Man kan alltid vända sig till Jesus

Min man vänder sig oftast inte till Jesus, utan till Gud. Själv är jag ateist och har svårt att förstå det där, men så länge han är glad, så är jag glad, så han får be så mycket han bara vill.

Vad jag tycker är oförståbart är fatalismen hos kristna som jag har svårt att greppa. Jag och min man har diskuterat fatalism hundra och åter hundra gånger om genom åren utan att jag förstår det hela. 

Det vore intressant om du kan skriva någonting om hur du ser på fatalismen i samband med bön, för i mitt huvud går det liksom inte bara inte ihop hur man kan be kring något när Gud ändå har förutbestämt allt.