Följas åt med vikt och träning fram till Midsommar.

Det är jättesvårt, jag håller helt med! Jag kan ärligt erkänna att typ enda gången jag är nöjd över en vecka är om jag gått ner 1 kg! Det är rätt sjukt. Jag försöker tänka att 0,5 kg eller nån viktnedgång alls är superbra men egentligen känner jag mig frustrerad och funderar på vilka drastiska åtgärder jag kan ta till nästa vecka! Istället blir det för mycket mat för att jag försöker äta för lite.

Jag har blivit mycket bättre det här året, den här omgången! Jag är snällare mot mig själv och försöker se tillbaka på helheten. Nästan varje vecka tänker jag "åh bara så lite nedgång" men om jag tänker tillbaka har jag gått ner nästan 9 kg sen augusti och det är fantastiskt! Jag stannar till ibland men jag har hittills inte gått upp mer än max ett kg i perioder och sen fortsätter det neråt.

Jag tror du gör helt rätt i att försöka lägga om tänket lite och vara nöjd över varje vecka! Försök att hela tiden titta tillbaka på totalen vad du har gått ner. Helt plötsligt kanske det känns mycket bättre. Tänk också framåt i tiden lika länge som du har hållit på totalt så känns det kanske ännu mer motiverande. Om jag tänker mig fram 8 månader fram i tiden till december så skulle jag ha nåt mitt mål med råge. Fortsätter jag i den takten om jag räknar ut min viktnedgång på antal månader så bör jag vara i mål i augusti. Då känns det verkligen motiverande! Det är nära nu. Men vill gärna gå ner snabbare haha

Det blev vägdags igen efter "påskpausen" - för 3 veckor sedan var det 90,5kg, nur är det 90,1kg. Det går väl framåt, men jag hade förväntad mig att det går mycket fortare. Tidigare när jag gjorde likadana insats gick det fortare, med drygt 1kg/vecka i genomsnittet. Jag är frustrerad :(

Det har du abolut rätt i att jag borde tänka mer på totalen istället för vecka till vecka. Totalt var det 6,5kg hitills under 10 veckor, så det är ju egentligen ganska bra.
Jag har även PCOS, vilket gör det svårare att gå ner i vikt och lättare att gå upp. Och sedan är det ju en ond cirkel, så vida att ju mer jag väger (eller ju högre andel fet) desto mer utpräglad är problemet och desto svårare är det att tappa kilon. Men samtidigt ger det också hopp, för det funkar ju även åt andra hållet - ju mer jag går ner desto mindre utpräglad är det.
Jag har nu även beställt ett pulver som innehåller inositol, som ska hjälper med hormonbalansen vid PCOS. Min gynekolog har rekommenderad det vid ett tidigare tillfälle för att hjälpa mig på traven med viktnedgången, så jag testar om det hjälper nu.

Hej :) Jag vill så gärna gå ner i vikt men det är så svårt. För ca 2 år sedan var jag ganska smal, sen fick jag hypotyreos och blev gravid. Jag var inte alls stor under min graviditet. Men sen så hände något efter att jag fött vårat barn. Jag började gå upp i vikt! Har säkert gått upp 20 kg. Är ganska lång men ändå! Jag kan heller inte sluta äta godsaker och är en glasso-man! Har alltid simmat tidigare, var ganska så vältränad. Men efter då corona kom så har de stängt simhallen där vi bor. Så nu sitter jag här och tänker på hur jag ska lyckas? Vill inte skämmas när jag ska bada med min son i sommar :(

Jag känner så väl igen det där! När man gör på ett sätt som tidigare resulterat i "viktras" och sen fungerar det inte nästa gång, galet frustrerande! Jag har jojobantat i flera omgångar tidigare och det känns ofta som att det är en viss vikttröskel som är svår att ta sig över! Eller under kanske jag ska säga... Din kanske ligger på den frustrerande siffran 90kg när allt du vill (kan jag tänka mig) är att äntligen få komma över till 80-strecket. Kämpa på lite till, så fort du kommer dit kommer du säkert känna dig mer motiverad igen! 

Ja, jag vill definitivt komma under 90kg gränsen. På min längd motsvarar ett vikt på 89,78kg ett BMI på 30. Det betyder när jag har nått 89,7kg har jag officiellt lämnat kategorien "fetma" bakom mig och är "enbart" överviktigt. Det är ju såklart ingen så stor skillnad om jag nu väger 89,7kg eller 89,8 (eller 90,1 som jag gör just nu), men i mitt huvud är det än stor skillnad, det kommer bli som ett stort steg framåt att har bytt kategorier. Kanske når jag den nästa veckan, jag hoppas på det.

Dessutom vill jag tacka dig för dina positiva och peppiga inlägg! Jag kände det som extremt motiverande och hjälpsam att läsa alla dina svar idag (inte bara till mig, men till alla! 

Hej,

Jag har läst hela tråden och skulle gärna komma med :)

Jag är 170 cm lång och sockerberoende, 35+ mamma.

Jag var rund redan som barn och gick över 70 kg som 13 åring. Sedan har jag gått upp och ner som en jojo under större delen av livet. Var nere i 65 kg i 20 års åldern men levde inte direkt ett hälsosamt liv så det höll inte länge. På 70-nånting har jag mått superbra och känt mig smal, men har ändå haft 62 kg som målvikt. Har inte lyckats komma under 70-strecket de senaste 15 åren...

Nu har jag då satt åt mig en ny målvikt: 57 kg, med strategin "sikta mot stjärnorna om du vill nå trädtopparna" haha! XD Fast skulle jag komma till 68 vore jag nog nöjd. Redan något på 70- skulle göra mig överlycklig... Vet att vägen dit är lång så behöver nog dela upp lite delmål åt mig... :/

Som mest vägde jag förra sommaren då vågen visade 112 kg. Har fått två barn de senaste åren och inte riktigt märkt hur kilona smugit sig på. Sömnbrist och sockerberoende = viktuppgång, iaf för mig... :P

Nu var jag nere i 97,1 i mars, så visst har det ju gått åt rätt håll. Men så kom påsken och kalas och lite dålig hälsa på köpet och nu visade vågen 101,5 igen, suck!

Har satt nytt startdatum 30.4 som jag klistrat upp på alla speglar hemma (ett bra sätt att få in nåt i mitt undermedvetna) för jag orkar inte börja om var och varannan dag hela tiden.

Så om någon vill läsa kan jag uppdatera hur det framskrider? :) Och kul att läsa om Er med! Härlig tråd!! :D

Hej,

Jag har läst hela tråden och skulle gärna komma med :)

Jag är 170 cm lång och sockerberoende, 35+ mamma.

Jag var rund redan som barn och gick över 70 kg som 13 åring. Sedan har jag gått upp och ner som en jojo under större delen av livet. Var nere i 65 kg i 20 års åldern men levde inte direkt ett hälsosamt liv så det höll inte länge. På 70-nånting har jag mått superbra och känt mig smal, men har ändå haft 62 kg som målvikt. Har inte lyckats komma under 70-strecket de senaste 15 åren...

Nu har jag då satt åt mig en ny målvikt: 57 kg, med strategin "sikta mot stjärnorna om du vill nå trädtopparna" haha! XD Fast skulle jag komma till 68 vore jag nog nöjd. Redan något på 70- skulle göra mig överlycklig... Vet att vägen dit är lång så behöver nog dela upp lite delmål åt mig... :/

Som mest vägde jag förra sommaren då vågen visade 112 kg. Har fått två barn de senaste åren och inte riktigt märkt hur kilona smugit sig på. Sömnbrist och sockerberoende = viktuppgång, iaf för mig... :P

Nu var jag nere i 97,1 i mars, så visst har det ju gått åt rätt håll. Men så kom påsken och kalas och lite dålig hälsa på köpet och nu visade vågen 101,5 igen, suck!

Har satt nytt startdatum 30.4 som jag klistrat upp på alla speglar hemma (ett bra sätt att få in nåt i mitt undermedvetna) för jag orkar inte börja om var och varannan dag hela tiden.

Så om någon vill läsa kan jag uppdatera hur det framskrider? :) Och kul att läsa om Er med! Härlig tråd!! :D