• Anonym (Föräl­der)
    Tue 2 Mar 2021 20:32
    265 visningar
    11 svar
    11
    265

    Att ha barn är inte lätt!

    Man får alltid höra att det inte är lätt att ha barn, småbarnsåren är en pers och livet ställs på sin spets. MEN DET HÄR?!

    Har fet ångest när vi vaknar, får tippa på tå med hjärtat i halsgropen för att få ordning på mig och barn före jobb och förskola. Tårarna kommer före vi ens har kommit upp. Blöjbyte och klädpåtagning sker glatt sjungande fast jag egentligen vill vara tyst och gråta, men det gör barnet så bra själv. Fixar välling och sätter barnet i köket och får själv kissa snabbare än blixten. Sminkar mig på två sekunder vid matbordet. Äta frukost själv är inte att prata om för barnet vill upp ur stolen och bli buren. Borsta tänderna - skrik. Ta på jacka - skrikande ostbåge. Går till förskolan på nåder, sjungande. Lämnar - skrik. Hämtar - gallskrik. Hem, lagar mat - skrik. Bada, borsta hår, klippa naglar, ta på pyamas - japp, skrik. Somnar i min säng efter en timma. Lättväckt så kan egentligen inte göra något. Jag hinner ha 30 minuter egentid före barnet vaknar till så då går jag och lägger mig. Vill inte somna för jag vill inte ha morgon.

    Det här var en dag med min 1,5 åring. Ville bara gråta lite på familjeliv. Tack.

  • Svar på tråden Att ha barn är inte lätt!
  • Tue 2 Mar 2021 20:38
    #1

    Jag håller med om att livet som förälder inte är lätt.

    Men som du beskriver kan ni ju inte ha det! Har det varit så länge? Vet du vad som ligger bakom? (Stress, depression...?) är du ensamstående?

  • Anonym (Jaja)
    Tue 2 Mar 2021 20:44
    #2

    Lugn,snart är ditt barn stor och då har du helt andra problem!Tröst:det går över .

  • Anonym (Föräl­der) Trådstartaren
    Tue 2 Mar 2021 20:51
    #3
    Jemp skrev 2021-03-02 20:38:20 följande:

    Jag håller med om att livet som förälder inte är lätt.

    Men som du beskriver kan ni ju inte ha det! Har det varit så länge? Vet du vad som ligger bakom? (Stress, depression...?) är du ensamstående?


    Jodå, kämpig inskolning + 18-månaders trots/utvecklingsfas. Så jag vet att det blir bättre en dag men just nu är det mest bara jobbigt. Vi har roligt och mysigt också när hon får styra leken, men alla måsten är en kamp. Och jag är en känslig själ så detta suger rent ut sagt. Ja, jag är ensamstående men precis nu när vi knappt har tid att andas ska hennes pappa börja ha umgänge efter en medelålderskris då han bestämde sig för att börja knarka och sabbade hela livet, för mig med. Så jag vill bara säga upp mig från livet och åka på semester långt bort.
  • Anonym (Föräl­der) Trådstartaren
    Tue 2 Mar 2021 20:51
    #4
    Anonym (Jaja) skrev 2021-03-02 20:44:17 följande:

    Lugn,snart är ditt barn stor och då har du helt andra problem!Tröst:det går över .


    Längtar tills hennes 25-årskalas!
  • Anonym (Jaja)
    Tue 2 Mar 2021 20:53
    #5
    Anonym (Förälder) skrev 2021-03-02 20:51:58 följande:

    Längtar tills hennes 25-årskalas!


    Du behöver inte ens vänta så länge,barnen växer och ändras .Ja,just nu är det tufft,men håll ut,det varar inte för evigt.
  • Tue 2 Mar 2021 21:00
    #6
    Anonym (Förälder) skrev 2021-03-02 20:51:03 följande:

    Jodå, kämpig inskolning + 18-månaders trots/utvecklingsfas. Så jag vet att det blir bättre en dag men just nu är det mest bara jobbigt. Vi har roligt och mysigt också när hon får styra leken, men alla måsten är en kamp. Och jag är en känslig själ så detta suger rent ut sagt. Ja, jag är ensamstående men precis nu när vi knappt har tid att andas ska hennes pappa börja ha umgänge efter en medelålderskris då han bestämde sig för att börja knarka och sabbade hela livet, för mig med. Så jag vill bara säga upp mig från livet och åka på semester långt bort.


    Låter tufft! Men förhoppningsvis går det relativt fort över då även om jag förstår att det är en väldigt klen tröst.

    Det är okej att gråta. Det är okej att ta "genvägar" där det går för att det ska bli drägligt. Det är okej att försöka dra ner på måsten.

    Jag hoppas det blir bättre snart, och att pappans återkomst på sikt blir något positivt.
  • Anonym (växel­vist)
    Tue 2 Mar 2021 21:06
    #7

    Som sagt. välkommen till småbarnslivet.... Vill du ha extra skoj så klämmer du ut en till när den fösta är lite mer än 12mån, då ska du få se på utmaning.

    Sen kryddar man det med skilsmässa och efterföljande vårdnadstvist nått år senare, så livet känns verkligen på topp.

  • Anonym (A)
    Tue 2 Mar 2021 21:08
    #8

    Låter tufft

  • Anonym (Annie­)
    Tue 2 Mar 2021 21:22
    #9
    +1

    Åh stackare ...! Känner med dig.

    Ett av mina barn (långt i från det du beskriver) men det är väldigt mycket gnäll och skrik och fortfarande svårt med förskolelämning trots att hon gått där 1,5 år nu. Det är som att livslusten rinner ur en med allt för många sådana dagar av konstant skrik från morgon till kväll. Och då har du det mycket värre..

    Har du någon som kan avlasta? En förälder eller syskon som kan gå in och ta några timmar så du bara får en anslags att göra något annat? Detta kommer inte vara för evigt men fram tills att det vänder måste du orka så nyckeln är att du ska hitta andrum.

    Och... nu kommer jag få mycket smisk. (Mina förskolepedagoger vänner skulle strypa mig) Om du sjukskriver dig en dag, lämnat barnet på förskola och sedan bara vilar. Tyst och lugnt och bara unnar dig en dag i fred. Nej det får man ju inte göra, men när man håller på att gå under så kan man behöva göra så.

    Kram!

  • Anonym (Föräl­der) Trådstartaren
    Wed 3 Mar 2021 19:25
    #10
    Anonym (Annie) skrev 2021-03-02 21:22:08 följande:

    Åh stackare ...! Känner med dig.

    Ett av mina barn (långt i från det du beskriver) men det är väldigt mycket gnäll och skrik och fortfarande svårt med förskolelämning trots att hon gått där 1,5 år nu. Det är som att livslusten rinner ur en med allt för många sådana dagar av konstant skrik från morgon till kväll. Och då har du det mycket värre..

    Har du någon som kan avlasta? En förälder eller syskon som kan gå in och ta några timmar så du bara får en anslags att göra något annat? Detta kommer inte vara för evigt men fram tills att det vänder måste du orka så nyckeln är att du ska hitta andrum.

    Och... nu kommer jag få mycket smisk. (Mina förskolepedagoger vänner skulle strypa mig) Om du sjukskriver dig en dag, lämnat barnet på förskola och sedan bara vilar. Tyst och lugnt och bara unnar dig en dag i fred. Nej det får man ju inte göra, men när man håller på att gå under så kan man behöva göra så.

    Kram!


    Precis som du skriver. Livslusten försvinner. Jag borde tex träna lite för att få tillbaka styrkan i kroppen (behöver det på jobbet). Jag har verkligen ingen lust. Hade säkert kunnat och hunnit när vi tittar på barnprogram. Men jag vill inte, jag vill ingenting.

    Ja, men det är så mycket annat jämt. Läkare, tandläkare, gynekolog, advokat, psykolog, bilverkstad så alla barnpassningar landar på sådana måsten. Aldrig för "nöje" (vila).

    Det kommer jag att göra! Men just nu är det så mycket vabb och läkare mm som gör att jag måste vara borta från jobbet som jag dessutom gått ner i tjänst på. Så hade inte mått bra av det i själen.

    Tusen tack för att du tog dig tid att svara!
  • Anonym (Föräl­der) Trådstartaren
    Wed 3 Mar 2021 19:27
    #11
    Jemp skrev 2021-03-02 21:00:43 följande:

    Låter tufft! Men förhoppningsvis går det relativt fort över då även om jag förstår att det är en väldigt klen tröst.

    Det är okej att gråta. Det är okej att ta "genvägar" där det går för att det ska bli drägligt. Det är okej att försöka dra ner på måsten.

    Jag hoppas det blir bättre snart, och att pappans återkomst på sikt blir något positivt.


    Jag tar redan genvägar med allt...

    Nej tyvärr. Jag kräks över hans återkomst. Det är ren tur att han inte slog ihjäl mig, bokstavligt talat.
Svar på tråden Att ha barn är inte lätt!