Slippa känna känslor

Hej TS,

är på väg nu att lämna en liknande situation som din. Jag valde dock att känna lite på de har starka känslorna som jag fick för en annan. Och jag SKULLE nog kunnat vara otrogen om jag hade velat för känslorna VERKADE besvarade. Egentligen hade jag tänkt vända hela passionen till en vänskap, men det verkar inte gå att göra det. Det andra personen vill inte det. Och det är vad jag fått reda på under den här tiden, samt att jag lärt känna honom lite grand. Tyvärr tycker jag inte riktigt om honom längre när jag lärt känna honom. Han va inte som jag trodde. Bra att veta dock och inget onödigt (läs sex) har hänt. Jag lät alltså utforska känslorna i lagom takt, hjärta OCH hjärna med, och det blev bra!

Du har nu ställts inför ett prov av din moral och etik, det är enbart din inre kompass som kan guida dig rätt. 

Jag har full förståelse för din situation. Det finns vissa människor som man bara dras till, men det betyder ju inte att man behöver inleda en kärleksrelation eller sexuell relation med vederbörande. Jag har själv stått in för dessa vägskäl, men allt som oftast valt att inte agera på det, att välja "fel" väg så att säga. 
I yngre dagar så valde man ofta fel, men då var man kanske inte lika mogen, och hade inte samma bagage som man har idag (bagage i form av erfarenheter). 

Jag tror du måste välja, du står vid vägvalet, endera väljer du din sambo/maka/make/partner eller så väljer du det osäkra i den för stunden kortvariga spänningen i den andra. Det är förmodligen spänningen och det sexuella attraktionen som lockar, men av erfarenhet så dalar den med tiden, och det är kort och gått "inte värt det".

Lycka till.

Tack för ditt perspektiv Been there done that!

Kunde du läsa av hans intresse, eller sa han nåt?

Bra att ha med sig både hjärta och hjärna!

Borstbindaren- min moral har alltid varit hög. Har inte varit med om samma sits tidigare. Men alltid i livet velat göra rätt, aldrig velat såra någon. Tänker fortsätta leva efter det.

Det var inte meningen att insinuera att du inte hade en hög moral, utan mer att den nu testas. Bra att du lever efter devisen att inte såra något. Den kommer man långt med och så kan man förförallt sova med gott samvete.

Bortstbindaren, tolkade det inte så heller men ville bara understryka hur jag tänker. Tyckte att du skrev ett klokt inlägg!

Ungefär som du... det skulle vara svårare.

Tack för olika tankar i tråden. Skönt att skriva av sig.

Jag är fortfarande besluten att inte göra nåt fel. Gör det jag kan för att vi inte ska träffas i något sammanhang. Hoppas att tiden kan hjälpa och att jag kan bli glad igen.

Har inte känt så här tidigare under min långa relation och kanske det är det som gör mig rädd? Andra kanske då och då får känslor för andra?

Det var främst personens personlighet jag föll för, kände en slags gemenskap. Har inte fått nån bekräftelse tillbaka, bara blivit förvirrad över personens sätt att vara.

I slutändan hade det ändå varit skönt om det uppstått liknande känslor från båda håll, då hade jag vetat att allt inte var min egen fantasi utan att det faktiskt fanns något mer. Men att ingen agerade på det utan lät det vara.

Hur har det gått TS?

Räcker det inte med att man själv eller personen är upptagen menar du?

Du kan inte döda känslor bara så där.

Enda sättet är att bli mer intima, dela mer vardag. Är personen fel. Då dör romansen av rätt fort, när man lär känna varandra. Kvarstår känslorna, då är man ämnade för varandra även om "omgivningen" tycker det är fel.

Gör man varandra glada och kan samarbeta i motgång. Då är det den man ska leva med.