Hur fräscha och moderiktiga är ni?

Är det viktigt för er att se moderiktig ut och att hålla viss standardiserad fräschhet? Alltså viss frisyr som ser salongsfixad ut, hyfsat rätt färger och stil på kläder, moderna skor med rätt typ av klackar osv? Att ha en välsorterad garderob med mycket olika matchningar och plagg att välja mellan?

Kräver ert jobb att ni ser modern ut tex?

Du som svarar nej och inte bryr dig. Hur mår du om du tex hamnar i ett sällskap där alla är stylade och väldigt moderiktiga, kan du då känna dig bekväm trots allt med din bohemiska stil?

Mitt jobb kräver inte att jag ser stajlad och modern ut, men hel och ren. Jag jobbade i Sthlm ett tag och kände då behov av att köpa in lite prydligare kläder. På mitt jobb i mindre stad har många jeans + top eller bekväma (men ej mjukis!) byxor och t-shirt/skjorta. Men i Sthlm på en motsvarande arbetsplats hade de kavajbyxor och blus. Dräkt med kjol och kavaj etc. Jag kom aldrig upp i deras nivå men kände mig ändå alltid accepterad. Jag kände att jag ville steppa upp för att passa in. Men jag tror inte att de egentligen brydde sig.

Många på mitt jobb har både praktiskt jobb där det krävs grova arbetskläder och skrivbordsjobb. Så vi har stor bredd på stilnivå, även på en och samma person. När det är varmt har min chef kortbyxor o t-shirt medan en annan håller fast vid kostymbyxor, skjorta och slips.

De gånger jag har känt behov av att klä upp mig i jobbsammanhang har jag hållt fast vid min stil men gjort den mer städad. Snygga, nya, raka jeans istället för påsiga, välstruken blus istället för trikåtröja. Jag tar på ett matchande halsband och sätter upp håret lite snyggare än en hästsvans. Men det är min stil på uppsättningen, inte modetidningarnas.

Jag jobbar både praktiskt och vid skrivbord. När jag träffar kunder är det nästan alltid snickarbyxor och jobbets t-shirt med logga som gäller. Det är skönt att ha ett legitimt skäl att ha sköna och lättskötta kläder.

Skor är ett kapitel för sig. Med en lite krånglig kropp är bra skor A och O. Jag sätter så gott som alltid hälsa före snygghet. Men det gör att jag relativt ofta skäms över mina skor i sammanhang där man förväntas vara lite snyggare klädd. Jag har helt enkelt aldrig hittat något som funkar.

Fräsch i bemärkelsen ren ser jag till att vara. Lukta svett? Nej tack! Men är det bara jag och närmsta kollegorna behöver inte håret vara nytvättat. Vi känner varandra väl och behöver inte göra oss till. Fräsch i bemärkelsen smink händer aldrig. Jag använder inte smink.

Jag gillar inte alls dagens mode, brukar kolla morsans bilder från mitten/slutet på 90-talet/tidigt 2000 hur de såg ut när de var unga, kläder, frisyrer osv. Hundra ggr snyggare. Avskyr upp i armhålan-byxor då var det mer att byxor skulle inte hänga men vara lågt skurna, definitivt absolut inte gå över naveln som idag. tatueringarna som var inne då var snyggare med. Typ band runt armen, tribals, stor över svanken som syns med lågt skurna byxor. 

Mycket som verkar ha undgått din världsbild som är norm för så många. Måste vara väldigt befriande:P

Tack och lov att det modet är över! Det var ju rent äckligt att se trosor och kalsonger på alla ungdomar som hängde i tunnelbanan. Och synd om dem, när de svassade omkring med stora bylsiga dunjackor som knappt nådde ner över naveln, som gärna skulle vara bar även om det var minusgrader och styv kuling. Och det fanns inte på världskartan att vara gravid och INTE köpa särskilda mammakläder eftersom allt var så barnavlat och slimmat.

Det är inte MIN norm. Jag är en betraktare i den miljön jag befinner mig i. Södermalm är väldigt extremt likaså Vasastan och är väsensskilt från Malmö och andra delar av landet och faktiskt övriga Europa där jag rest mycket.

Det är s k norm i den miljön jag rör mig i där dyra märkeskläder och att se rätt ut är av stor betydelse för flertalet. Rätt enligt vissa tillhörighetsgrupperingar. Nu är hipsterkulturen väldigt utbredd i den miljön jag beskriver. Men också andra modeuttryck. Jag ser väldigt få som inte bryr sig eller har billiga kläder runtomkring mig. Detta skiljer Stockholm från andra platser som jag upplever det.

Men är det inte så i alla storstäder? - det ska se dyrt ut?- Tänker generelt.

Östermalm är en stad i staden och är inte jämförbart med Södermalm eller Vasastaden.

Modet är väldigt varierat men så har det alltid varit tycker jag. Det har ju alltid funnits olika stilar, snobbar, mainstream, hippies osv men endast ett fåtal av dessa har fått "senaste modestämpel" så att de skyltats i butiksfönster eller i tidningar. Idag är det viktigaste att se exklusiv och dyr ut, inte exakt vad du bär. Att ha en egen stil och se unik ut premieras ofta så länge det stilmässigt ser  exklusivt ut. Tror man kan beskylla influencers för denna utveckling.

Det har du verkligen rätt i. Men i mindre städer bildas sällan subkulturer eftersom de oftast drar sig till storstäderna där statustänk blir en del av livsstilen.

Jaha, det var bara en tråd för att vädra lite hederligt stockholmsförakt. Trevligt TS!

Mest intelligenta och trovärdiga inlägg hittills i tråden! Människor är väldigt lättpåverkade speciellt om deras vardag är konkurrensutsatt som i storstäder och den ena överträffar den andre hela tiden i vad det än gäller och varje person måste vara sitt eget varumärke.

Men som du säger är det mer konstigt att inte bry sig alls!

Det är ju så väldigt typiskt stockholmskt att tro att bara för att man inte bor i staden så har man aldrig varit där... 

Jag både känner folk i huvudstaden, är där ganska ofta (för att inte bo där), och träffar en hel del från staden professionellt. Det är stor skillnad på hur de från huvudstaden förhåller sig till status och statusmarkörer, än i övriga landet, även om det givetvis finns folk som sticker ut från den stereotypen på "båda sidor". 

Personligen tycker jag inte att det är underligt. Man blir som man umgås, och vad som är status här i hålan där jag bor, det är absolut inte status på östermalm (och tvärt om. Inget konstigt. 

Givetvis förstår jag att alla stockholmare inte är sådana. Att dom flesta är som folk är mest. Tyvärr är det ju aldrig dom där "som folk är mest" man träffar. 

Genuin undran, var semestrar "vanligt stockholms folk"? Eller håller dom sig i huvudstaden? Även om man är i fjällen eller på kanarieöarna, så är det ju bara dessa statusjagande jeppar som man träffar på. 

Ja, innekrogarna vet jag inget om eftersom jag aldrig har varit på en sådan i hela mitt liv (vad jag vet iaf, jag har inte koll på vilka som räknas som innekrogar). 

Är scout sedan barnsben, och friluftsliv, hundar, segling och skidåkning är mina stora intressen.

Håller mig ifrån klassiska "stockholmstillhåll" tex gotland, åre, båstad osv. utan seglar efter norrlandskusten, åker skidor på mindre skidorter tex kungsberget, Idre och liknande. Tävlar med hundarna runt om hela Sverige. När man far till huvudstaden så åker man ju dit man ska, ibland centrala delarna, ibland ute i ytterområdena. Ändå träffar jag inte på alla dessa "vanliga" typer som det tydligen kryllar av. Man pratar med ju med folk, och alla som man uppfattar som "vanliga" och trevliga kommer ju oftast från mindre orter/städer i princip aldrig huvudstaden. 

Men givetvis kan det ju vara så att jag är någon form av magnet, och att dessa statusjeppar dras till mig, mina foppatofflor och "bohemiska" stil . 

 

Jag tror ju mer att det faktiskt är så att det är skillnad på hur man uppträder och beter sig, beroende på var man bor/är uppväxt. Och att det som jag uppfattar som lite drygt, och statusfjäskande, det uppfattar andra som helt normalt, medan det jag uppfattar som helt normalt och avslappnat trevligt, det uppfattar andra som väldigt "bohemiskt" eller lodigt. 

Och jag har inga som helst problem med att vissa uppfattar mig som lantlig och i avsaknad av tex stil, men det omvända verkar ju vara ett problem?

Hahaha, du är rolig. 

Jag är varken moderiktig eller har en bohemisk stil. Är det bara de två som existerar enligt dig? Jag har nog en ganska trist "medelålders Kappahl-stil med några trivselkilon kring magen och rumpan-stil". Finns den i din stilkatalog?

Jag klipper håret på salong, men fixar det hemma sen däremellan. Jag har rätt form på klacken enligt min egen bekvämlighet och tycke. Min garderob är tyvärr inte särskilt välsorterad, men den innehåller många plagg. Dock som kanske inte matchar så bra...

På mitt jobb har alla arbetskläder (vården). Det finns inga egentliga krav på hur man får se ut i övrigt, hyfsat ren och inte illaluktande är väl ett plus. (Under visiret känner man sin egen lukt på ett sätt som man inte är van vid). Och att man måste ha håret uppsatt (om det är längre än till axlarna), och inte får ha smycken på händerna eller armarna. I övrigt får man vara sminkad eller inte, ha örhängen eller inte, ha tatueringar eller inte. Valfri färg och form på håret, även skorna och strumporna får man ha sina egna och de får vara hur man vill. Dock väljer de flesta en bekväm sko framför en glamorös sko (men inte alla). En del har roliga strumpor som syns, andra har de strumpor som råkade ligga i lådan.

Om jag hamnar i sällskap med stylade människor kan jag känna mig både lumpig och fel och ful. Dock aldrig bohemisk. Snarare trist, lite småtjock och en aning sliten. Eller så försöker jag tänka att jag har andra kvaliteter. Jag är trevlig, snäll mot barn, världsförälder på Unicef... Eller så tänker jag att jag har jobbat 12-timmarspass ett tag och då hinner man inte piffa sig så mycket (fast jag tycks inte hinna piffa mig så himla mycket även när jag jobbar mindre). 

Hmm, nja. Jag bor ju i Stockholm. 

Och jag tycker nog att jag har rätt form och höjd på klacken (för mitt tycke och smak alltså).

Ajdå. Var bor jag då? Kan jag själv ta reda på vart jag bor? Syns det på hitta.se?

 Jo sådär är det. Småstadsmänniskor har en tendens att skapa en konservativ atmosfär med lågt utrymme för individuella stilar och koncept. Därför jag själv alltid dragit mig till de större. Känner av den acceptansen i viss mån men också konkurrensen  på ett helt annat sätt. Malmö är väldigt laidback och slappt i jämförelse enligt min upplevelse. Så du är en infödd Stockholmare minsann?!

Trender kommer ju och går och folk har ju blivit extremt mer statusmedvetna bara sista 10 åren med gentrifieringen, på Södermalm speciellt. För 20 år sedan var det väldigt annorlunda då jag bodde där en tid. Arbetsmarknaden och folk var betydligt mer avslappnade och var man bodde var inte avgörande för om folk skulle prata vidare med dig.

Jag rör mig bara i innerstan och får inte mycket mångfald varken i personlighetstyper eller klädstilar. Det är väldigt hipstrigt i dessa kretsar och en hel del influencerwannabees eller excentriska kulturjobbare med egen mixad stil.

Det pratas mycket ytligheter, resor och ägodelar och investeringar. Jag ser väl det jag har närmast så klart och ser ingen mångfald i innerstan som du talar om, möjligen på turisterna, men så är väl de allra flesta också i 30-40 årsåldern, många ganska barnlösa än så länge eller lever storstadsfamiljeidyll inom media. Har inte mycket med förortsmänniskor att göra. Innan pandemin var det mycket barliv och sitta på innerstadsfiken och jobba och registrera intryck.

Många i tråden har automatiskt tagit för givet att jag är en modeslav, vilket var ett eptitet och en rubrik där min frågeställning utgick från mina intryck, alltså inte mina egna preferenser eller egna stil. Jag identifierar mig inte med min omgivning bara för att jag jobbar och bor i dessa miljöer. Men intresserar mig för utvecklingen och människors beteenden.

En fråga till dig som bott i så många städer och miljöer. Var har du känt dig mest hemma?