånger. Ofta tycker de: Men JAG tycker inte att det är kul att vara i lekparken/ute i naturen/i badhuset/titta på barnfilm/vara med när barnen leker osv så varför ska jag göra det!?

När man då säger att nä det är väl inte så kul för en själv alla gånger men barnet gillar det ju och därför vill man göra det, det är bra för barnet då ser de helt oförstående ut.

Dessa män har väldigt svårt att förstå varför de ska göra saker för andra. Det brukar se likadant ut i förhållande till partnern. De går ytterst motvilligt med på att göra något som skulle göra partnern glad. Och följer de med nångång så är det under suck och stön och sura miner.

Du får utvärdera. Gör han saker hemma med barnet? Finns det någon familj där han gillar pappan tex? Så kan ni göra saker med den familjen ibland. Ja det är sjukt att man ska behöva locka och truga en vuxen man att umgås med sin familj, men jag har tyvärr sett detta med egna ögon ett flertal gånger.

Min väninna brukar till slut få med sin man om hon lockar med att de ska äta på ett speciellt hamburgerställe som pappan gillar efteråt.

Handlar inte om ifall det är roligt eller inte utan om att man förälder har ansvar för att tillgodose sitt barns behov av stimulans och utevistelse.

Det är astråkigt att stå i pulkabacke eller springa omkring i jobbiga raviner. Men man gör det ÄNDÅ och låtsas att det är askalas för att tillgodose sitt barns behov. Du behöver läggs dessa diskussioner med slöhögen på en annan nivå som inte handlar om vad som är roligt utan om vad som förväntas av en normalfungerande förälder.

Kan ni involvera nån slags teknologi i det hela? Pokemon go? Skaffa en båt - då har ni utevistelse planerad varje finväderhelg hela sommaren, etc?